Sonen har dåligt rykte

Har du frågat honom hur han mår?

Jag antar att du menar min son eller? Självklart har jag pratat mycket med honom hur han mår. Gör allt jag kan komma på för att han ska uppleva mig som en trygghet och kunna prata med mig. Men det är inte alltid små pojkar har så lätt att prata. Jag tror att hans frustration till stora delar beror på att hans pappa ställt in allt för många helger med sin son. När han väl kommit iväg så har det ofta blivit en stor besvikelse.

Kan han inte få gå i en annan skola då? Det kan inte vara lätt att fortsätta år efter år i en skola där man har dåligt rykte redan som 7-åring.

Min önskan är ju givetvis inte att byta skola för ungen. Han behöver ju trygghet! Hur ska han kunna få det om jag flyttar honom till den skola som ligger längre bort. Där han inte känner några barn eller några fröknar. Jag tror inte att hans frustration blir mindre då! Vad händer om han bara bråakr där också? Ska jag flytta honom igen då? Är det inte bättre att fortsätta på samma skola och ge honom en chans att visa vilken go kille han är. Han har flera kompisar i klassen. Det som gör mig så ledsen är att min pojkvän får höra att min son är bråkig utav sin dotter. Hon har tydligen en klasskompis som har en lillebror som gått i samma klass. Är så jobbigt bara att känna sig så otillräcklig som förälder.

Alltså, jag menade inget illa.

Har han trygghet i klassen så är det ju bra. Men jag uppfattade det som att han inte hade det och i så fall skulle han kanske må bra av att få en omstart på en ny skola.

Du vet säkert vad som är bäst för honom.

Jag forstar att det ar trakigt for dig att behova lyssna till sadana historier, men bara for att pojkvannens dotter har hort nagon saga sa behover det ju inte betyda att alla pa skolan tycker sa (kanske var det till och med bara kompisens lillebror som tyckte det?). Rykten finns ju alltid, och det kan man tyvarr inte gora sa mycket at, men det viktigaste ar ju att din son gor framsteg och att du kanner att skolans insatser hjalper. Det andra far du forsoka bortse ifran aven om jag forstar att det ar svart. Du far inte heller lata detta komma emellan dig och pojkvannens dotter.
*Kram!*

TS: Kan det vara så att han är mobbad att han har detta beteende? För jag vet själv av egna erfarenheter att jag tog till samma sätt att försvara mig. Så jag hade dåligt rykte i skolan också. Jag ville att någon skulle se mig. Kan det vara så att hans klaskamrater kan vara elaka med honom och han se det som mobbning och inte skolan? 

Roten till det onda ligger säkert i att pappa ofta verkar ha svikit honom. Barn har ofta svårt att sätta ord på sådana känslor och det ger sig ofta uttryck i att barnet blir "bråkigt" i skolan. Jag blir så ledsen för din sons skull och hoppas att hans pappa skärper till sig och blir medveten om att sonen mår fruktansvärt dåligt av detta! Jag har en son som reagerat på samma sätt.

Tack för era svar!
Jag upplever inte att han är mobbad. Men det behövs ju så lite för att han ska reagera. Det räcker att någon stöter till honom i tamburen vid på/avklädning så upplever han att det var med vilja. Nu har han platsen längst ut där det är lite mer utrymme, plus att ngn fröken alltid är med barnen för att hjälpa till om det blir konflikter. Tyvärr är det ju så att det är roligare att reta en som regagerar än ngn som inte bryr sig.

Jag tror inte det skulle förändra något med en annan psykolog. Vi var på BUP, men de tanterna vi fick träffa där ville han absolut inte prata med. Skolpsykologen har inte heller kunnat hålla några samtal utan har kommit ner på skolan och de har bla byggt lego tillsammans. Men han blir som en mussla, säger ingenting.

Hans pappa fattar verkligen inte att det är sådana här problem och har definitivt inte självinsikten att han bidragit till det.

Ska försöka att bortse från att min pojkväns dotter pratar om min son. Hon är inte direkt förtjust i att jag och hennes pappa träffas så det känns som att hon letar fel hos oss för att slippa vara med oss. Jag får väll helt enkelt visa henne vilka vi är och hur goa vi kan vara.

Det kan bli bättre, det blev det för min son, han va likadan, fick utbrott och va elak mot många som kom i hans väg när han va arg, andra retade honom för dom visste hur han blev, men nu är han snart nio och har lugnat ner sig, men idag blev han arg och stack från fritids så lite sitter i än, men det blir bättre iaf...