Planerat kejsarsnitt vs vaginal förlossning

Hmmm... Jag kan tyvärr inte hjälpa dig, för jag har bara ett barn! (som jag fött vaginalt) men jag skulle också vilja veta samma sak som du, så jag puffar upp tråden lite

Tack för puffen.... Kanske fel tid på dygnet för den frågan... De med erfarenhet lägger väl barnen nu...

Hej!
Jag har själv inte fött med kejsarsnitt, men en kompis har gjort det två gånger, så vi har diskuterat det en del.

Det som slår mig ang. detta är att vid vaginal förlossning har man ont innan barnet är fött, och får ju då ett barn som "belöning". När barnet är fött är även den värsta smärtan borta.

Vid kejsarsnitt får man ont efter barnet är fött, både av såret och eftervärkar som kan göra djävulskt ont.
Då har man ju redan fått sitt barn och uthärdar kanske inte smärtan på samma sätt.
Och kejsarsnitt är ju faktiskt en operation, och alla operationer innebär risker, och du får ett sår som ska läka. Det gör ont och man har ju ett barn att ta hand om.

Lycka till!!

jag har gjort snitt och tycker så här i efterhand att det var toppen fast jag sa när min barnmorska ringde från mödrarvården -aldrig mer!
Jag fick inflammation i livmodern och det var så smärtsamt att jag trodde jag skulle dö. Morfin hjälpte inte, jag hade sådana smärtor i magen att jag inte kunde röra på huvudet.... Sedan så var läkningsprocessen ganska jobbig, första gången jag skulle tvätta håret efter snittet var efter ca en vecka, jag blev så utmattad att jag nästan svimmade i duschen och första promenaden blev inte längre än runt kvarteret. När jag låg ned och ammade min dotter på sidan så låg hon alltid och sparkade rakt in i snittet och det var inte så skönt. Det var lite obehagligt med kläder som klämde åt också.
Fast själva "förlossningen" var helt fantastisk och helt smärtfri och det är ju väldigt få som åker på inflammation. Dessutom har jag en kompis som är snittad två gånger, den ena gången akut och den andra planerad och hon säger att det är jätte skillnad. Mycket bättre med planerad.
hoppas du blev lite klokare.

Hej, jag har 5 dagar kvar till beräknad förlossning, jag har som ambition att förlösa vaginalt denna gången men det är med blandad förtjusning då jag vet vad som väntar mig till 6-7 cm för då slutade min förra förlossning i snitt, 8 år sedan! Jag hade en mkt tuff förlossning fram till läkaren beslutade att det skulle bli snitt, jag var vaken under snittet och det gick alldeles utmärkt, tappade dock en hel del blod så det var nödvändigt med transfusion ett tag men sedan återhämtade jag mig! Jag hade aldrig eftervärkar, blödningar, smärtor eller andra krämpor utan det var bara restruktioner från att bära i början annars mådde jag toppen! Så jag ha INGEN rädsla för om det skulle bli snitt igen snarare nervöst om det blir en vagnial förlossning! Lycka till!

jag har gjort bägge två, alltså fött med snitt och vaginalt.
Snitt blev det för att min dotter låg i säte.

Jag föredrar helt klart vaginal förlossning, visst det gör ont, men det går över fort och man kan börja återhämta sig.
Efter snittet gjorde det djävulskt ont, bara att röra sig en millimeter gjorde att jag bara ville skrika rakt ut.
Jag hade ont i fyra veckor, sen var det bra, jag hade inga komplikationer.

Jag är ändå glad att jag gjorde snittet, för att  inte riskera något då min dotter låg i säte, man vet ju inte vad som hade kunnat inträffa, så är det medicinskt berättigat, så visst är snitt jätte bra, men annars så föredrar jag vaginal förlossning.

Kålrot: Man har jobbiga eftervärkar efter en vaginal förlossning också kan jag meddela. kanske inte efter första förlossningen, men när man fött barn 2, 3 osv

Och på tal om sår så har man ju ett sår i livmodern som skall läka, både om man snittats eller fött vaginalt.

Har fött ett barn vaginalt och ett med planerat snitt. Den vaginala förlossningen var långdragen, smärtsam och lång återhämtningstid. Det planerade snittet var motsatsen; gick snabbt, utan smärta och kort återhämtningstid.

Nu väntar jag tredje barnet, och för mig var det ingen tvekan om att återigen planera för snitt.

Oj- det kan vara lite både och mao. (Guldhjärta vs Kriya)

Hade en långdragen och smärtsam förlossning fram till själva snittet, vilket i sig inte skrämmer mig, men sen blev man lixom snuvad på konfekten..... Att gå genom allt det en gång till och så slutar det med att de ändå skär i en... Trist att man inte kan få några garantier.

Maria Nylander: När du fått din älskade lill* bebis och orkar: skriv gärna och berätta hur det gick! Lycka till i väntan, den kan vara aningen frustrerande

Tack för inläggen! Fler m erfarenheter?

ja skogsgrön, jag tror att det skiljer sig väldigt mycket, jag hade lätta vaginala förlossningar, det är därför jag upplever snittet som värre, samt att snittet var vid med tredje barn, och eftervärkarna var hemska och jag blödde mycket.

En till sak! OM det skulle vara så att du lider av svår foglossning (vilket jag förmodar att du inte gör... men ändå) föd INTE vaginalt! Jag hade ett så instabilt bäcken att det hoppade helt fel vid utdriviningsfasen. Jag satt i rullstol de första två månaderna av min dotters liv . Jag tillhörde en särskligt "foglossningsgrupp"  i mitt landsting, och när de som ännu inte fött sina barn hörde om hur vi som födde vaginalt blev helt förstörda i bäckenet så krävde de kejsarsnitt. De blev mycket snabbare återställda kan jag säga. Jag kommer att kräva snitt nästa gång. Några veckors smärta i ett snitt efteråt är ingenting mot foglossningssmärtor enligt dem. Att ha krav som att kunna gå några dager efteråt finns inte i min värld! Jag är som sagt glad om mitt bäcken blir återställt.

gummisnoddas: tack för tipset. lät hemskt.

Guldhjärta: blir eftervärkarna värre med snitt? Jag hade väldigt ont av eftervärkar, trots 1a barnet. Magen rörde på sig som om barnet var kvar av v'rkarna... antagligen delvis beroende på att de stuvat om bland tarmarna bär de snittade oxå..

oj, kan visst inte stava idag

Till Status Mamma:
Jag har fött tre barn, så jag vet att efterverkarna gör ont, men de som min vän hade efter andra kejsarsnittet var värre. Hon fick morfin och hade ändå väldigt ont.
Och ang. sår så skär man i livmoder, hinnor och hud, som ska läka.

Jag vill bara visa att det inte är så "enkelt" med kejsarsnitt som många tror, det är ju en operation. En annan vän fick en chock när hon gjorde kejsarsnitt i slutet av sin förlossning. Det var inte alls som hon trodde, utan värre.

Sen är det ju som Guldhjärta skriver, att det självklart är nödvändigt och bra med kejsarsnitt när det är nödvändigt.
Man vill ju inte riskera sitt barns eller sin egen hälsa.
Och alla har ju sin egen uppfattning om hur det känns, det är nog rätt olika.