• Anonym (*ts*)

    Klump i magen

    Jag har en stoor klump i magen när jag skriver detta.
    Jag lever ihop med min partner. Kärleksfull, ger komplimanger, hon ger mig kramar som ingen annan kan.
    Till problemet! Jag försörjer, jag jobbar, h*n har en tonåring som får utbrott och det blir ett jäkla liv. Jag får ingen som helst stöd från min partner då det gäller konflikterna vi kan ha. Jag tycker det är jobbigt som faan och försörja, trött på att vara rädd för en konflikt med tonåringen som kan resultera till att h*n skär sig i armar, trött på att vara otrygg.
    För ett par dagar sen fick min partner världens utbrott. Slängde saker om kring sig, var elak, gormade och betedde sig som en idiot rent ut sagt. Blev faktiskt rädd för henne. Utbrottet var på grund av att jag frågade om h*n inte skulle fixa maten. Hon var sen med den och blev arg på sig själv. När utbrottet gick över tog hon på sig bröllopskläderna + skona som är tänkt att hon ska ha på sig på vårat kommande bröllop. Hon skulle ut och ta sitt liv. Hon har sagt att när jag gör slut med henne kommer hennes liv ochså ta slut. Jag vet inte om jag vill längre. Det är så mycke som hänger på mig. Det är jag som påverkar hennes liv och hur det ska se ut känns det som.
    Innan jag träffade henne mådde jag bra. Tog lång tid och bygga upp mitt liv men fick det väldigt bra. Jag hade det bra ekonomiskt och bra tillsammans med min dotter som är i skolåldern. Nu känns det som att jag har tappat bort mitt liv. Har ingen lust och jobba, ångesten ökar och blir mer intensiv, energin jag hade till och skratta känns som den ochså har sprungit bort, räkningarna håller på och hamna hos kronofogden. Vi var såå lyckliga i början men så en dag förändrades vårat liv vi har tillsammans. Vad har jag gjort för att förtjäna det här??

    Nån som har några åsikter??

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2006-10-18 22:19:52:
    Vill ha lite åsikter på om jag ska separera eller kämpa vidare.
    Just nu vet jag inte vilket ben jag ska stå på och allt känns kämpigt.

  • Svar på tråden Klump i magen
  • nublu

    Hur känns det i grund och botten? Bra, halvdant eller illa? Pratar ni med varandra eller blir det krig på en gång?

    Jag tror att din sambo behöver hjälp. Ärligt talat så verkar ni båda behöva proffshjälp för ni mår inte bra. Och det märker säkert tonåringen av och blir stökigare än vanligt.

    Finns det någon chans att få med sambon till familjerådgivningen?

  • Anonym (*ts*)

    Jag mår inte bra av och leva ihop med henne när det "hettar till". Det blir inte bara lite tjafs utan väldigt bråkigt. Jag vet att hon har haft utbrott under förhållanden innan men tänkt föör mycket med hjärtat där antagligen. Jag kan ibland inte säga "pip" och hon brakar loss totalt. Det som är jobbigast tror jag är att jag behöver en paus, lite distans. Hon har ingen lägenhet så då blir hon bostadslös om jag vill att hon inte bor här under tiden som pausen håller på. Jag har föreslagit att vi ska hitta en lägenhet till henne och hennes tonåring men då säger hon att det inte är nåt alternativ för att säga så är som att ingirekt göra slut eller få henne och göra slut.

  • nublu

    Hon behöver hjälp, både med självkänsla och sin ilska. Och ni behöver definitivt hjälp med att prata med varandra utan att hon freakar ut. Har hon själv någon förklaring till det hela? Tycker hon att ert förhållande är bra?

  • Anonym (*ts*)

    Halvdant ibland och väldigt bra ibland. Beror på om jag går med stress eller inte.
    Familjerådgivning vet jag inte om jag får med henne på. Jag anser väl att man bör göra slut om man hamnar i en situation där man måste överväga och gå till familjerådgivningen.
    Jag har frågat om hon skulle tänka sig gå på beteendeterapi men hon skulle fundera på det.

  • Anonym (*ts*)

    Hennes förklaring på att hon reagerade som hon gjorde var på grund utav att hon blev arg på sig själv.
    Hon säger att hon är lycklig.
    Jag vill kunna prata med hennes tonåring OCH henne själv utan att behöva ställa in mig på att behöva försvara mig vebalt och från några utbrott.

  • nublu

    Man behöver ju inte göra slut bara för att man är i behov av rådgivning och eller terapi. Det kan man ju ta ställning till när man hunnit med några sessioner ochh ser om problemen går att lösa eller ej.

    "Jag vill kunna prata med hennes tonåring OCH henne själv utan att behöva ställa in mig på att behöva försvara mig vebalt och från några utbrott." Vad är hennes kommentar till detta? Har du sagt det till henne?

  • Anonym (*ts*)

    "Jag vill kunna prata med hennes tonåring OCH henne själv utan att behöva ställa in mig på att behöva försvara mig vebalt och från några utbrott."

    Vill ändra lite där. Blir ibland osammanhängande för jag känner mig stressad. Hur som helst menar jag att jag vill kunna ta saker och ting med min tjej OCH hennes tonåring utan att dom ska få utbrott.
    Tonåringen håller på med och plåga sig själv med det väldigt vanliga sättet att skära i sig själv när smärtan i själ blir föör tung och bära på. Min tjej säger att man kan inte säga vad som helst när som helst för att hennes unge kanske går in på toa i skär sig. Men va faan!! Jag har drogmissbruk i grunden. Ska jag hota med att "bli inte osams med mig för då får du räkna med att jag åker in till stan och tar lite droger", aldrig att jag gör det. Drogerna är inte värt på grund av min tjej och hennes tonåring.

  • Anonym (*ts*)

    Jag har sagt till min tjej att jag vill kunna ta tjafs med dom utan några utbrott men då får jag svaret att snäser jag eller liknande då får jag räkna med att hon eller tonåringen får utbrott. Känner ochså att min tjej håller sin tonåring bakom ryggen. Bara för att jag och tonåringen hamnar i konflikt ska inte vi kunna ta det ensamma utan då lägger sig min tjej i.

  • Anonym (*ts*)

    Jag får alltså inte bli arg Ska vara glad hela tiden och super stark. Tycker inte att jag lyssnas på. Hon pratar ofta i munnen på mig. När jag förklarar hur jag känner, hur jag tycker missuppfattar hon ofta och bara det räcker för att vi ska tjafsa. Jag har talat om detta och hon säger att hon ska jobba på den biten även humörbiten och sina utbrott. Vi har det väldigt bra då det är lugnt och vi slipper diskutera men när det blir tjafs vilket räcker med ett "pip" så hamnar förhållandet i gungning.

  • Anonym (*ts*)

    Tack för att ni tittar in och läser!! Tack ochså ni som har svarat och är villiga att följa mig en bit kanske hela jobbiga stadiet, vem vet. Jag hoppas att detta fixar sig!

Svar på tråden Klump i magen