Bra fråga.
Man kan väl säga: "Vad tråkigt att höra" eller "Vad trist för er" och "Jag hoppas verkligen att det lyckas för er snart". Det sistnämnda naturligtvis inte till någon som meddelat att de INTE kan få.
Men folk i allmänhet tror TYVÄRR att det ankommer på dem att hitta lösningen på problemet... så att de nästan tvångsmässigt måste tipsa om hur man ska bära sig åt. Själv AVSKYR jag frågan: "Har ni funderat på alternativ, som adoption?" så fort jag förklarar att vi har vissa svårigheter. Vad fan tror du? vill jag bara skrika till svar... Men jag gör det naturligtvis inte för jag begriper ju också att personen bara menar väl.
Jag tycker att du TS lugnt kan utgå ifrån att när en person berättar för dig att "Vi har svårt att bli gravida" så har hon/han själva mycket bättre koll på alternativa sätt än vad någon kan tipsa om som 1. inte är expert på området eller 2. inte själv sitter i samma båt och därmed "vet" vilka grubblerier som rör sig i huvudet efter åratal av fruktlösa försök.
Jag tror att det är väldigt individuellt, men jag har märkt att jag vill inte ha några råd överhuvudtaget, speciellt inte från människor med egna barn. Bäst kändes det med min kompis som helt enkelt sa, "vad tråkigt att höra. Jag förstår att det är jobbigt för er men jag hoppas att det löser sig." Inga åsikter om vad jag skulle göra, men hon viftade ändå inte bort det som att det inte var viktigt. Sedan känner hon av om jag själv behöver prata om det och då behöver man egentligen bara lyssna så den andre får prata av sig. Ingen kan ju lösa problemet åt en, bara låta en ventilera ibland.
Sedan måste jag tillägga att när man är under sådan press som det här innebär, speciellt om man får hormon behandlingar, så spelar det ibland ingen roll vad den andre säger. Vissa dagar går det bra att prata om kompisarnas barn och ibland orkar man inte höra ett ord.
Jag skulle väl uppskatta att höra :
Jag är ledsen för din skull men jag kan inte sätta mig in i er situation...men av hela mitt hjärta önskar jag er en liten en .
Kommentarer som försök igen ,slappna av ,alla ska inte ha barn, eller lämpade för barn.
Sånt hatar jag .
Har en släkting till mig som fick beskedet att de inte kunde få barn , då adopterade de en tjej från kina , 6 månader senare blev hon gravid och fick en son.
Ingen läkare kunde förklara för henne hur detta under kunde ske ..
MEN de är superglada över bägge sina barn...
Många tycks förutsätta att man är ett psykiskt vrak när man berättar att man har svårigheter att bli gravid, men själv "lider" jag inte av det (än), dvs jag mår inte så fasligt dåligt av att vi inte har lyckats än och att vi går på utredning utan är glad över att det finns hjälp att få. Därför skulle jag vilja föreslå frågan "Är det jobbigt?" följt av "Vill du prata om det?". Då är det upp till den andre att styra samtalet dit den egentligen vill och berätta mera om det, eller låta bli. Ibland vill man bara nämna det så att folk känner till det, utan att behöva återge alla detaljer jämt.
Det värsta någon kan säga är;
"Har ni tänkt på adoption"
Det bästa någon kan säga är;
"Vad tråkigt för er, vi finns här om ni behöver oss, vi stöttar och hjälper er gärna"
Håller med Teälskare ovan.
Tack för att ni svarar 
Jag tycker det är jobbigt med de som har biologiska barn som säger- det är bara att adoptera! Det skulle jag ha gjort direkt. Det finns så många barn som behöver föräldrar i världen.
Min fråga är då- Varför gör ni det inte nu då? Eller varför gjorde ni inte det istället för att skaffa biobarn?
Jag vill inte heller ha råd. Jag vill att folka ska lyssna och försöka förstå, att de ska vara intresserade. INTE komma med tips och pekpinnar. Det avskyr jag mest av allt!!
Jag har fått frågan om vi inte skulle adoptera, då var frågan ok för det var ett par vänner som verkligen vet vad vi går igenom OCH så hade vi redan funderat på att adoptera så det låg inte så långt bort i tankarna.
Svar som "Vad jobbigt. Hur mår du?"
"Vill du prata om det?"
"Kan jag göra något?"
Jag tycker det är positivt med personer som är intresserad av orsaker till barnlöshet och vilka behandlingar som finns. Barnlöshet är en fysisk sjukdom, så behandla den som det.
Tänk bara på att barnlöshet därmed också är som alla andra fysiska sjukdomar - den kan påverka hela livet, men det betyder inte att man alltid har lust att prata om den.
Jag vill inte höra att vi är konstiga som håller på med jobbiga med behandlingar när det finns en massa barn i världen som behöver föräldrar. Adoption handlar INTE om moral och världssamvete.
En annan sak som jag inte heller vill höra är
"Det kommer att gå bra, ni får nog också en liten en gång" Då vill jag bara svara "Och vad vet DU om det? Kan du se in i framtiden eller?"
Var ärligt och öppet intresserad och säg att du finns där om de vill prata. Försök inte trösta genom att förminska sorgen.
Jag glömde ju säga att jag tycker att det är jättebra att frågar vad du bör säga!
Jag önskar att alla gjorde det
Här är en guide för vänner och anhöriga och andra intresserade!
http://hem.passagen.se/chisanna/guide.htm
Jättebra länk Amatea!!
Ja jag har har för 13år sedan gjort Ivf med en son som idag snart fyller 13år...
Komentarerna var många ledsamma och mindre eller större klumpiga...
Men ni ska inte tro att det är tyst nu heller...Alla vet vad vi kämpa i hela 8år innan det blev något...och jag är då dålig fortfarande så det har inte kunnat bli syskon....Har då bekanta som har fått sitt andra barn som då kom och hälsade på oss vid ett tillfälle...de frågar om min son vill hålla bebisen och det vill han...Sen så vänder sig föräldrarna om mot oss och säger högt så alla hör :ser ni inte att han vill ha ett syskon....Våran son börjar gråta.vi ber dem gå ,sen bryter vi ihop hela familjen....Det är ju så att min son har under många år skrivit högts upp på önskelistan till varje Jul :ett syskon....men har slutat med det då han ser och förstår hur svårt jag har det och han ser mina dålda tårar.....Så det är ju fortfarande man råkar ut för klumpiga människor...
Något som är viktigt för mig är att respektera vår situation. Fråga gärna tusen frågor.(det visar bara att ni bryr er.) Fråga och prata med mig inte med någon annan. det värsta jag vet är "vänner" som pratar vitt och brett med andra.
Diskutera inte oss när vi inte är med.