Jag har haft mycket hjälp av hjälpmammorna (och alla andra mammor) på Alltförföräldrars Amningsforum. Jag fick även mycket hjälp av en amningskonsult från den amerikanska motsvarigheten till Amningshjälpen, La Leche League (LLL), som jag sökte privat. Gratis är det och jag fick stöd och peppning till skillnad från sjukhuset där jag födde...
Jag fick en prematur pojke i v 33 och fick bara prova amma honom i tio minuter dagen innan vi fick ta med honom hem. Han låg på neo i två veckor och matades med sond och flaska av den mjölk jag lyckades pumpa. Jag pumpade ungefär en månad och det enda läkaren sade på sjukhuset var att jag inte fick amma mer än tre gånger per dag till en början. Då hade jag talat om för dem hur väldigt gärna jag ville amma och hur viktigt det var för mig. Jag hade sett fram emot att få amma igen och var SUPERmotiverad, ändå hade vi en fruktansvärt jobbig och arbetssam start och jag hade aldrig klarat det utan alla fakta och all peppning från hjälpmammorna och konsulten. Jag funderade ändå många gånger på hur mycket det var värt... så här i efterhand (han är nu drygt sex månader och helammas än) var det värt varenda fälld tår och allt slit.
Jag insåg ganska snart att jag var tvungen att sluta pumpa och mata på flaska för att få amningen att fungera. Viktor hade galet dåligt tag och jag fick kämpa som en tok för att det skulle fungera alls. Med hjälpmammornas råd visste jag hur ett korrekt tag och en bra position skulle se ut och kännas och genom att vara noga med att aldrig låta honom fortsätta med dåligt tag klarade jag mig helt utan sår och mjölkstockningar. Att se till att han hade bra tag kunde innebära att jag fick börja om tiotals gånger per bröst och amningstillfälle. Jag led under tiden också av en hemsk förlossningsdepression som varade i fyra månader, lika lång tid som det tog att få ordning på amningen (fast det hängde inte ihop riktigt).
Gossen kan än idag inte ha napp i en minut utan att taget försämras så det och flaskmatning undviker vi. Han kan inte skilja sugteknikerna åt alls. Innan jag började läsa om amning under graviditeten visste jag inte ens att det var en reell risk! Min store son fick ofta urpumpad mjölk på flaska men han klarade det. Att det finns en risk för sugförvirring tycker jag är viktigt att veta så jag kan fatta realistiska beslut efter mitt barns förutsättningar. I Viktors fall betyder det att jag aldrig kommer introducera flaska så länge jag ammar.
Som tur var hade jag inga större problem med mjölkproduktionen och jag fick mycket bra tips vad gällde pumpningen. Dock tog det lång tid att få igång produktionen, ca 6-7 dagar. Jag tror det berodde på det var alldeles för tidigt, att det blev akutsnitt och att jag separerades från mitt barn i 1,5 dygn. Det hjälpte mig väldigt mycket att veta hur mjölkproduktionen fungerade, för jag var aldrig orolig eller blev stressad om jag bara fick ut 5-10 ml emellanåt. Med hjälpmammornas råd i ryggen kände jag mig påläst, peppad och säker på att jag skulle fixa det även om det krävde lite jobb. Att jag heller inte var främmande för att eventuellt ge ersättning om det skulle behövas lättade också mitt sinne, tror jag. Vi hade värsta tänkbara start och jag hade inte fixat det ensam.