Känner att min son på 3 år nu börjar bli så självständig att jag måste ta upp det här med fula gubbar, att inte följa med någon eller lockas iväg. Det händer ju tyvärr då och då och det är ju varje förälders mardröm!!
Hur ska man nu göra? Känner att det skulle vara bra med en bok som förklarar på ett pedagogiskt sätt. Vet tex att "Kråke i skogen" på ett bra sätt förklarar hur man gör om man går vilse.
Tips, idéer??
Ingen som haft samtal med sina barn om detta ämnet och vill dela med sig om hur ni gjort??
Jag har inte hittat någon bra bok men det är klart att det skulle vara ett bra sätt.
Jag har bara berättat för henne hur det faktiskt är, att alla människor inte är snälla och man får absolut inte följa med någon man inte känner. Det har kommit ganska naturligt. Hon hade en period då hon tyckte det var roligt att gömma sig i klädaffären och jag förklarade att hon absolut inte fick springa ifrån mig eftersom jag var rädd att hon kanske skulle tappa bort sig och bli rädd eller att någon som inte är snäll hittar henne.
Det är inte roligt att behöva berätta sånt för ens barn, men det är nog bättre än att låta bli!
Glöm inte de Fula tanterna. De finns de oxå.
jag har gjort så här att jag har inte använt ordet ful gubbe eftersom jag läst att då förknippar barn bara det med att det ska vara en gubbe som e ful. kommer det då en kille på 45 som vill ta med barnet så uppfattar kanske barnet inte killen som en ful gubbe som och följer med. jag har sakt till mina barn att aldrig följa med någon. inte varken tant farbror gubbe tjej kille mm om någon vill ta med dig skrik allt du kan försök att springa därifrån. har även sakt att är det någon som ber dig följa med att se på kattungar äta glass mm så är det en skum typ. om barnen kommer bort sök gärna upp en mamma som har några barn vid sin sida mm
Att söka upp någon som har barn vid sin sida var ju ett bra tips!!
Tack för jättebra tips allihopa!
Hej!
Tycker det är jätteviktigt! Har själv pratat med min 3½ åriga tjej. Väldigt konkret och kortfattat. Sagt att det finns vuxna som inte alltid är snälla mot barn och att hon aldrig får följa med någon hon inte känner utan att hon skall ropa och springa därifrån.
jag har sagt till min flicka att hon ska springa till oss direkt, inte gå till någon som hon inte känner, kommr de i bil så gå inte fram, skrik att det inte är din mamma eller pappa om någon försöker ta dig. jag har också sagt att de kan verka snälla och de kanske har godis med sig, men att det kan vara farliga människor.
Det finns en bok av Inger och Lasse Sandberg också. Kommer inte på titeln... Något namn och sedan NEJ. Eller Nej, sa lilla.....
Den handlar om att stå på sig och inte följa med främmande människor.
Vill dessutom påpeka för er ALLA tänk på att inte ha namnen SYNLIGA för andra på kläderna typ ANNA på hela mössan.
För tänk vad lätt det är att följa med en person som vet vad jag heter.
= barns logik = han/hon vet vad jag heter då får jag följa med han/hon för mamma eller pappa...
Tänk efter INNAN ni sätter barnets namn på dess kläder. tänk på att dölja!!
Har också läst boken av Sandberg, gå till ett bibliotek och be om hjälp.
Har tagit hjälp av en trevlig ung kille på jobbet som har vart här och försökt få med sig honom från gården. Det gick inte, han gick hem. Men grannens dotter gick med!!!!
Det är bra att testa själv...
Jag har berätatt för min dotter att det finns gubbar å tanter (yngre folk också) som kommer och vill ge dig godis och presenter, kanske din favorit care bear? :) haha. men att hon inte ska följa me dem. Skrika, säga att hon ska ringa polisen osv. Nu vet jag inte om hon verkligen har förstått det ,men det är så roligt när jag frågar henne "om det kommer nån fram till dej och säger....... och ska ge dig....." vad ska du säga då? då säger hon " NEJ!!!!!! Jag ska gå till polisen!".
har pratat med min son nu. Men det gick som väntat, han pratar om det hela tiden och har tusen frågor. Har är väldigt känslig. Första natten drömde han och vaknade och skrek och satt upp i sängen. Idag på dagis var en pappa till ett av barnen i kapprummet och min son blev jätteledsen och ville att jag skulle bära honom. Det är hemskt att det gjort honom så rädd, samtidigt är jag glad att han förstår allvaret med det.