Handikappat barn

Jag vet EXAKT hur du känner..
Jag e livrädd hela tiden för att barnet jag bär ska vara t.ex utvecklingsstört eller linande..
OM jag visste att barnet var det så skulle jag göra abort rakt av för det är enbart Fel mot barnet att föda det..mina åsikter iaf..
Om det saknades några fingrar eller linande så vore det ju ingen fara..
Jag e mer rädd för hjärnskador..
Uhh..

skulle utan tvekan aborta ett foster som hade fel

hej, jag är mamma till en son som har ett handikapp. Jag ska inte ge dig något på hopp.
Men jag tror att många känner som du men inte vågar tala om det, då det är lite tabu.
När jag läste din ts så kan jag bara tala om att jag hade liknande känslor som du när jag var gravid med min son.
´
Men när du skriver att du inte tror att du skulle kunna älska det barnet lika mycket så kan jag lova att det kommer du att göra, om inte ännu mera.

Jag kan berätta lite hur jag känner. När mina vänners barn gör framsteg så berättar de för mig i normal diskution. Men när MIN son gör framsteg så gråter jag av lycka och en otrolig stolthet. För varje framsteg blir så mycket större för oss med "speciella" barn. Med facit i handen hade jag inte kunnat önska mig något annat barn! Jag är så stolt över honom.

Bara en sådan sak som när han sa mamma första gången (3,5år gammal) Kan du nog först att någon som var stoltare än jag på denna jord fanns nog inte. Han ger mig så mycket inblick i hans värld som jag inte hade velat vara utan. Han har gett mig så mycket. Tro mig, det är en välsignelse att få ett funktionshindrat barn.

Det jag tänker på när jag läser det du skriver är att ett barn kan vilken dag som helst bli sjukt eller hamna i en olycka som gör det handikappat.. Det går inte att skydda sig emot det helt. Bara för att ett barn har fötts friskt och "normalt" så är det ingen garanti att det så förblir för resten av livet. Kanske tänker jag konstigt.. Men jag är inte räd för att få ett barn med handikapp.

Var många olika svar och jag suger åt mig av vartenda ord. Jag tror som det sägs här att när det väl finns här så kanske man känner annorlunda. Men tänk om det inte gör det? Tänk om jag rent ut sagt avskyr barnet inte rätt mot barnet ju

Känner igen mig helt i dig TS.
Är anonym för det är som sagt tabu.
Nu är jag gravid med vårt tredje barn, har två friska glada barn innan.
Nu tänker jag ibland; Jag kan inte ha sån tur igen. Nu är det nog min tur (otur)...

anonym(jag har) får jag fråga, gjorde du fostervattensprov så ni visste vad som "väntade"?

Jag förstår precis hur du känner...
Om man hade fått ett annorlunda barn så tror jag att man hade älskat de barnet högt precis för den den är och inte vad den är. Liksom man gör med sina "normala" barn.
Jag beundrar alla föräldrar som gör ett gott jobb med sina barn som kanske har svårigheter eller störningar.
Och jag tror att alla klarar av det om det verkligen gäller.
Men visst, jag hade nog ochså valt abort om jag hade sett avvikelser på ultraljud eller på ett fostervattensprov.
Så hemsk är jag...

Jag känner likadant. Skulle nog inte kolla upp det extra vid en graviditet eftersom vi inte tillhör något riskgrupp men tror att jag skulle göra abort om det fanns avvikelser vid ultraljud. Också svårt att veta exakt vilka avvikelser det är, hur pass omfattande handikappet är, så jag skulle nog göra abort för säkerhets skull. En liten förändring på UL som inte påverkar särskilt mycket (extra tår och fingrar tex) skulle ju kunna tyda på en allvarligare kromosomskada.

Om man är rädd för att det barn man har i magen skulle ha någon "defekt" försvinner det när barnet har fötts? *nyfiken*

Njä, det gör det väl inte, det tror jag inte. Vissa saker märks ju längre fram först, men då tror jag att man inte längre är rädd för att inte älska sitt barn ifall något skulle vara fel med det, för det känner man att man skulle göra hursomhelst. :)

nej, kjag visste inte att det skulle vara något annorlunda med min son. Jag är så pass ung så jag blev inte ens tillfrågad om fostervattensprov. Jag fick min son när jag bara var 19år. Jag lovar att man växer med uppgiften.

Hej,

förstår precis hur du tänker.

Väntar mitt tredje barn nu och mitt andra barn är mycket handikappat. Vi gjorde FVP med henne, men det visar i princip bara på de tre vanligaste sjukdomarna. Vårt barn hade en mycket sällsynt sjukdom som inte syntes, men som påverkar hennes och vårt liv något enormt.

Med 3:an har vi nu gjort prover i mycket tidigt stadium, eftersom vi nu har något att söka efter. Men man har blivit mycket medveten om allt som kan hända. Precis som någon skrev här så kan ju sjukdomar och olyckor även drabba friska barn. Sen finns ju även förlossningsskador där barnet varit helt friskt fram tills födseln.

Kram

Välkommen in i mitt bildgalleri och se världens goaste lilla grabb... han har grav CP och är världens goaste unge!!!
Jag tror inte det är möjligt att inte älska det barn man burit o fött... Kan tillägga att min man är lika stolt som jag över vårt mirakel!!!
Jag menar inte att idealisera vårt liv, det är mycket jobb... men kärleken är så stark, så stark och det är mycket vi får, som föräldrar till barn utan funktionshinder inte har en aning om!!!
Lycka till!!!

Mitt barn,struntar i andras tankar!

Hej.

Jag har barn med funktionsvarianter vet inte om du räknar in dem i handikapp.

Jag hade inte valt bort ett barn oavsett om jag vetat att de haft sina svårigheter.

Däremot hade jag inte skaffat 3 barn om jag vetat att alla 3 skulle ha så omfattande stödbehov.

MEN man ångrar inte ett barn man hållt i sina armar och jag hade inte valt bort något av mina barn idag.

Känner man att man inte vill ha ett handikappat barn så är det nog bättre att inye skaffa barn alls, det kan ju ske olyckor som orsakar handikapp.