Hjälp...Att jag RODNAR styr och förstör mitt liv!
Jag blir röd i ansiktet hela tiden för ingen ting. Om jag ska prata med någon, får en fråga, ska ställa en fråga eller bara känner att jag drar uppmärksamhet till mig så rodnar jag. Ibland kan det räcka med att någon tittar på mig. Detta gäller inför okända människor, människor jag känner, människor som jag känner mig dum inför och inte känner mig dum inför och nu senast även min pappa...!!Situationen behöver inte alla vara pinsam utan det räcker som sagt att jag vet att någon tittar på mig. Jag kan ju prata med människor utan att rodna men oftast så rodnar jag. Dock händer detta aldrg utomhus. De vanligaste tillfällerna då jag rodnar är om jag träffar någon jag känner i en affär, ska be om hjälp i en butik, står i en kö och ska betala och jag inte får fram pengar tillräkligt fort, när jag umgås med folk(en eller flera)(bekanta eller obekanta)och jag får en fråga eller börjar prata om något själv. En gång i en butik så var det en kvinna som frågade mig vilken av två produkter jag skulle välja. Hon kunde inte bestämma sig och hoppade därför på mig och bad om råd. Jag blev då högröd i ansiktet. Sen så rodnar jag naturligtvis om jag måste tala inför andra människor genom att redovisa eller liknande. Det absolut värsta jag vet är om man ska pressentera sig själv och sånt. Då får jag panik och rodnar redan innan det blivit min tur att prata. Anställningsintervjuer är också otroligt jobbiga. Men värst är om man skulle få jobbet och behöva presentera sig för de andra på ett personalmöte. Jag behöver inte heller prata själv utan det räker med att chefen säger att: "vi har fått en ny medarbetare" och alla tittar på en.
Jag har haft en kassatjänst förut och det var väldigt jobbigt eftersom att jag rodnade flera gånger om dagen där. Värst var det ju om detkom någon man kände men också om man slog fel i kassan eller nåt. En gång så var det någon som tagit något på det företaget. Och när de tog upp det på personalmötet så rodnade jag. Fast det naturligtvis inte var jag som stulit.
Jag förstår inte varför det ska vara såhär?! Jag älskar egentligen att prata med människor och är väldigt social av mig. Jag tycker att jag ser bra ut och känner mig inte dum eller rädd när jag pratar med människor. Min ända räddsla är att jag ska rodna och detta gör att jag drar mig tillbaka. Jag vågar inte öppna munnen ibland fast jag gärna vill och jag är rädd för att träffa nya människor. Jag har inte så många vänner och skulle gärna vilja ta kontakt med folk i min föräldragrupp tex. Men tanken på att bjuda hem någon skrämmer mig, då jag vet att jag kommer sitta där och rodna.
Jag är 23 år och har haft det så här så länge jag kan minnas. När jag var tonåring och pratade med en psykolog om detta så sa hon att det nog skulle växa bort. Men det har det ju inte gjort. Jag tror att jag kommer få leva med detta och försöker axeptera det, men det är jätte svårt. Har försökt att inte tänka på det och inte bry mig om jag rodnar.Har tänkt att det är ju en del av mig att jag rodnar och inget att känna sig dum för. Och när det händer så ska jag inte försöka dra mig undan utan prata på som om ingenting hänt. Men allt detta är lättare sagt än gjort. Det gör ju ändå att jag undviker situationer och blir konstig och mår jätte dåligt när det händer.
Jag är arbetslös nu och när jag tänker på en eventuell arbetsintervju och att komma ny till ett jobb så får jag en så otrolig ångest. Vad ska jag göra? Finns väll inget att göra men ville ändå skriva av mig. Är det kanske någon mer som har det så här?
