Hjälp! Tänd på min systers man.

Tror att det är bra att du reflekterar över de här känslorna. Ibland tänker jag att vi människor faktiskt är djur... på sätt och vis. Vi styr inte över våra känslor och vår lust. Vem vi ska tända på och inte. Men vi kan ta ansvar för vad vi gör av känslorna och också lusten.

Nu vet du att den finns där. Det är ditt ansvar att se till att inte sätta dig i situationer där du skulle kunna reagera på den. Alltså situationer med den här mannen där ni är ensamma, i mörka vrår, utan din syster, under påverkan(t.ex. av alkohol), i romantiska miljöer osv.

Jag kan trösta dig med att känna lust för andra än sin partner är normalt under ett långt (och givetvis också lyckligt) förhållande. Men trösten ligger i a tt känslorna för de andra, när man inte göder dem, så småningom dör ut. Du kommer så småningom att se små fel/brister i svågern. I utseendet eller i hans sätt. Vardagen omkring er och tiden kommer att nöta ner honom till att bli en helt vanlig person, en familjemedlem och då ger attraktionen vika.

TS skrev "Hur ska jag tänka för att inte bli allt för frestad av att vara sexuellt otrogen mot min man och taskig mot min syster!!!????? "

Taskig mot din syster? Skulle du ha sex med hennes man så får du nog aldrig träffa henne igen...

Tack för stöttningen! Vilka kloka ord.

Ja, det är väl bara att acceptera att man kommer att bli attraherad av andra än sin man under livets gång. Men som du säger att man inte ska agera på detta och sätta sig i situationer som blir för svåra för en. Jag vill inget hellre än att dessa känslor ska dö ut, så jag hoppas att de gör det med tiden.

Detta låter ju som ett skitproblem, men det är rätt smärtsamt. Man vill och inte vill, jobbigt....

Nej, jag skulle förmodligen aldrig få träffa henne igen, det är ju bland annat DÄRFÖR detta är ett problem. Jag vill ju inte göra något!!!!! Jag vill bara bli av med dessa känslor, hur gör jag!???

det är säkert jättesvårt att vara i den här sitsen..varför tror du att han känner på samma sätt ???? önsketänkande??? din syster är ju mycket viktigare än denna killen och hur kan du ens fundera på att skaffa barn med din kille om du känner så här för din systers kille??? bara några funderingar från min sida

Skulle det gå att berätta det här för din man eller för din syster? Säga som det är, du är attraherade men vill absolut inte göra något av det. Att du vill ha hjälp med att sluta tänka på det? Eller skulle det orsaka problem? Jag vet ju inte hur öppna ni brukar vara med varandra.

Lust är svåra saker.....
Men eftersomdet handlar om din systers man hoppas jag det förblir en hemlig fantasi.
Du har kraft att styra över ditt liv, använd den kraften väl!

Det skulle kanske avdramatisera det hela menar jag. Att slippa ha det som någon hemlig fantasi. Då tror jag det dör ut snabbare.

Jag skulle givetvis kunna leva med att ha detta som min hemliga fantasi, men jag vill verkligen få bort honom ur mitt huvud. För det handlar ju inte om kärlek, utan bara om attraktion. Skulle absolut inte vilja att vi var ett par eller så.

Ibland kan det ju vara så att man känner av varandras signaler, utan att man för den sakens skull flirtar aktivt. Tex en kram som varar lite längre än vänskapligt eller bara blickar som man inte kan hjälpa. Önsketänkande tror jag inte, eftersom jag inte önskar denna situationen överhuvudtaget.

Jag vill inte prata med min syster eller min man om detta, eftersom vi träffas så ofta och har trevligt ihop. Alla är ju skitbra vänner och detta vill jag inte förstöra i onödan. Med min man skulle jag kunna prata generellt om att vara attraherad av andra, för det har vi gjort innan. Fast mer hypotetiskt liksom. Han liksom jag tycker att det är helt normalt, men då inte om man agerar på det. Men varför måste det just vara min svåger då!?? GAHHH

Ok. Men säg inte vem det är då. Säg bara att det är så just nu och du behöver hans hjälp att bli "förd" på rätt spår igen?

Ska nog göra det, och låtsas som att det är någon filmstjärna eller någon annan onåbar :). Hoppas att detta bara går över, för det måste det göra.

Älskar min man så himla mycket, och vi planerar barn av ren kärlek, men det är inte så enkelt med attraktion alltid. Det är starka och kraftfulla saker. Är attraherad av min man också förstås, men tror att i vår stävan efter ett barn har tappat mycket av den sexuella gnistan. För något allvarligare än så är det inte. Vi har ett stabilt förhållande.

Tror bara genom att ventilera detta i denna tråden har fått mig att känna att detta går att komma över. Tack så mycket för alla råd.

Usch jobbig sits!

Bra att du inte vill agera iallafall. Det bara går ju inte! Spelar inte ens någon roll att du har en man, eller att din systers man kanske tom. skulle kunna vara din själsfrände.

Jag tror att känslorna du har är tillfälliga, och att du känner dig attraherad kanske bara för att han råkar finnas där och är snäll och någon annan än din man, som du börjat leva med i slentrian. ?
Kunde lika väl varit någon annan man, men nu är det din systers och det går ju bara inte.

Jag kan berätta en sann historia som kanske gör att känslorna försvinner.

När min mormors man gick bort (detta var på 60-talet), umgicks hon mycket med sin syster och hennes systers man. Min mormor och hennes syster man blev kära (på riktigt).
Tillslut lämnade min mormors systers man, systern, för att bli ihop med min mormor.

Mormors syster tog livet av sig.

Min mormor och mannen levde tillsammans resten av deras liv. Lyckliga tillsammans men fruktansvärt olyckliga för vad som hänt, så klart.

Det här är kanske extremt, och kanske hade mormors syster psykiska problem.

men tänk dig...

Hoppas känslorna går över! Bannar dig inte på något sätt, jag vet också hur det är att få känslor för fel person. Tacka gud för att de alltid går över..förr eller senare..

Vilken hemsk historia, så sorgligt! Nej, där vill jag inte hamna.

Kramar

Jag har varit väldigt attraherad av och t.o.m. förälskad i två olika gifta män. Jag sa ingenting till dem, visade ingenting, trots att jag precis som du uppfattade att det var besvarat, eftersom jag absolut inte ville rasera tillvaron för någon annan kvinna.
Jag blev själv brutalt bedragen en gång och det gjorde så fruktansvärt ont så det vill jag inte utsätta någon annan för, andras män är TABU och syrrans killar, usch! Jag har aldrig blivit attraherad av dem, det känns ju nästan incestuöst, bara tanken på att de har sex med min syrra. HUGA!
Min poäng är att det bara är att bita ihop, det kommer att gå över även om det tar tid. Ta ut din sexuella frustration på din man ;) och nämn INGENTING för någon av dem någonsin.
Det vore en annan sak om ni var ämnade för varandra och älskade varandra men bara attraktion - då är det en kalldusch och självkontroll som gäller.
Det är hårt men du klarar det, om ett tag har det gått över.