sluta amma...

Hej,
Jag slutade amma "tidigt" enligt vissa när grabben var 4½ månad, men det var det som passade oss!!!

Jag gjorde så att jag trappade ner succesivt tog först och bytte ut ett mål mot flaskan ex det första du har ef morgon målet... sen så blir det kanske lite mkt mjölk i brösten men jag överlevde så hade jag det i ngr dagar tills brösten vant sig vid att detta målet var borta, sen så tog jag bort ett mål till tog bort varannan! sen så ganska länge fick pojken alltid morgon målet "på" mig men resten var flsaka, han hade blivit ammad på natten med om det behövts men han åt inte mellan 21- 06 ungf... det är bara att trappa ut långsamt och ta var annat mål... så det går långsamt fram för brösten, så borde du slippa mjölk stcokning!!

Vad gäller din "ångest" SKIT I DET... hmmmm vad jag menar är att du är INTE en dålig MAMMA för att du väljer att trappa ner amningen! MAn gör vad man själv, barnet och familjen vill! På detta settet kan ju även pappan ta mer ansvar och bli delaktig! Det var ngt som min man tyckte var underbart!! Han och sonen fick knyta an ännu mer an att bara gosa, även han kunde ge mat!! Och Wilhelm har idag en lika trygg relation till mamma som pappa!! Vilket jag tror kan ha främjats av att han fick ännu mer "nära" kontakt med sin pappa fr det att han var liten!!!

Så ha inte dåligt samvete!!

Lycka till
Kram
Angelica

vet inte om jag några tips eller så men kan ju berätta..

min son är nu 2 månader.. jag HADE tänkt o amma ett tag.. men går inte.. av olika anledningar.. men i början gick det att amma på näterna iaf! så bra tänkte jag! slippa gå upp o göra flaksa mitt i natten! men eftersom jag inte ammade så ofta då så försvann det liksom helt tyvärr.. det är ju alltid olika för alla men jag kunde inte hålla igång det med bara ammning på nätterna..

försök strunta i vad alla säger! jag har inte ens valt själv att sluta amma men ändå får jag kommentarer om att det skulle vara "dåligt" för honom! människor ska då alltid lägga sig andras val! det är ju du som vet bäst om ditt barn ändå!! man är alltid den bästa föräldern för sina egna barn faktiskt!!

hoppas allt går fint!
kramar

Fredrika S o Isabelles mamma!!
ja det är ju det med alla kommentarer om man slutar... jag undrar ibland hur känns det för de som aldrig har kunnat amma?!?!? Detas barn får ju ersättning fr födseln, och det är jju lika fina väl utv barn som de som ammas suck jag blir så trött!!

Isabelles mamma hoppas det går bra för dig!!

seedorfs: ja visst! det finns faktiskt dem som inte kan amma alls ja! det viktigaste är ju faktiskt att bebis växer o mår bra! även om lukaz växte bra så märkte jag att han inte blev mätt! då är man väl bättre mamma om man ger flaska än låter sitt barn gå hungrigt!
hur som helst har han ändå fått från min i två månader! det räcker gott o väl!

var en tjej som sa att det skulle finnas nån "magisk gräns" vid 4 månader just för immunförsvaret o så, men min mamma sa snarare 2-3 månader!
om man säljer sin mjölk så är det tydligen bäst om det är från innan barnet är tre månader just för det!

så det så! att folk aldrig kan sköta sig själva bara!!

TACK för era svar..satt och läste medan jag gav dottern en flaska..Skönt att höra lite positivt!
Jag blir så glad av att se henne sluka 120 ml och sen ger hon mej världens leende. Jättemätt och jätteglad. Hon älskar mej ju inte mindre för att vi inte ammar

Jag ska ta till mej era tips. Ska försöka amma någa gånger/dag tills brösten vant sej..

Tack, igen!

Det kommer gå jätte bra!!

Skönt att det vi skrivit har kännts bra för dig!!

Min son var helt avvängd när han var 5 månader!! och han e en stoooor o glad kille!! och sjuk tja vad e det hihi

Fredrika som du skriver... vad ska man göra då om de inte blir mätta... ammma bara för ammandets skull o plåga en hungrig bebis... det är väl endå inte bra fasst det känns ibland som om vissa tycker det, spec här inne... morrrr
Man gör vad man själv tycker känns BÄST !!

Tjing på er lika sinnade

Ha det gott

isabellsmamma: ta bara till dig positiva saker!!

tänkte på det också att folk säger att det inte är samma närhet med flaska! man kan väl sitta i princip naken o ge flaksa också.. och då behöver dem inte få hela näsan intryckt av bröstet dessutom

sen jag började med flaska har jag slappnat av mycket mer! måste inte få lika ofta, och när man är ute så är det bara att göra iordning en flaska så kan man mata dem i vagnen faktiskt! inte så kul o behöva sätta sig o amma i detta vädret direkt!
hur skönt som helst!

Åh va skönt att läsa en tråd med folk som inte tycker att man till varje pris måste amma! Jag har i och för sig en flicka på bara 4 veckor, men jag vill inte amma, känner att det inte är min grej. Ändå är det så svårt att sluta, känner mig så elak mot henne, å sen sitter jag där och grinar när jag ammar för det inte alls funkar bra. Jag är rädd för andras idéer om att man är ond och elak mot sitt barn om man inte ammar. Min BVC-tant har sagt att det viktigaste är att jag är mamma till min flicka och inte matproducent och att hon kommer må lika bra om hon får ersättning istället, men ändå är det så svårt att ta steget att sluta och jag velar.

Men nu har jag sett att det finns andra som jag så då ska jag nog ta mig i kragen och göra som jag känner känns bäst!

Tack!

När jag bestämde mig för att sluta amma så var jag bestämd på att det var det jag ville göra, att det var dags för oss att trappa ner och sluta. Ändå drabbades jag, precis som du (ni) skriver, av ångest så fort processen kom igång. Det var verkligen jättejobbigt att känna sig usel och dålig samtidigt som jag ändå kände att jag gjorde rätt. Jag har ingen aning om var tankarna kommer ifrån egentligen men för mig försvann de när vi inte ammade alls längre och brösten slutade göra ont. Då var det som en ny verklighet där det faktiskt märktes att min tjej mådde bra och att jag var en bra mamma trots att jag inte ammar längre.

Jag tror att ångesten kommer mer eller mindre för alla oavsett om man ammar två år eller två veckor innan man slutar men att det antagligen är värre för dem som måste/väljer att sluta amma tidigt på grund av att den allmänna uppfattningen är att man ska amma länge och till varje pris. Lycka till med amningsavslutet - det kommer att gå jättebra även omdet känns jobbigt i början.

Våran Wilma är lite mer än två veckor nu. Under de här två veckorna har vi haft rena cirkusen med amningen.

Först tog hon fel tag om bröstet, vilket gav mig rejält såriga bröstvårtor. Sen hade jag för lite råmjölk för att täcka hennes näringsbehov första dagarna, vilket ledde till att hon fick hög feber pga uttorkning och vi blev inlagda akut på Huddinge sjukhus och fick ge henne ersättning i 3 dagar direkt efter att vi kommit hem från BB. Sen kom vi hem och eftersom jag fortfarande hade för lite mjölk (fick ut ca 30-40 ml sammanlagt ur både brösten vid varje pumpning) så fick vi fortsätta ge henne ersättning samtidigt som jag fick pumpa ut lite bröstmjölk eftersom hon inte kunde ammas pga de supersåriga vårtorna. Sen när vårtorna läkt började jag amma henne igen med den lilla mjölken som finns, med hjälp av en amningsnapp, och det kändes som att vi var på rätt väg. MEN nu har hon vant sig vid att äta från flaska och suger därför inte tillräckligt hårt vilket har resulterat i att jag nu har mjölkstockning och 39 graders feber. Dessutom gör hennes svaga sugteknik att hon vill ligga och äta/snutta drygt 1,5 timme varje gång och att amma henne 1,5 timme 3 ggr per natt ungefär gör att jag bara blir tröttare och tröttare och ledsnare och ledsnare för varje dag.

Så jag vill verkligen inte amma längre. Hela amningsgrejen är för mig förknippad med ångest och smärta och det känns jättefånigt att erkänna det men jag gråter flera gånger varje dag över det här. Det funkar ju bara inte. Jag har knappt någon mjölk, hon suger fel, brösten gör ont hela tiden och jag kan knappt kela med min lilla älskling för att jag är så rädd att hon ska komma åt mina onda bröst. Jag vill inte ha det så. Jag vill bara sluta amma. Men jag är så rädd för att de ska tycka att jag är helt dum i huvudet på bvc om jag tar upp det här. Alla jag har nämnt det för, utom de allra närmaste som har sett vilka problem vi har, säger ju bara "men det är lite kämpigt i början, hon är ju bara två veckor, det ordnar sig". Men jag vill inte mer.

skönt att läsa om det här. allt fungerar bra för mig, det är bara min egen vilja till amning som är lite si så där. jag kan bara inte sluta förd et fungerar bra rent fysiskt men psykiskt pllar jag snart inte mer. men klarar inte av att sluta heller på grund av alla "tvång" utifrån.