5 åring-Känslig tonåring?

Men där i femårsåldern brukar dom börja tvivla på allt möjligt, finns tomten? Älskar mamma och pappa mig? Vad händer när man dör? Var det mitt fel att hamstern dog? Vad menas med att skilja sig? osv osv...normalt med andra ord fast jobbigt. Kan du höra med honom om det är nåt speciellt som hänt, nåns mormor på dagis som dött eller har nån flyttat eller...då brukar det bli lite "vingligt" ett tag och det kan bli bättre om man kan prata om det.

Det brukar återkomma nån sorts säkerhet efter hand, det är ju jobbigt att upptäcka att livet inte är bara prinsesstårta och solsken och det är kanske där han är nu...

ingen??

min lille stackare... det är svårt att prata med honnom, han går alltid runt allting, får känslan av att han skäms lite när vi ska prata om saker. Vet inte vad han kan ha fått det ifrån? men jag kan ju alltid försöka...

han är tidig! det brukar vara runt 6 år de blir så!

precis som innana skriver!

ja, han har varit tidig med alla dom här trotsåldrarna och utvecklingsstadierna... har väl inte riktigt hunnit med. E det någon som har nåt tips om det finns en bra bok man kan läsa om detta, hur man skall bemöta honnom osv? Är helt vilse ju...

Han kanske just är rädd för vad man kommer att säga? Om man frågar ifall mormor kan dö exempelvis blir ju svaret ja...fast man får lägga till att "det måste alla fast troligtvis inte på länge länge än"

Om det just hänt nåt särskilt kan man ju alltid försöka förekomma honom och berätta lite om sånt han verkar tänka på, det gör ni säkert redan, men ibland tror ju barn att det man pratar om blir verklighet och då törs man inte göra det (det tror ju vuxna med ibland förresten).

Man kan bara försöka som ni gör- ta den tid man har och ge den, och när man inte har tid så är det ju också en del av livet...

Känner igen min dotter som nyss fyllt 6 år i det där...ska kramas & pussas hela tiden, även när man sitter på toa. Mitt i en mening kan hon säga hur mycket hon tycker om oss & har vi inte hört så blir hon jätte ledsen. Har oxå funderat mycket på vad det berott på.
Skönt att veta att det inte bara är hon som är "överkänslig" & att det är helt normalt *ler*
Kommer ju många funderingar när de är så känsliga över vad som hänt o.s.v

Kan bara hålla med där...bara prata & lyssna på funderingarna & försöka bemöta dem så bra det går.
Min dotter har ex varit väldigt rädd för sjukhus, man dör om man ligger där, för det gjorde hennes farmor.
Men vi har pratat mycket om det & nu verkar det ha släppt, var orolig för att hon skulle bli rädd nu när hon ska få ett syskon att vi oxå skulle dö på sjukhuset. Det tog tid för henne att förstå att inte alla dör, det var en jobbig tid, men värt det när man såg att hon lyssnade.

molly7272

Ja, jag känner mej lite smått "rädd" att jag ska göra honnom ledsen i onödan, men det verkar ju vara oundvikligt! speciellt när han får dela mej med sin lillasyster. Som han oxå e på hela tiden!! Å hon fattar ju inte det där å puttar bort honnom (hon e 16 mån)

Undrar hur länge det kommer vara såhär. Å varför det kommer så tidigt?

innana, tack för bra råd! jag ska prova allt!

miss misan > ja man är ju rädd att såra oxå, det som gör det lite svårare...jag var oxå livrädd i början att såra & kanske göra det värre. Men efter att ha pratat några ggr om samma sak så vart det bättre & bättre & man kunde börja andas ut :)
Men fruktansvärt jobbigt var det iallafall...man har svårt att säga ifrån när dörren öppnas på toa & hon "bara" vill ge en puss. Där inne vill man ju helst vara ifred...eller om man håller på med mat eller något annat.

Nej man har att tampas med varje dag & känner ibland att
man inte räcker till. Men det är samtidigt underbart att vara mamma...man får så mycket tillbaka samtidigt som gör det värt det :)

Jag har en liten funerande minitonåring hemma, han blev 5 år i september. Så särskillt känslig tycker jag inte att han är, men han beter sig som en tonåring. Vi har plötsligt blivit jättepinsamma, nåde den som pussar på honom om någon ser, skojar vi med honom så stönar han och säger -det är inte roligt juh! Just det ja, det mesta är just nu tråkigt och han har aldrig något att göra...

jaa de e inte alltid så lätt med barn.. men dom tycker väl att vuxna e konstiga:) han kan ju vara in i en sån period nu att han bara vill kramas hela tiden. helt normalt skulle jag säga. kollade bilderna, o såg en som det stod sjukhuset på. har han nyligen vart på sjukhus? kanske han minns något därifrån som han inte förstår o så blir han sådär.. inte lätt o veta.. men när du lagar mat så måste du säga till honom att nu måste mamma laga mat annars blir vi hungriga, o då börjar de ta ont i magen o de vill vi ju inte, att mamma kommer sen o leka. så kan du ge honom nåt att pyssla med medan du ställer till me maten, :) vad tycker han om? rita, måla? då kan han ju rita en fin teckning till mamma medan.:) hur låter det. kan ju hända att du ren prövat detta. o när ni ska städa kan han ju hjälpa till oxå, han är ju ändå 5 år.. hoppas jag kunde vara till nå hjälp. å lycka till:)

han fyller ändå 5.. missade lite :)

det är ju lite svårt att säga med barn.. man kna ju inte tänka vad dom tänker.. han kan ha mitt i allt kommit på något som är oroväckande.. fråga honom om han är rädd för något.. så kan du berätta något du är rädd för, men som kanske inte är farligt.. jag förstår honom nog.. varför skulle han inte vilja krama mamma:) mamma är ju bäst.. o fast han kan säga dumma saker så menar han de nog inte. han vill väl se din reaktion.. berätta åt honom att mamma kan inte veta vad du vill du måste själv berätta vad du tänker.. så kan mamma hjälpa.. de e väl nog lättare sagt än gjort det med barn. har ju inga egna. men ja hoppas på en snart.. du kan ju låna böcker omm trots o sånt. kan ju finnas nå tips där:)