• Anonym (Rådvill)

    Separera?

    Jag älskar min pojkvän, men vi fungerar inte ihop känns det tyvärr oftast som. Det är inga stora bråk, men vi är osams eller småbråkar mest hela tiden och jag vill inte att vår treåriga son ska bli lidande av det. Jag vill verkligen försöka he en kärnfamilj, men är det verkligen rättvist om alla mår dåligt av det? Vi säger jämt att vi ska sluta bråka och gnabba när vårat barn är i närheten, men det fungerar aldrig. Det blir bara massa feltolkningar och bråk. Inget kul. Så ibland undrar man verkligen hur man ska göra. Ska man stanna, ska man gå? Bara tanken på att förlora honom, förlora hans släkt och värst av allt att bara få träffa mitt barn varannan vecka känns ut jobbig. Jag vill att vårat barn ska få en bra uppväxt, inte ha två föräldrar som bara bråkar. Snälla hjälp oss!

  • Svar på tråden Separera?
  • Anonym

    Kanske kan gå på familjerådgivning? lycka till TS.

  • Anonym (Kram)

    Tror att det är rätt vanligt med smågnabb osv...Finns kanske inte så många direkta tips att ge, för det tipset som man kan ge är att försöka att sluta småbråka. Att tjafsa hela tiden förstör ett förhållande i längden..

    TS, kan inte du och din pojkvän åka iväg en helg och bara mysa,prata och försöka att hitta tillbaka till varandra igen. Ge inte upp utan att ni har försökt först.

    Kram och jag hoppas att det löser sig. Livet är för kort för att tjafsas bort..

  • Anonym (Rådvill)

    Jag tänker också på att jag eller han ska åka bort med vårat barn så ena partern får vara ensam ett tag så kanske det känns ut bättre.

  • Anonym (Kram)
    Anonym (Rådvill) skrev 2006-10-31 19:57:24 följande:
    Jag tänker också på att jag eller han ska åka bort med vårat barn så ena partern får vara ensam ett tag så kanske det känns ut bättre.
    Men jag menade att NI ska åka bort och mysa och prata ut..inte att den ena är hemma
    Det är viktigt att inte "glömma" bort varandra...oftast så tar ju barnets ens tid när man blir föräldrar.
  • Anonym (Rådvill)

    Jag tror inte riktigt att det är det som är problemet. Vårt barn är ju så pass stort nu att det handlar inte om barnet när vi bråkar. Det är mer mellan oss två, därför tror jag vi behöver lite tid från varandra.

  • Skärgårdsfru

    Jag tycker att om ni älskar varandra så ska ni inte ge upp riktigt än. Vad tror ni om familjerådgivning? Dels för att få prata ut och dels för att få hjälp med att hitta verktyg för att kunna ta konflikter osv.

  • Anonym (P:s make)

    Hej

    Jag har själv separerat 2 ggr i livet. Förhållandena blev 9 resp 10 år. Lever NBu i mitt tredje förhållande (är snart 43) och tyvärr känner jag igen ditt funderande och situation som Du går igenom. Har ägnat många långa timmar med att diskutera frågan med vänner och bekanta. Var går gränsen? När är det bättre att separera?

    Min erfarenhet säger mig att när man har kommit till dom tankarna då är det dags att gå vidare...

    Jag tror dock att familjeterapi kanske kan hjälpa Er, bara det inte har gått för långt, det lär i så fall visa sig under terapin. Och då kan Du i alla fall känna ett Du gjort allt för att rädda vad som ev. räddas kunde.

    Hjälper terapin och Ni hittar tillbaka till varandra då är det ju än bättre och solen skiner igen.

    // Micke

Svar på tråden Separera?