Hela hans familj tycker illa om mig...
Är så j*kla lessen och förbannad nu rent ut sagt...hoppas ngn orkar läsa...
Jag och min sambo/fästman har varit ihop i snart 2 år nu...och jag kan inte gå ihop med hans familj hur mkt jag än försökt...
Hans mamma och pappa är skilda sen ca 6 år tillbaka och båda har alkoholproblem (har haft det mkt länge, säkerligen innan min sambo esn var född). Min sambo har varit knarkare (men varit ren många år nu) och likaså hans lillasyster som är lika gammal som mig. Hans yngsta syster som är i tonåren är dock skötsam (ungefär som vilken tonårs-tjej som helst). Själv kommer jag från en familj utan några liknande problem, har bara haft släktingar som har problem med alkohol eller/och droger.
Hur som helst så har jag verkligen försökt att komma överens med dom, främst för min sambos skull. Man vill ju kunna komma överens iaf. Varit på middagar, hjälpt till osv. Men det känns som jag nu i slutändan bara fått skit tillbaka...även om jag normalt sett inte brukar bli osams eller inte gå ihop med folk hur som helst. Jag brukar uppfattas som en "lätt" person.
Hans pappa har stora skulder och gömmer sig i ett litet fritidshus som han hyrt av en bekant (på hemlig adress). Därför kan han inte stå på någonting själv, t ex bilar, så min sambo har hjälpt honom med detta (hans pappa har även frågat mig om jag kan stå på grejer men jag har vägrat). Därför har jag hjälpt hans pappa med att betala sådana räkningar också, främst för att min sambo inte ska råka illa ut. T ex betalade jag trängselskatt när den var (satt och kollade internet varje dag för detta), tankade på hans pappas mobil, betalade försäkringar osv osv. Inte med mina pengar naturlitvis, men ändå. Det var hans pappa som gav oss pengar som sattes in på mitt konto så att jag kunde betala hans räkningar eftersom han inte orkade gå till posten. Nu har hans pappa, på fyllan, anklagat mig 4 ggr för att i princip ha stulit hans pengar. Han vill ha kvitto på allt jag har betalat så han ser vart pengarna har gått. Jag har försökt fråga varför han ens frågat varför jag ska betala räkningarna om han tror att jag stjäl hans pengar men har inte fått ngt vettigt svar..han är otrevlig överhuvudtaget när han är på fyllan. Dessutom var det första han sa när vi berättade att jag var gravid typ "ja, då får vi se så det inte blir missfall då"..osv..så jag orkar inte träffa honom mer nu, utan undviker honom istället. Detsamma gäller alla i min sambos familj utom hans lillasyster.
Min sambos mamma hatar mig nog mest av alla. Hon har i princip klagat på mig från början (vilket hon gjort med typ alla min sambos ex oxå). Hon säger att jag jobbar svart när jag inte ens gör det (och även om jag gjorde d ska hon inte lägga sig i). När jag jobbade 6 dar i veckan arbetade jag inte enligt henne (hon frågade t ex en gång om jag kunde skjutsa henne till flygplatsen kl halv 6 på morgonen när jag skulle jobba kl 12-20 och när min sambo lillasyster frågade varför hon inte frågade min sambos andra syster istället så sa hon att "men *** jobbar jue"), när jag jobbade halvtid ringde hon min sambo och frågade om det jag tjänade i verkligen räckte till dom räkningar jag ska betala (min del med andra ord). Hon klagar om jag inte kommer upp och hälsar på henne fast hon kan ha vart skitelak dan innan typ och tex sagt att jag börjar se mullig ut (som vid den sista middagen jag var på och var gravid). Vid den middagen i princip korsförhörde hon mig också huruvida jag ska få ut tillräckligt i mamma-peng eller inte, att barn inte är nån "leksak" osv osv (samtidigt sitter hon aspackad med sin tonårsditter mittemot sig). Hon envisades med att fortsätta säga att jag jobbat svart (fast jag inte gjort eller gör det som sagt) för att hävda att jag inte skulle få nån mamma-peng. När jag efter mkt om å men sa att jag ju jobbat deltid helt vitt så skulle inte det räcka enligt henne.
Vid samma middag satt min sambos syster med (som som sagt är lika gammal som mig och också var gravid då) och korsförhörde mig också om samma saker (fast hon själv jobbade just svart då, hon hade jobbat vitt tidigare med sagt upp sig). När hon blev gravid fick jag reda på det när jag och min sambo och hans pappa och minsta lillasyster satt på restaurang och jag blev lite lessen men försökte gå undan (på toaletten) utan att visa det. Hon ringde och berättade det så hon var inte ens själv där. Anledingen till att jag blev lessen var att jag själv hade försökt bli gravid ca ett år då, utan resultat. Hans syster hade kommit till mig några månader tidigare när hon hade försökt ca en månad och sagt att hon var så orolig över att inte kunna bli gravid osv. Sen blev hon ju gravid 2 månader senare.
Hur som helst så hade tydligen min sambos pappa och lillasyster sagt till henne att jag blev ledsen och det sa hon till min sambo häromdan att hon tyckte va skumt, jag borde varit glad för hennes skull. Tilläggas kan att hon har nu fått sitt barn. Jag blev gravid efter 1,5 år som resulterade i missfall och såkallad mola/druvbörd så får inte ens försöka bli gravid igen minst ett halvår framåt. Jag har inte orkat träffa henne (med bebisen) efter det, vilket jag tycker att hon borde förstå, men istället gnäller hon. Samma vecka som jag fick reda på att mitt barn dött så födde hon sitt barn (5 dar senare). Hon låg på BB två våningar under min avdelning samma dag som jag skulle in och operera bort mitt barn. Och hon tycker jag är skum som inte är glad för hennes skull. Jag har inte ens sagt detta till henne utan bara undbviktit att träffa henne, men hon måste tydligen trycka upp sitt barn i ansiktet på mig för att bli nöjd? Jag har ju träffat henne under graviditeten, frågat saker osv för att vara trevlig, men det räckte tydligen inte...
Min sambo blev förbannad på detta och bråkade med henne då han var där eftersom hon bara gnällde på mig, och påpekade att hennes sambo (barnets pappa) röker hash då och då fast han sagt att ha är ren (dom träffades på ett behandlingshem). Då sa hon att jag ju äter magnecyl...(jag lider av migrän då och då). Hur kan man ens jämföra hash och magnecyl?
Vet inte vad jag ska göra...även fast jag inte träffar dom så kan dom inte sluta prata skit om mig...va f*n gör man? Är det ngn som varit i samma situation?