Hur berätta för ledsna vänner?

Hej Shieva!
Roligt att du blev gravid så fort!
Själv har jag inte blivit gravid ännu, det var inte så lätt som jag trodde, men jag kan säga dig att om de är era riktiga vänner så borde de bli glada för er skull! Det är ju inte ditt fel att det är svårt för dem att få barn, eller hur, o de ställer säkert gladeligen upp o pratar om bäbisar o hjälper till att hitta mammakläder åt dig! Det skulle jag ha gjort.
Lycka till!

Jag har i och för sig inte försökt så länge, men jag har just haft ett missfall, och jag skulle absolut inte ta avstånd från någon av mina vänner om de blev gravida. Det är ju bara roligt att få glädjas med dom. Visst skulle det svida om man själv hade försökt länge, och alla runt en gick med magar. Men jag menar, många av våra kompisar har småbarn och/eller är gravida och jag har inget som helst motstånd till att umgås just med dom. Däremot kanske ni kan välja orden lite, inte kvittra om bebis hela tiden eller om att ni lyckades på en gång såvida inte dom frågar och så. Och varför inte säga som det är, att det känns svårt att berätta eftersom ni vet att dom har försökt så länge och ni önskar att dom också skulle lyckas.

Förstår dina tankar. Men jag tycker inte du ska skämmas! Tvärtom! Du måste kunna glädjas och vara glad, lycklig under denna perioden av din graviditet. Livet är orättvist, men trots det har var och en som männsika rätt att vara lycklig när lyckan finns där. Det fint av dig att du tänker på dina kompisar som har svårt att bli gravida. Men jag tycker du ska vara ärlig och säga precis hur du känner det.

Att du dröjt på att berätta för att det känns konstigt då det kämpat länge, men att att du är gravid och glad! Det kommer att förstå. Klart det kommer kommer att kännas för dem, men det inte ditt fel. Man kan aldrig veta eller ansvara för hur den man berättar det för "tar emot" det budskapet man har att ge. Hur den andra personen tänker. Hoppas du förstår hur jag menar.

Livet är tufft många gånger. Var glad, stolt och berätta för dina vänner. De har verkligen en fin vän idag som tänker så på dem som har det svårt. Önskar dig lycka till i framtiden med din graviditet.

Kramar
Medsyster

Hmmm... Lurig sits...
Grattis förresten!
Nu hör ju jag till skaran som har försökt bli gravid i ett antal år utan att lyckas.
Har en kompis som blivit gravid på stört 2 ggr, under tiden vi har försökt... Hon har 2 barn idag.
Jag tycker att du ska vara ärlig mot dina vänner. Berätta att det känns svårt. Smyg inte bakom deras rygg, för att skona dem... Men prata heller inte om magen/barnet i tid och otid. Givetvis kommer det att smärta för deras del, det kommer man inte ifrån, SAMTIDIGT som de är glada för er skull. Det här är ett otroligt känsligt kapitel. Det är så mycket känslor inblandat, och många känslor dyker upp som man skäms för, som ofrivilligt barnlös. Sorg, avundsjuka, bitterhet mm. Men livet är inte rättvist, det är bara att inse. Det kommer säkert att bli jättebra, när de väl smält "chocken". Tänk bara på att inte babbla på FÖR mycket om graviditeten och allt som hör till. Låt de fråga dig...

Kram och grattis igen!

Hej! Det här är några tips från min verklighet. Det kanske inte stämmer för dig, så ta det för vad det är.

Jag tycker du kan göra så här: Välj något tillfälle när det känns bra, när du står och pratar med bara vännen, lite ifred. Och då berättar du det bara, rätt upp och ned.

Typ: Det är en sak jag vill säga, och det är att vi är så glada för vi ska bli föräldrar i XXX. Sen får du bereda dig på en reaktion. Din vän kan nog känna sig ledsen och avundsjuk, och generad över det. Så ge vännen lite tid. Vännen säger säkert grattis och ler, och ställer intresserade frågor, men inombords kanske det känns väldigt tungt. Låt vännen vara ifred med de svåra känslorna, det kan vara påträngade att fråga om "det känns tungt", eller så.

Sen är det berättat. Men svårigheterna tar ju inte slut där. Nu ska vännerna förhålla sig till din växande mage, och till bebben som föds.

Och där kan jag berätta några saker som jag skulle känna mig kränkt av. Jag skulle inte gilla att min vän tyckte synd om mig, bara sådär i största allmänhet. Däremot blir jag tacksam om jag får medkänsla just när jag berättar om någon svårighet, kanske ett bakslag i behandlingen eller så. Jag vill heller inte att min vän ska gå in i en bebisbubbla, och bara prata bebis, bebis, bebis. Till den bubblan kan ju inte jag följa med, och då är ju dörren stängd! Däremot vill jag gärna prata om spännande saker som händer i hennes gravida kropp, och jag vill gärna lära känna den lilla individen som kommer ut. Där får hon gärna guida mig. Och jag blir glad när min vän intresserar sig för mig, så som jag intresserar mig för henne. Det betyder att hon frågar om hur det går med min behandling, hur jag mår och vad som händer.

Jag vill att hon ska betrakta mig som en som förhoppningsvis blir mamma snart, inte som en barnlös kvinna.

Var det till någon hjälp? Hoppas det! Det är inga lätta saker, vänskapen sätts faktiskt på prov.

Oj, glömde säga grattis till bebben. Jag blev så uppslukad av frågan. Det var en bra fråga, tycker jag. Bra av dig att ta den på allvar - så får man vänskap att räcka länge!

Men Ingrid, alla säger inte grattis och ler. Efter ett par år känns det för tungt. Jag känner ingen omedelbar glädje över andras graviditeter, man blir glad för deras skull, min mun ler men ögonen nås inte av leendet. Så, man kan inte förvänta sig att alla ska le och vara glada om man vet att de har det tungt!

Grattis!

Möjligheten finns att de blir sårade om du inte säger nåt snart, det borde väl snart synas, eller...

Lycka till ivarje fall!

Hej Fröken! Jag vill inte tjafsa med dig, det här är känsliga frågor. Och jag trodde inte att min svar skulle vara ett universalsvar som gäller alla. Jag skrev utifrån mina erfarenheter, mer än så vet jag inte.

Men du, det låter ju som om du visst lyckas gratta dina vänner, även om du tycker det känns tungt. Du skriver ju att du ler med munnen, även om det inte når ögonen. Ett leende med munnen är väl inte så himla dåligt?

För mej spelade det faktiskt roll VEM det var som blev gravid...
När kusiner o sånt blev gravida då blev jag bara "Åh... vi då...? men kul för dem..."
När ett nära par vänner till oss berättade den glada nyheten blev jag jätteglad, men samtidigt jätteavundsjuk - men det ändrades sen till bara glad! :O)
När min absolut bästa vän, som hade försökt lika länge som jag, kissade ¨på en pinne och jag blev den första som fick se strecken - då grät jag och hoppade av glädje, alltså, då blev jag BARA glad för hennes skull...

Men när allt kommer till kritan, tror jag att vänner gläds med vännerna...!

Lycka till!