min lägenhet... knarkarkvart?
Min dotter är ihop med en aktiv narkoman. Hon missbrukar inte... säger hon. Hon sköter skolan och är en normal sund tjej, och myndig. Bor hemma. Jag avskyr situationen naturligtvis. Killen prioriterar knarket och knarkarpolarna och hon fattar inte för hon är kär. Hon sa för nån månad sen att han slutat med knarket, och det sa han till mig också. Men de ljög visade det sig. Hon hade inte vågat berätta sanningen för mig. Inatt var hon borta och kom hem mitt i efternatten. Plockade hem Honom. De satt på hennes rum och pratade och väckte därmed mig som sover ytligt. Jag skall upp och jobba. När jag gick upp i morse var sängen tom. De hade dragit ut i natten eftersom de minsann inte fick ha nattliv hos mig.
Idag ställde jag saken till sin spets. Jag sa till henne att jag vill inte ha en aktiv knarkare i huset. Jag vill inte att hon är ute och ränner på nätterna. Jag vill att så länge hon bor hemma så visar hon den hänsynen att inte dra hem folk på nätterna, även om hon råkar ha lov. Och framförallt inte narkomaner. Mitt hem är mitt hem. Jag vill inte bo i en knarkarkvart.
Hon sa nu att nu flyttar hon. Slängde på sig kläderna och stack med orden "jag kommer inte hem ikväll". Fine, tänker jag.
Till saken hör att hon hela det här novemberlovet har grälat med den här killen. Suttit och gråtit, Inte gjort ett skapandes grand. Struntat i att plugga som hon så väl behöver. Bara stökat ner och inte rört ett finger för att hjälpa till i hemarbetet. Och nu kände jag att nu är det nog. Jag blir oerhört sällan arg, men nu räckte det. Det rann över.
Vad ska jag göra? Jag kan inte förbjuda henne att träffa honom. Jag kan bara förbjuda honom att komma hit. Han har en dom över sig som ännu inte vunnit laga kraft, för narkotikainnehav. Inte första gången. Han är kriminell. Jag är livrädd för att hon skall fastna i skiten. Hon är den typen som tar mycket lätt på sånt här med tabletter, cannabis etc, så risken är stor att hon halkar dit. Vad gör jag som mamma?
