Vad är en arbetare - Personlig reflektion.
--------------------------------------------------------------------------------
Vad är en arbetare? Är det en definitionsfråga, värderingsfråga eller kanske en filosofisk fråga?
Tja... Jag vet inte. Däremot så vet jag att jag själv är en arbetare. Jag är född av arbetare, min mor är arbetare, min morfar var arbetare och en del av mina vänner är arbetare.
Jag skulle kunna säga att jag är stolt över arbetare men det gör jag inte för jag är inte stolt över att behöva slänga bort åtta timmar varje dag av mitt liv på något jag avskyr.
Om jag hade varit stolt över att vara arbetare så hade det betytt att jag har ambitioner, att jag har valt att vara arbetare, att jag har kämpat för att få vara arbetare.
Men jag har inga ambitioner och inte fan har jag valt att arbeta!
Hade jag varit rik och haft ett liv fyllt av valmöjligheter så hade arbetslivet varit något av det första som jag hade valt bort. Faktum är att jag tror inte ens att tanken på arbete hade ingått i min föreställningsvärd.
Jag är bara arbetare för att jag är den jag är och föddes till det liv jag har fått. Jag jobbar för att jag måste, någon annan ursäkt har jag inte.
Men nu breder jag ut mig igen! Detta skulle ju vara en kort text, det var min ambition från början i alla fall. Ambition förresten, varför använder jag mig av detta ord? Det var ju något jag inte hade!
Tillbaka till huvudfrågan: Vad är en arbetare?
För mig så är definitionen denna: Jag säljer tid, en del av mitt liv, åtta timmar om dagen till en arbetsgivare. Priset som arbetsgivaren betalar till mig kallas lön.
Eftersom jag och arbetsgivaren är två element som gärna vill tjäna så bra som möjigt på denna affär så gäller det att komma fram till en kompromiss som
A: Tillgodoser mina behov, jag måste käka, betala hyra, medicin samt ägna mig åt det som gör livet värt att leva.
B: Ger arbetsgivaren en vinst. Arbetsgivaren måste naturligtvis tjäna på att jag är där och tillbringar en del av mitt liv med något som jag hatar men som arbetsgivaren tjänar ekonomiskt på.
Här kommer facket in. En ensam arbetare har i regel inte någon större makt mot en arbetsgivare. Hade inte våra förfäder slutit sig samman och solidariskt kämpat för det arbetande kollektivet så hade vi inte haft några fackförbund, inga avtal, inga rättigheter, ingen lagstadgad semester, ingen åtta-timmarsdag osv och hade t ex inte a-kassan funnits så hade vi inte haft något alternativ, då hade vi fått jobba för rena struntsummor. Vi hade fått sälja en tredjedel av våra liv för en påse skit.
Men nu är det inte så och facket kan förhandla fram en lön som ger mig en skälig levnadsnivå men ändå ger arbetsgivaren en vinst.
Arbetare är alla som kan komma att behöva fackets hjälp gentemot starkare motpart.
Alltså arbetsgivare mot arbetstagare. De andra är tjänstemän, byråkrater, chefer, direktörer, finansiärer osv. Motsatsen till arbetare.
En arbetare är en människa som måste jobba för att få en dräglig tillvaro. En arbetare är en människa som inte bestämmer över sin egen tid och sitt liv åtta timmar om dagen. En arbetare är en människa som tar order, han ger inte order. En arbetare har ingen fin utbildning, en arbetare jobbar inte med något som han tycker är kul, han hatar sitt jobb men har inga problem med det. En arbetare ser inte sitt jobb som något nöje eller sätt att "förverkliga sig själv", för honom är det en plikt.
Så är det för mig i alla fall.
