att bo med svärföräldrarna

Jag förstår dig precis! Jag och min kille var för ett par år sedan mer eller mindre tvungna att bo hos hans föräldrar... det var verkligen jättejobbigt, och under de sista månaderna (vi bodde där i 7-9 månader, kommer inte ihåg exakt) blev jag väldigt deprimerad, slutade prata med i princip alla, satt bara tyst när vi åt middag osv.. jag var 20 och han 21 då vi bodde hemma... precis som ni hade vi också varit ihop många år och tillslut så kände jag bara. nä, nu orkar jag inte mer!
Sa till min karl att har inte vi en lägenhet till sommaren så orkar inte jag längre. Hur mycket jag än älskar han och hans familj så orkar jag bara inte längre. Jag måste bort! Vill kunna lämna min egen disk efter middagen, vill kunna bjuda hem vänner på en trevlig kväll osv..
Där vi bor är det också väldigt svårt att få tag i bostad, men jag såg också att eftersom min karl tyckte det var rätt bekvämt att bo hos mamma och pappa så gjorde han heller inga större ansträngningar till att försöka hjälpa mig i sökandet..

Det var först när jag gjorde klart för honom att jag verkligen inte orkade med att bo tillsammans hos hans föräldrar eller ha ett "vi-syns-på-helgerna-förhållande som han kunde börja förstå hur jobbigt det var för mig.
Jag kände som så att "nu har vi varit tillsammans såpass länge att jag vill gå vidare. och vill inte du det så kan inte jag sitta här och vänta tills du är redo".

Är det säkert att din kille vet hur mycket du "lider" av att bo hos hans föräldrar?

Oj, jag skojade nog om åldern där! jag var 21 och han 22 då vi bodde hemma hos hans päron !

hej. jo han förstår. men vi har inget val än att vara där, vi söker bostad för fullt och gör allt som står i vår makt så att säga, han kan inte åka till mej så ofta för han har eget företag, så det är bara att stå ut å ha tålamod... men de är jobbigt!

Ja.. då är nog det råd jag kan ge dig att bita ihop och hålla ut. Tiden för er kommer också. Jag trodde aldrig vi skulle komma ifrån att bo hemma, vi var utan fast jobb vilket också bidrog till att vi inte kunde flytta..
Men nu plötsligt sitter vi här i en jättebillig och fin lägenhet, och har heltidsjobb båda två.
Så nu planeras det för en ny bil, en kombi weee

hoppas ja me! bi jobbar också, han e egen företagare å ja säkerhetskonsult så de är inga problem, de e bara det att utbundet där vi ska bo är minimalt och efterfrågan desto större. tror de vart 5 lediga lgh i år där!!! (vi e me i en kö) så man måste hålla ut å se de som, e bra istället, men påfrestande är det!!

hur kan man säga till killen att man blir galen av att bo med hans föräldrar utan att såra han???

Jag sa det rakt ut till han. Han blev inte sårad eller ledsen, han förstod mig bättre än jag hade väntat mig faktiskt.

Men alltså, hade jag varit i er situation så hade jag gått direkt på att köpa eller bygga ett hus istället för att vänta på lägenhet.

hehe lavolina vi ska bygga hus! men innan dess måste vi få bygglov å därför vill vi ha lägnhet innan, en villa där kostar 5 miljoner minst, en lgh kanske 3-4 miljoner, så vi ska bygga eget hus, men måste få bygglov. å de e svårt där, de är kulturmärkt å massa skit, hela ön e ett byggnadsminne haha

nån annan?