Provrörsbarn = tabu?

Förklara för dom vad som menas med IVF provrörsbefrukning så att dom verkligen förstår. Dom är nog rädda att deras son inte är biologisk far utan tror att det är en spermadonator. Fråga om det är något dom undrar över eller funderar på så kanske det kan lösa sig.

Det märkliga är att jag kan sitta och säga att andra tycker sonen är lik sin pappa, o att jag oxå gör det, men dom kanske tror att man bara säger så ändå?
Skumt...

Dom vågar nog inte fråga för att dom är rädda att göra bort sig. Så när ni förklara så försök att inte genera dom, det kan vara jobbigt nog för dom när dom fattar hur fel dom haft. Om det nu är så att dom faktiskt inte fattar.

Kanske kan du vid nagot lämpligt tillfälle nämna att 6 par av 10 nuförtiden har problem att fa barn... och att det blir allt vanligare att behöva fa medicinsk hjälp. Pa sa sätt kanske det gar att av-dramatisera.

Jag skulle nog inte ga in pa vad IVF är för nagot, för det kan onekligen verka väldigt skrämmande och främmande. Istället kanske du generellt kan nämna att det finns som tur är en massa sätt att bli hjälpt pa och att ni hade turen att fa ett barn som biologiskt är badas.... sadär apropa... Sa OM det nu är det som det hänger i sa far de svaret utan att ha behövt fraga...

Annars kanske du kan prata med din man om hur du känner det och be att han tar upp ämnet med sina föräldrar? Fast män pratar i och för sig mindre...

Har han inga syskon du kan prata med? Sa kan ni alla hjälpas at att avdramatisera. Om föräldrarna märker att ingen faktiskt verkar tycka att det är nagot konstigt med IVF sa kanske de ändrar inställning?

LYCKA TILL!

Hej!
Tyvärr har han inga syskon. Och själv är han inte så glad att prata om IVF:en överhuvudtaget. Han tyckte det var ganska jobbigt att gå igenom, precis som jag. Men eftersom han är man så vill han helst lägga locket på och nu när vi har vårt barn så är ju allt bra anser han.
Jag är väl mest den som kan älta detta inom mig och må dåligt över att det känns som tabu.
Har kanske problem att själv acceptera detta inom mig, att jag inte kunde få barn på naturlig väg, därför är jag nog extra känslig.
Jag är oerhört glad och tacksam för mitt barn!! Och han kom till i ett förhållande med mycket kärlek, det är det som räknas.

kram!