Kan man "vilja för mycket"?
Undrar hur många gånger man har hört det egentligen? "Du vill för mycket" eller "om du bara slutar tänka på det så blir du nog snart med barn ska du se"... Tror ni att det kan ligga något i det? Kan det vara så att det inte händer något för att det enda man kan tänka på är små underbara bebisar?
Redan när jag var runt 16 år funderade jag på vad jag skulle göra eftersom killen jag var tillsammans med inte var någon som jag skulle vilja ha barn tillsammans med. Jag kände absolut inte att jag ville ha barn redan som 16- åring, men det var så tankarna gick redan då... Även med nästa pojkvän funderade jag en hel del över att jag faktiskt inte kunde tänka mig att ha barn tillsammans med honom.
Jag har även under en massa år haft ångest över att jag inte ska kunna få barn eftersom jag inte klarade av att ha samlag. I mitt första "riktiga" förhållande var jag med om en hel del minst sagt obehagliga upplevelser. Jag var bara 12 år och visste väl inte riktigt hur det skulle vara, även om jag så klart förstod att det inte skulle vara som det var... Det hela resulterade iallafall i att jag fick panik nästan varje gång jag försökte ha sex i flera år... Självklart var det jobbigt på många sätt, men det värsta var att jag inte kunde sluta tänka på att jag aldrig kommer att kunna få barn eftersom jag inte klarar av "behärska mig" tillräckligt länge för att kunna bli med barn.
För fem och ett halvt år sedan träffade jag världens underbaraste kille!! Jag känner mig verkligen trygg med honom och med tiden har jag lärt mig att slappna av med honom, så nu vet jag att sex kan vara något helt annat än att ligga och försöka "behärska sig" för att inte bryta ihop... Första gången jag klarade av att ha ett normalt samlag började gråta av lycka istället för av att det "blev för mycket" - nu skulle jag ju faktiskt kunna bli med barn!
Den underbara killen jag träffade är numera min man. I lite mer än ett år har vi försökt bli med barn, men det händer ingenting. Vi har försökt med bisolvon, zonterapi och ägglossningstest, men ingenting verkar fungera... När jag satt och tänkte för några dagar kom jag att tänka på allt det som jag har skrivit om... Det känns som om jag alltid har tänkt på det här med att få barn. Tror ni att det kan vara därför det inte går? Det går ju inte direkt att sluta tänka på... Jag har försökt, kom på mig själv flera gånger med att tänka: den här månaden tänker jag inte på att bli med barn, så då kanske jag blir det... Räknas som inte riktigt som att inte tänka på det...
På tisdag ska jag och min man på vårt första samtal på en kvinnoklinik. Känns lite nervöst, men samtidigt jätte skönt...
Oj, det blev visst ganska långt... Hoppas att någon orkat läsa ända hit. Är det någon som känner igen sig?
