Jag älskar en annan man av hela mitt hjärta sen 11 år tillbaka...

Åh nej vännen!, säg inte så jag blir alldeles ledsen i hela själen av din berättelse
Jag har aldrig varit i den sitsen själv, men du måste lyssna på din kropp och ditt hjärta. Tänk på en sak; du har ett liv, det är det liv du lever här och nu, kanske får du ett-eller flera liv- det vet ingen, men just nu skall du göra sådana saker som du mår bra här och nu, inte om 5 år. NU!
Jag tycker du skall göra dig själv en konkret plan, inget blir bättre av att du sitter och grubblar. Agera!
Mitt förslag; kontakta din ungdomskärlek och red ut om känslorna är ömsesidiga.
Träffas ni så träffas på en neutral plats. Försök se ett liv med honom istället för det du har idag. Är det bättre i dina tankar, och om det är, varför är det då bättre?
Vidare; hur vet du att du känner likadant om du skulle träffa honom idag, det var ju så länge sedan och saker och ting förändras.
Se möjligheterna till förändrig om det är det du vill ha, men var noga med att inte måla upp luftslott. Ingenting säger att livet blir bättre med honom på sikt, kanske finns där någonting som ligger djupare rotat, kanske inom dig, kanske inte.

Vad jag försöker säga är att du har grubblat klart nu; du måste
agera och du måste göra det nu vännen, annars blir du aldrig fri.

Lycka till!

Tjena, vilken jobbig sitts !

Hjärnan glorifierar minnen av svunnen tid, du ser inte hur det var ens om du försöker. Hjärnan är fantastisk på det, han är en icon för dig, en avbild på en fantastisk tid med fantastiska (ungdoms kännslor).

Du sitter i dag i ett förhållande med en man som du kanske inte riktigt älskar, iallafall inte på det sättet du vill, samt att ni har småbarn, du sitter fast i en vardag, ditt sinne letar minnen och spänning.

Du måste inse att vare sig du eller ditt ex är samma personer fortfarande och kommer aldrig att bli igen.

Försök att göra det bästa av din nuvarande relation istället för att drömma dig bort till något som inte finns, du sårar bara dig själv helt i onödan.

Hoppas du kommer ur detta.

Trodde aldrig att jag skulle få ett sånt ofördömande svar. Tack!

Jag träffade honom senast för ca 5år sen och det var så att jag höll på att trilla baklänges kan jag lova. Sen efter det har han mailat mig några ggr... och jag har inte kunnat svara då jag suttit där med magen i vädret och inte vågat göra saker och ting värre....Kände mera att det var för sent för oss då jag redan var gravid och skapat ett liv med en annan man.

Saken är den att min man inte ser mig sen ca 4 år sen. Jag har varit riktigt kär i honom men han slutade bekräfta mig när jag blev gravid :( Han vill nästan aldrig ha sex och verkar inte ha nåt större behov av att ett bra samliv. Han är ganska ego och nöjd med sitt egna sällskap och jag har slutat anstränga mig.

Han är en väldigt ansvarsfull pappa däremot och det värderar jag högt. Jag bryr mig väldigt mycket om mina barn och hade det inte varit för dem kan jag säga att jag och deras pappa inte hade varit tillsammans idag. Vi lägger all våran tid på barnen men väldigt lite på varann... Vi är nog båda livrädda för att misslyckas då vi båda kommer från splittrade familjer...

Önskar jag slapp gå igenom det här, hur överlever man?

Det kanske är dags att du och din man går på familjerådgivning. Det som har funnits mellan er kan komma tillbaka, och jag tror inte att din man förstår riktigt hur du känner.
Lycka till

Låter som om du och din sambo skulle behöva mera sex och mer tid för varandra att se varandra. Det klassiska att förhållandet förändras och blir på ett annat sätt efter barnen kommer till.
Skaffa barnvakt och prioritera ert förhållande ibland. Skaffa positiva minne och prata om det som varit och varför ni är tillsammans. Kan ni inte prata med varandra så är familjerådgivningen ett bra sätt med en objektiv person.
För ett antal år sedan träffade jag min ungdomskärlek ute och fick dansa med honom 22 år efter jag så hett önskade det. Det var jättekul, trots att jag hade träffat min man och han även var med ute. Jag hade inga känslor kvar för den killen utan tyckte mera att det var kul att jag fick uppleva det som jag önskade när jag var tonåring. Men efter så många är så förändras man och den personen man en gång var kär i har utvecklas till någon annan.