Blodprover. Hur många rör? vad för prover?

*puttar lite lätt*

Nu för tiden så är de effektiva och klarar sig på två rör med blod även om de tar ett tjugotal olika test på det sedan... så ingen fara!

har inte kvar lappen, den lämnade jag ju in när jag lämnade blodet men de kollar allt från blodvärde Hb, flera olika hormoner (testosteron, progestron, lch etc, minns inte vad de heter) och lite olika spårämnen och annat. Men ingen fara, det är pyttemängder jämfört med vad de tog förr i världen då de nästan tog ett rör per test som skulle göras...

Bligin, Tack så jättemycket för svaret. Du lugnade mig lite
Två rör är ju inte sååå farligt endå Gör man alla prov vid ett tillfälle eller får man gå och ta prov fler ggr?

Vad är spårämnen? *känner mig urdum*
Tack igen för svaret

Kommer inte ihåg så noga... vet bara att jag räknade till 18-20 olika prover som skulle tas på det enda! blodprovet jag lämnade. Var bla även koll av vissa parasiter (trichomonas tror jag, kan minnas fel nu) Tror även de kollar vissa spårämnen= mineraler och metaller.
De kollade inte HIV på mitt dag 21 blodprov iaf. Vet att de brukar vilja ta blodprov dag 3 (bla för att kolla hur slemhinnan byggts upp) i menscykeln och dag 21 (bla för att kolla att ägglossning skett).

Jag har bara lämnat dag 21 provet (än så länge?)

Oroa dig inte, fråga vad de ska kolla när du kommer dit om du nu inte fått med dig papper hem där det står. Blunda så du slipper se sprutan.
Kram o Lycka till!

Okej. Tack för att du vill dela med dig!

Får klargöra för dom att jag är livrädd för nålar så tar dom det nog lugnt

Kram och desamma

Hej "God Is A Girl"

När ska du lämna blod? Jag var och lämnade blod idag. Jag kan säga att jag förstår precis hur du känner dig. Jag är LIVRÄDD för nålar och har haft ångest i flera dagar. Sov ingenting inatt och har haft panikattacker idag. Min man fick t.o.m. följa med och hålla mig i handen.

Jag klargjorde för sköterskan direkt att jag var livrädd och hon såg nog paniken i mina ögon. Hon var väldigt förstående och frågade mig hur jag ville att hon skulle gå tillväga.

Jag höll min man krampaktigt i handen och tryckte mitt huvud mot hans arm för att jag var så rädd. Jag förstår att det inte lugnar dig (jag lyssnade inte på några lugnande ord), men det kanske hjälper något då livrädda jag säger att det faktiskt inte var så farligt. Det stack lite grann, men inte alls farligt, då hon stack in nålen (som enligt min man var väldigt tunn) Därefter tog hon några rör blod och drog ut nålen när hon var klar (vilket inte kändes överhuvudtaget) Allt var över på några få minuter.

Mina enda råd är att ha någon med dig som kan stötta dig, titta inte när hon sticker, är du känslig så ska du nog inte titta när hon fyller rören heller och FRAMFÖRALLT

Oops. Råkade trycka iväg mitt inlägg. Inte riktigt meningen.

Vad jag ville säga till sist är att du framförallt ska berätta att du är rädd och tycker att det är obehagligt. Sköterskorna förstår mer än vad man kanske tror, eftersom man själv bara tycker att man är löjlig och mesig.

Vet inte än när jag ska lämna, Har inte fått papprena än. Ringde för två veckor sen och då sa hon att vi skulle börja utredningen någon gång mellan slutet av november och början på december så det blir väl snart tror jag Ska bli skönt och se vad som spökar (om det nu är något som spökar) Men jag ser verkligen itne fram till blodproven..
Att dom sticker gör mig itne så mycket.. Tycker inte det gör ont eller så.. är bara livrädd innan dom sticker.. när nålarna ligger framför:P

Meen i slutändan går det nog bra endå
Tack så jätte mycket för inlägget sofisk

Det komiska i det hela är att jag klarar av att tatuera mig men inte att ta blodprov *skrattar*

Jag känner en annan tjej som är livrädd för sprutor men har flera tatueringar! Lite komiskt kan jag hålla med om att det är!

Du ska se att det kommer att gå. Man får liksom ta ett steg i taget och inte tänka på allt som man ska gå igenom. På något sätt tror jag att man blir starkare av varje hinder man klarar av.

Lycka till med både blodprov och era försök att få barn!!
Du ska se att någon gång är det vår tur och då kommer allt som vi går igenom vara värt det!!!

Kramisar