Mitt barn skrämmer mig!! (långt)

Några konkreta tips (har en dotter på precis 3 år)
- Lägg henne tidigare, innan hon blir riktigt trött. Trött barn = mer trots. om vi lägger vår dotter 19.30 tar det 10 minuter. Vid 20.30 tar det minst en timme...
- Föräldrar, bestäm hur olika saker som blöjbyte och läggning ska gå till och var konsekventa. Vik inte ett tum. Blöjbyte sker i badrummet, punkt. Sedan gör ni så, oavsett vad dottern säger. Det blir ett par kvällar med bråk och skrik, men sedan har hon lärt sig att hon inte behöver ifrågasättas. Om mamma/pappa säger att det är läggdags, så är det ingen idé att trotsa, för det hjälper inte...

Att NI inte behöver ifrågasättas, menar jag...

Tyvärr så är nog en del av det där trotsen.
Det gäller bara att stålsätta sig och göra det man bestämt från början. Inte följa med på barnets nya påhitt...
Men det är jättejobbigt.
Har tyvärr inga mer goda råd.
/Cia

Låter som en normal 2 1/2-åring...
Jag skulle definivt inte våga säga att nån annan förälder gör fel, men vad jag hade gjort är att aldrig gå in i nån diskussion där barnet kan bestämma. Nu låter det kanske lite väl hårt, men är det en så att barnet ständigt ska testa en och vill ha det på ett annat sätta, så skulle jag aldrig låta barnet bestämma. Sen kan man visst kompromissa och lirka ibland, men i en situation där barnet klart vill ha det på ett annat sätt, så skulle jag stoppa.
Nu är jag sjuhelvetes envis också, men om jag skulle sätta oss och vårat barn i den situationen skulle det kanske gå till såhär istället:
Vid första protesten förklara lugnt att "jo, vi ska ta på blöja och vi ska göra det här och nu"
Förmodligen en vild protest, skrik och motspjärn.
Jag håller lugnt fast, förklarar att jag förstår att han inte vill och att vi kan vänta en stund så att han får fundera.
Han lär gapa ännu värre och då får han faktiskt sitta och gapa en stund. Antingen blir det inte mer än så och så byter vi till pyjamas sen eller så blir han superledsen och behöver tröstas om nåt tag.

Har svarat lite snabbt och rörigt nu bara. hoppas du förstår hur jag menar.

Ja du, jag känner igen det om det kan vara till någon tröst. Vår oftast så goa, snälla och mysiga kille som är 2 år och 8 månader får oxå utbrott, helst när han är trött. Han lyssnar inte på vad man säger och sparkar och sprattlar, vi måste bli så arga så att han börjar gråta innan man kan få kontakt med honom. Detta kom som en chock för ca 2-3 månader sedan (han fick en lillasyster i juli) innan har han bara varit super snäll och knappt aldrig trotsat det minsta. Vi har en del kompisar med barn i samma ålder och alla känner igen sig, så troligen är det vanligt i denna åldern, man får väl stå ut, de är ju så goa emellan. Hoppas det går över snart.

Jag har en dotter på 3år och 3mån och har trotsat ett bra tag nu men är som Veladis säger...det gäller att inte vika sig...det är tufft men brukar bli bättre efter ett tag när dom förstår att det inte fungerar.
Och om hon slåss och blir helt hysterisk så kan man hålla sätta sig ned och hålla i henne i famnen och tala lungt med henne och låta henne lungna ned sig.
Du är inte ensam.

Det är inte lätt när dom små börjar visa sin vilja men när jag läser ditt inlägg så ser jag nog problemet ganska klart.
Låt inte henne bestämma....det är ni bestämmer.

I detta fallet som du skriver om skulle pappan fullföljt blöjbytet trots att hon ville att du skulle göra det. Varje gång ni går med på det hon vill, tex när hon ville byta blöja i soffan istället, så ger ni henne makten.
Vad hade hänt om du hade sagt från början
- Nej, det är pappa som byter blöja nu.
Inte så mycket tror jag. Kanske massa skrik och gråt men det går ju över. Inget hon dör av. Det gäller att vara bestämd och inte vika en tum. Har ni bestämt er för att säga nej så är det nej och ändra er inte då under några omständigheter.
Anledningen att barn trotsar är för att få reda på vad gränserna går och det är föräldrarnas ansvar att visa detta. Om barnet hela tiden får som det vill så blir dom förvirrade och frustrerande.
Så varje gång ni bestämt säger nej trots skrik och gråt så kan ni tänka att det är absolut för hennes eget bästa. Hon kommer bli ett mycket tryggare och lugnare barn längre fram.

Lycka till!
Och du.....det är inte lätt att vara förälder. Jag hoppas inte detta låter som en moralpredikan för jag är verkligen inte felfri som förälder men detta är något jag och min sambo diskuterat mycket och snappat upp mycket info om.

Fortsättning:

Förmodligen känner barnet av både att ditt tålamod är slut och att som du själv skriver att hon skrämmer dig. De har en otrolig radar. Jag menar inte att man inte ska visa sitt barn känslor, men just att jag har slut på tålamod försöker jag att inte visa, eller jag försöker att inte få snarare.
Är det trotsiga situationer går jag in i dem med inställningen att vi har all tid i världen på oss (fast att vi kanske inte har det). Låt barnet få reagera. Jag säger sällan "nu är du tramsig" eller liknande. För ett så litet barn gör såna saker och det är liksom inte tramsigt att få vara trotsig eftersom det hör till åldern och utvecklingen.

Trådstarten här igen...

Jag inser nog att redan i punkt 3 skulle vi bryta! Pappa skulle ta på blöjan punkt slut!

Men det är inte så himla lätt att vara förälder ibland.
Själv är jag en "sån" som haft sååå vansinnigt lätt att uppfostra andras barn.
(Att jag har "lagt mig i" bakom ryggen på syskonbarn osv. )
Nu får jag igen det så det smäller om det.

Dessutom är jag strängare än vad Pappan är... Han låter henne dalta för mycket medan jag brukar vara mycket bestämd och envis. Nu är jag dock gravid och tung så jag har inte riktigt den orken.................

Ush Jag känner mig som en USEL mamma!!

Mitt bästa tips/råd är att vara konsekventa och håll er till det hur svårt det än blir. Först och främst måste ni som föräldrar vara gemensamt övertygade om att det ni gör och vill göra är det enda sättet. Sen genomför ni det tillsammans, samarbete. Inte stjälper varandra som att gå in och ta över typ "mamma kan bäst" eller om hon ropar efter nån av er så byt inte mitt i, utan visa henne att ni kan lika bra båda två. (bra inför kommande bebis-amningsperiod om inte annat )

Prata igenom era rutiner och berätta dom även för tjejen när hon är lugn och glad och pigg så hon vet vad som kommer gälla.