Vi blir osams, hundarna blir rädd.. :(

Min Fiffi bli rädd när vi bråkar, ligger och skakar. Nu är det med lägre toner för hennes skull!

Kan det inte vara så att när du klappar hunden, så ömkar du henne ännu mer? Du förstärker hennes rädsla.

Om man ser till hundens ögon så är det iofsj inte så konstigt att det är bråk mellan de två starkaste i flocken.

Vegas blir så där om vi höjer rösten mot varandra, hon skakar och vill sitta i mitt knä. Det är så synd om henne. Vet inte riktigt hur man ska bete sig mot henne, men som tur är är det inte så ofta och då får man tänka på att hålla rösten nere.

Vi brukar kasta en blick på vår hund och skärpa oss. Han blir jättestörd när vi inte är sams. Det är klart, ibland MÅSTE man bara få säga sin mening, men man kan ju tänka sig för och välja tonfallet lite mer noggrant. Fast det är svårt, jag vet.

Finns nog inte så mycket att göra tyvärr. Vi har två vovvar men det är bara den ena som reagerar då vi bråkar. Han brukar komma och knuffa på mig och vill ligga och trösta mig. Öronen bak och svansen mellan benen Försöker att avsluta dom hetaste bråken så fort som möjligt då man ser hur han mår, som tur är så blir vi oftast sams på en gång då det för det mesta är helt onödiga diskussioner vi ger oss in på pga av trötthet t ex.

Min hund blir oxå darrig och går undan. Jag har mest uppfattat det som att han tror att det är honom man är arg på. När vi blir sams kommer han direkt och vill ha pusskalas. Hade tidigare en hund som alltid ställde sig imellan oss och stirrade stint på min man, tror nog han var på min sida alltid . Han var dessutom en 72kg GD, så bråken slutade direkt.

Håller med "mogreta", att när du klappar din vovve förstärker du dennes osäkerhet.

De flesta hundar regerar när människorna bråkar, de blir osäkra på situationen.

Jag tror inte att hundarna tror det är på dem man skäller. Men hundar är fredliga varelser och för att hålla flocken sams försöker de avleda våran uppmärksamhet från grälet genom att pocka på våran uppmärksamhet.

men det är bara nu på slutet jag börjar klappa henne... Och då BARA när hon kommer till mig.. jag hämtar henne inte eller så..  Hon vill ju helst gå undan.

Det känns ju som att man förstör deras psyke :P Men dom måste ju vänja sig vid att ibland blir man osams...

Javisst förstärker du hundens räddsla genom att smeka den....bättre att prata med glad röst mot hunden istället.

Vår vovve är också jätte känslig! Det är min röst han reagerar på mest eftersom det är jag som låter irriterad och husse har en grövre röst överlag. Det kan räcka att jag berättar om något som hänt under dagen och som har gjort mig irriterad. Då ser man hur han smyger iväg. Han gömmer sig under sidobordet i vardagsrummet...där ligger han mellan båda sofforna så då känner han sig väl trygg.
Jag brukar gå dit och säga "Kom nu ditt lilla pucko" med min gladaste lekröst..då kommer han fram snabbt.
Det är en jätte bra mätare som gör att vi försöker hålla oss lugna för hans skull. Bra träning tills man ska får barn.

Kan dom ha varit med om något tramatiskt som valpar? Alltså om ni inte gjort något, men om dom gamla ägarna har bråkat väldigt häftigt? Är lite svårt att veta eftersom man inte vet hur ni reagerar och hur ni gör osv. Hundar är ju också betydligt känsligare än människor, alltså dom känner på sig sådana saker mycket lättare. Och precis som med människor kan saker som dom varit med om som valp ligga i grunden till deras beteende.

Min hund blev oxå lite smått orolig förr när man bråkade.. Men jag sa bara till honom att de inte va nån fara och att han skulle gå och lägga sig...

Numera går han och lägger sig bara och skiter fullkomligt i oss