Ville så gärna gå ut och fira min födelsedag ikväll men det blev inte så...
Min syster är väldigt förtjust i min son som är drygt två år och det kan man ju förstå, han är världens finaste :) Hon kommer hit ibland och leker och gosar med honom men sen måste hon gå och lämnar mig med disken när jag har lagat maten.
Jag är ensamstående och behöver all hjälp jag kan få men tar inget för givet, om nån vill ställa upp blir jag jätteglad men jag kräver inget. Fast ibland tycker jag att hon kunde vara lite sjysst eftersom jag inte har någon annan att fråga.
Jag fyllde år i veckan och då ville syrran och hennes kille bestämma vilken dag de skulle komma hit, när de passade dem, inte mig, bäst. Det slutade med att det inte blev nåt alls.
Sen ringde min kompis och frågade om vi inte kunde gå ut tillsammans på krogen och fira mig. Jag frågade min syrra om hon kunde vara barnvakt men då mådde hon plötsligt inte alls bra, hade väldigt ont i halsen...
Så ringer syrran idag när jag egentligen skulle ha gått ut och säger att hon och hennes kille kommer och hälsar på imorgon... Hon kunde alltså inte komma hit igår för att hon var sjuk men imorgon går det bra...
Jag ville så gärna gå ut med min kompis, jag har inte varit ute och dansat på TRE ÅR. Men men, vad gör man. Min mamma erbjöd sig att komma hit men hon är över 70, kan inte sova över och inte vill jag att hon åker hem sent med tunnelbanan. Jag skulle aldrig pressa någon att vara med min lilla älskling, då skulle jag inte själv må bra men jag önskar att syrran hade velat göra det för mig ändå. Känns rätt deppigt nu.