Varför kan jag inte sluta jämföra mig med hans ex? Varför är jag så besatt?

Jag har haft det ganska liknande... brukar gå och tänka på hans ex. De var ihop längre än vi hunnit vara (än så länge).

Helt meningslöst att göra så! Efter en period då jag gått och tänkt extra mycket på henne tog jag upp det hela med honom. Han tittade på mig och undrade varför jag gjorde det för? Han tänkte ju inte på henne. Hon var ju historia. Visst, en del av hans minnen och erfarenheter, men ändock historia. Han skulle ju inte vara den han är idag utan att ha varit med henne.

Sedan dess tänker jag inte mer på henne, eller jo, ibland, men så fort jag gör det tänker jag att det bara är slöseri med energi. All den tiden kan jag ju klura på hur jag ska göra vårt förhållande bättre istället.

Tror det har med självkänsla och självförtroende att göra. Tänker du ofta på ditt ex och jämför din sambo med honom? Inte det? Detsamma gäller nog för din sambo.

Tack Anonym för ditt svar!

Jag vet det är så urdumt. Men innan vi blev tillsammans så pratade vi mycket om förr. Inget som störde mig alls då, eftersom jag inte hade dom känslorna för han. och han berättade att det tog slut mellan dom pgr av avståndet, för hon började plugga i en annan stad. så då känns det mer som att dom fortfarande "älskar" varandra, fast dom inte kunde vara ihop. och tiden gick... Iofs så är det snart tre årsedan.. och nu har han och jag vart tillsammans i 14 månader, och snart bott ihop i ett år.

Vårt förhållande är ju ett vuxet förhållande, första gången han bor ihop med någon osv. han är 22 och jag 19.. ska fylla 20.
Dom hade inte de där bråken som kan uppkomma av att man bor ihop. När dom träffades var det ju bara "gulligull" säkert. (mina tankar)

Annars har jag aldrig i hela mitt liv brytt mig om ex. Dom har inte ens funnits i mina tankar.. Kanske beror på att jag verkligen älskar honom och vill leva med honom föralltid.

Visst kan det vara så. Min sambo och hans ex "drev isär" som han själv uttryckt det, hon flyttade för att plugga. Samma! Men han sa också att de förmodligen var för olika från början.

Visst kan det vara så att din sambo någon gång tänker tillbaka och blir lite nostalgisk, men å andra sidan brukar det inte ta många minuter innan man kommer på varför man lämnade varandra. Och han har säkert vuxit inombords på 3 år, inte sant? Det händer ju rätt mycket inombords fram tills man fyller 25 (har jag hört, själv är jag 23 så jag är väl mitt i det?)

För att inte tala om hans ex, hon har säkert också gått vidare med ny kille. Hon kan ju knappast vara ett hot heller (det har iaf min sambos ex).

Anonym: Åh du är så klok
Tack tack!

Det är så sant det du skriver. Och om han verkligen inte ville vara med mig så hade han nog gjort slut.

Du gjorde mig jätte glad. tack verkligen :-P

Såklart han har växt på dom här tre åren, och jag känner själv att vi kommer närmare varandra hela tiden. Vi utvecklas ihop och vi blir ett. Låter kanske lite ytligt men det känns så. Jag får Tänka på allt det positiva och sluta grubbla på gammalt.
uha för det här med ex alltså.

Skönt att få göra någon välgärning idag.

Jag var precis likadan. Men han är ju med dig, eller hur? Tänk så när det blir för jobbigt. Min paranoia gick dessvärre aldrig över men det berodde ju på andra handlingar som han utförde. Inte på att hon på något vis var bättre. Och du, hade deras relation varit så bra, så hade han ju varit där idag, eller hur?

Var glad över att du har en fin kille istället.

Som jag känner igen mig! Har nog alltid varit svartsjuk på mina killars ex och det beror nog på dålig självkänsla i grund och botten.
Om killarna inte bekräftar en hela tiden så går man och tror att de saknar exet. Jag jämför mig hela tiden med exen och vill se bättre ut och vill få bekräftat att killen verkligen älskar mig mer än henne, men det är inte alltid så tyvärr. Det tar bara en massa onödig energi att hålla på så som jag gjorde.

Har precis samma känsla över min sambos ex... det jobbigaste är att han fortfarande när vi blev tillsammans åkte och hälsade på henne, tittade på film med henne, höll om henne och lät bli att svara i telefon när jag ringde för att "han orkade inte svara", samtidigt som han inte alls "kommer ihåg vad filmen handlade om".

Detta är 7 månader sedan, men det gör fortfarande ont.

Han säger gång på gång att han aldrig älskat någon annan som han älskar mig, men, varför åkte han då till henne!?

Deras relation tog slut då hon blev kär i en av hans kompisar. Men innan dess så bjöd han med henne på resor och var ute och åt och tog hand om hennes katter (trots att han är superallergisk).

Mig, well, jag fick inte träffa hans kompisar förrens vi varit tillsammans länge... han skulle aldrig ens fundera på att följa med till min häst. Överhuvudtaget inte anstränga sig på det sättet.

Fasen också...

Tänker också på min sambos ex. Dom skiljdes för att hon var otrogen och det får mig att fundera över att dom troligen skulle vara tillsammans ännu om hon hade varit trogen. Pluss att det inte var känslorna som hade tagit slut. Min sambo säger visserligen att känslorna dog i samma ögonblick som han fick veta att hon gått bakom ryggen på honom flera gånger. Har svårt att tro på det. Dom verkade ha det så himla bra och hon är konflikträdd och mindre "stormig" än jag.

Det känns alltid jobbigare om sambon inte var den som lämnade relationen utan om det var hans ex och om han fortfarande hade känslor för henne när de separerade. Då vet man ju liksom att om hon hade velat ha tillbaka honom så hade han kanske valt henne före en själv. Det är därför man ofta är svartsjuk på ex. Om man vet att han var otrogen eller tappade känslor för henne och betraktade henne till slut mer som en syster så känns det inte alls lika jobbigt.

varför frågar du inte honom om deras relation då om du vill veta? bättre än att gå och undra tycker jag ......sen är det ju upp till honom hur mkt han vill berätta!
personligen är jag sån att jag vill veta ALLT om min killes tidigare relationer, enbart för att slippa få "hjärnspöken" och gå och undra saker. Får man veta allt så är det liksom lättare att släppa saker sen om man nu undrar nåt......
jag har haft tur som haft pojkvänner som berättat allt jag bett om och på så vis har jag aldrig funderat över nåt mer
jag vet tex ALLT om min sambon tidigare tjejer, hur de var i sängen, hur deras kroppar såg ut, exakt vad de gjorde i sängen, osv osv osv....
som sagt....då behöver man inte ha hjärnspöken utan allt blir avdramatiserat på nåt vis och det här med "ex" blir inte en så laddad känsla!
men är man svartsjukt lagd så bör man kanske inte ta reda på för mkt, för då kanske allt känns värre. lycka till ts....

puffar

Hej igen.Nu har jag äntligen tid att skriva lite.
Det känns så skönt att inte vara ensam om att känna såhär.
och vist är det jobbigt?
Förstår inte varför man måste veta så mycket eller vara så mycket bättre? Men jag personligen är ganska svartsjuk av mig, vilket får mig att vilja veta allt, men ändå inte.
Jag vet att jag nog skulle må sämre om jag får höra hur gulligt allt var. men ändå ska jag grubbla på det? svårt det där..
Men någon gång måste man väl släppa det eller komma över det.

och just nu är våra män med oss och inte med sina ex. Så det är nog smart det många skriver, att lägga ner energi på att ha ett bra förhållande, än att gå och störa sig på gammalt.
Ibland när det går för långt och ja kan känna mig irriterad, så brukar jag själv tänka, han kan inte veta vad jag tänker.

åh problem

Jag läser en jättebra bok nu av Richard och Kristine Carlson som heter "Hetsa inte upp dig över småsaker - vårda kärleken."

Kan verkligen rekommendera den! Lite pretto ibland, men många bra tankar om varför man inte borde störa sig på att sambon tagit den rena handduken man la fram till sig själv dagen innan eller hur man blir en bättre lyssnare.

Man behöver läsa självklarheter emellanåt.

TS: Det är ju en herrans nåd att männen i våra liv inte kan läsa tankar, då skulle de inte stanna många sekunder till. Svarta, svarta tankar. Samtidigt vore det behändigt om de kunde förstå vad man ville utan att man sa det, men bara ibland.

jag går också runt och tänker på sambons ex hela tiden
och undrar vad dom gjorde och hur dom hade det.
jag vet att min sambo mådde dåligt p.g.a henne. men kan
inte låta bli.
det är svårt. eller, tänker inte mer på det nu, jag tänker
nu istället "hoppas hon ser hur glad han är nu med mig,
hon blir nog avundsjuk för att han mår bra med mig, han älskar
mig och älskade aldrig henne".
men förr så var jag nog en pain in the arsle på grund av just
mina frågor om allt och alla, vad dom gjorde, varför vi inte
gör det.. bla bla och så vidare.

är nog lite svartsjuk av mig men jag har orsaker till det.

men jag får väl hoppas på att folk är svartsjuka på mig, och
tanken på det får ju mig att må mycket bättre
käkar upp all info om jag får höra att någon är svartsjuk på mig