Fler som fnissat förtjust åt Mats Wilanders dikt "Droppen"?? Om ni missat den kan ni läsa den här...
Droppen blev nyligen korad till vinnare i programmet 100 Höjdare på kanal 5. Programmet där de presenterat den slutgiltiga listan över Sveriges dråpligaste händelser. Visst är den för härligt! Det bästa var nästan Fredrik Belfrages ansiktsuttryck under uppläsningen samt det korta "Tack Mats!" som avslutade inslaget.
För er som ännu inte läst eller hört den - njut! Har tyvärr inte hittat den i poesiform...
Droppen
Jag sitter mitt ibland gamla och unga människor på det här fiket.
Framför mig står en bricka, med en kopp kaffe, med två sockerbitar liggandes på koppens tallrik. Snart ska dom ner i det varma kaffet och kämpa för att inte bli nedsmälta. Jag greppar dem mellan tummen och pekfingert. Precis när jag är ovanför koppens runda väggar tappar jag ner dem, båda två, i kaffet. Plopp lät det, samtidigt som en droppe kaffe far upp ur koppen. Liksom den hade legat där nere på bottnen och bara väntat på att hämnas. Hämnas bara för att sockerbitarna sjönk ner på bottnen och tog hans plats. Så nu befinner sig droppen hotfullt långt ovanför koppen. Plötsligt vänder den och tar fart mot mig och min vita tröja. Jag hinner inte undan. Droppen träffar mig mitt på magen. Jag tittar ner och ser den dra ut sig lika stor som en tumnagel. Jag har helt glömt bort sockerbitarna som ligger där nere på botten och får lungorna fyllda med svart kaffe. Dom dör bara för att ge mig njutning. På bordet står också en askkopp. Det ligger fem fimpade cigaretter i den. Tillsammans bildar de en fruktansvärd massgrav. En onödig massgrav. Så jag reser mig upp och går min väg. De flesta liv tänds och släcks alltför snabbt.
Mats Wilander
Nå...vad tycks?
Malin
