D A
Nu drar vi ut på rövarstråt, ja vi ska ut och röva,
D
men bara sånt vi kommer åt och sånt vi kan behöva.
G D B
Nu är det mörkt i stad och land, nu sover folk så gott de kan,
Em
nu drar vi i väg med vår säck och vår spann,
A D
både Kasper, Jesper och Jonathan.
Vi går till Kamomillastad, till bageributiken,
och rövar bröd och lemonad så ingen blir besviken.
Det händer nog att Jonathan vill ha en polkagris ibland,
men annars så tar vi så lite vi kan,
både Kasper, Jesper och Jonathan.
("Den där Jonathan, han ska då jämt ha nåt att snaska på.")
Vi vet så väl vart vi ska ta't, och vi har så goda nerver,
hos slaktarn' tar vi lejonmat och fläsk och köttkonserver.
Oxfilé är gott minsann, och prickigt korv går också an,
men annars så tar vi så lite vi kan,
både Kasper, Jesper och Jonathan.
("Ja, det är just det vi gör det."
"Ja men lite måste man ju ha för att kunna leva.")
Snart är sommaren åter slut, och det blir ruskigt väder,
då får vi ta och ge oss ut, och skaffa varma kläder.
Vi vet en konfektion som är, och gott om kläder finns det där,
men annars så tar vi så lite vi kan,
både Kasper, Jesper och Jonathan.
("En sån dör sjörövartröja med döskalle på."
"Nej en Spice Girls-tröja som är för kort, det vill jag ha!"
"Nåt och äta kanske...")
Men vi behöver också guld, det tar vi om vi kan det,
och när vi sen fått säcken full, så drar vi hem till landet.
Då är vi hungriga minsann, och mat vi lagar åt varann,
men annars så gör vi så lite vi kan,
både Kasper, Jesper och Jonathan.
("Helst ingenting om man kan slippa."
"Knappt det.")