Begrava kissen?

Vi kremerade vår ena katt för två och ett halvt år sedan och vi har fortfarande inte begravt henne. Men det beror mest på att jag bor i lägenhet i stan och inte har hittat någon fin plats att begrava henne på som känns rätt för mig. Jag har väntat på att vi ska köpa ett hus som vi skall känna att vi trivs och vill stanna i så att vi kunde begrava henne på vår egen tomt men vi har fortfarade inte köpt något hus.
Vi var även på en avsedd djurkyrogård och tittade men den låg på andra sidan stan och kändes inte vacker och värdig för vår katt.

Jag har en gammal katt på 18 år här hemma men jag har inte sett eller märkt att han skulle ha reagerat på urnan. Vi har den än så länge på en skänk i sovrummet och det känns faktiskt helt ok.

Men jag kan tänka mig att det verkar sjukt i andras ögon....

Gör vad som passar er bäst. Jag förstår att ni vill ha tillbaka er underbara lilla prins. Tyvärr går ju inte det så att ha kvar urnan hemma eller begrava den, ja det gör ni som ni vill.

Mina djur som dör kremeras eller läggs direkt i jorden och begravs. För mig känns det bättre så eftersom jag då tycker att dom har fått sin sista vila. Precis som vi människor. Eftersom jag bor på en gård så begraver jag djuren här. Där dom är uppvuxna, där dom har lekt och varit glada välmående djur. Och om jag ska vara ärlig så vill jag inte ha en urna med djuraska hemma. Det skulle kännas väldigt konstigt. Men jag kan absolut förstå att andra inte tänker på samma sätt som mig. Vi tacklar ju sorg väldigt olika.

Eftersom jag inte tror på andar och sådant så tror jag det finns helt förklarliga skäl till att dina andra katter beter sig som dom gör. Det kan lika gärna vara ett ljud utifrån som hörs, dom kanske anar någon "stämning" som känns otäck osv.

Hej har själv begravt mina två katter på min svärmors tomt, då de också har andra djur begravda där.Katterna ligger i vanliga kartonger.Jag hittade stenar där vi grävde och de har jag skrivit namn mm på, har planterat fina blommor och lökar där. Tycker det känns skönt att gå och besöka och se "hur de har det". Däremot blir nog hundarna kremerade först då de är större än katterna.

Har min och pappas new foundlandstik i en låda i mitt gamla rum.
Älskade henne jättemycket.

Vart skaffar man en fin urna förresten?

educated ninja- Jag krimerade honom på ett privat djursjukhus. Det kostade skjortan, men tyckte inte det hade någon betydelse när han hade gått bort. Det är en träurna som är smiden och jätte fin. Dock igen spikad, så att sprida askan för vinden känns inte som ett fungerande allternativ.

Jag vill gräva ner urnan under vårt äppelträd på tomten, men det gör samtidigt ont i hjärtat, skulle ha gjort det direkt tror jag.
Han finns ju inte där, utan här- hos mig.

SKulle va fint att ha en grav att gå och lägga en blomma på och så. Det for nog bli så. Tror ha skulle velat det också.

Man "får" inte gräva ner varken döda eller krimerade djur på sin tomt sa dom på veterinären, inte utan att fråga om lov först, men det känns som jag kommer göra det ändå. Det struntar jag i, fattar inte varför. Gräver man ner många och stora djur kan jag förstå, bli mkt skelett, men en urna? Måste gå bra.

den dagen våra djur blir kremerade så hamnar de på djurkyrkogården... där är så fint!

Jo kremerade djur i urna får man väl gräva ner? Det är ju det som är syftet med själva kremeringen??!!! Så sade de i alla fall när vi gjorde enskild kremering på vår katt.

Malin 1971- jasså? Näe till oss sa dom att inget får grävas ner, man fick bara sprida askan för vinden så klart. Jaha, men då lyssnar jag på det örat ist =P Om nån sagt det till er, så finns det ju någon som tycker så.. Kan ja inte göra nått helt olagligt.

Vet fortfarande inte hur jag ska göra. Känns lite obehagligt, jag tittar ofta på urnan, har fina saker på den, pratar med han där... Känns som jag stänger honom ute om jag gräver ner den, men o andra sidan får jag ju en grav att gå till.

Alla skumma saker som hände här hemma har lugnat ner sig nu, så det känns lite lika läskigt, men jaaa... jag vetti 17 hur jag gör. Måste ju välja innan kärlen kommer till varken bara...

till MARKEN. inte varken =)

Det är säert eran katt som kommer och tittar till er och ser till att ni inte glömmer honom gräv ner urnan när ni hittat en plats som passar. det är viktigt såntdär.  och blir han för jobbig får du säga åt honom att tagga ner lite. dom brukar respektera sånt faktiskt. min gamla katt är och hälsar på mig i bland. hon har inte varit jobbig på nått vis. hon lägger sig vid mina fötter och myser. vet att det är hon för jag känner att det luktar maja... lite mysigt.

Fru Brun

vad mysigt =) Nja, jag vet inte om jag blev lite paranoid där ett tag, men det hände verkligen sjukt skumma saker. Men en av dom obehagligaste, att mina porslins dockor plöttsligt hade vänts bak och fram, har jag insett att det var ena hankattens "fel". Han har fått nån morgon ritual att hoppa upp på den hyllan, o gud vet hur han beter sig, den är högt upp! men han gör det, har kommit på han flera gånger, så det fallet är löst =)
Men andra mystiska saker är fortfarande ouppklarade och tror att det är Tarzan som hälsar på. Han vet nog bara inte hur han ska gå till väga att hälsa på mig utan att skrämma, men nu när han vet att jag blev rädd har han slutat. Vill gärna att han hälsar på..

Känns så olustigt att gräva ner urnan, jag blir bara mer och mer kluven i det valet. Tänk om jag kommer flytta.... då ligger han kvar här.
Nu har ja julpyntat på hans lilla podium, så nu är det bara fint att hans lilla urna står där.
får se hur jag gör.

Jag tycker att man ska begrava så fort man känner sig redo, jag tror att det ger ro åt djuret att få en sista viloplats.

Men dock så talar jag emot mig själv då min älskade rottweiler Zingoalla som gick bort i somras ligger i sin urna på en hylla fortfarande... Har inte riktigt kunnat hantera förlusten förrän nu och har ingen bra plats att begrava henne på... Vi ska flytta ifrån det här huset om ett par år så det går ju inte att gräva ner henne här. Tänkte kanske fråga markägaren om jag får gräva ner henne i skogen vi alltid gick i , på en fint berg med fin utsikt...