Är du en känslig männsika som gråter lätt?

Att grata nar man ar ledsen ar det inget fel med. Att daremot bli sa hjalplos att man inte klarar av att ta tag i det som behover goras, det ar en annan femma. Och vem fasiken satter sig och grater nar ens barn har slagit sig och behover hjalp? Det verkar jatteskumt!

Här är en som gråter alldeles för mycket. Det är definitivt inget jag är stolt över. Jag hatar det! Jag gråter så fort maken och jag kommer i bråk och givetvis har jag ju förlorat fajten så fort första tåren kommer. Har försökt "skärpa mig" men det verkar vara totalt omöjligt Så fort ilskan kommer så kommer tårarna också... helt hopplöst!

Jag har aldrig gråtit på jobbet och det är jag glad för

Sedan tror jag att jag är en sådan människa som är kvar vid mina sinnes fulla bruk även när tårarna rinner. Och inför barn brukar jag faktiskt kunna låta bli att gråta. Det är precis som att tårkanalerna fattar att jag måste vara stark eftersom jag är vuxen. Synd att de inte kunnde vara torrlagda oftare bara Jag har gråtit när katten behövt åka till veterinären men JAG har ändå redat ut situationen, ingen annan.

Hmm... jag gillar inte alls mina tårar men hur gör jag då för att tuffa till mig? Har du kanske något tips Tror någonstans att min "blödighet" är ärftlig. Tror det kommer från både farmor och farfar som är mycket blödiga bägge två. Kan man då motverka det själv om det ligger i generna?

Svara gärna.... jag lovar att inte gråta

Hmm.. Jag laste en jatteintressant bok om medberoende i relationer dar det har med mycket grat togs upp pa ett bra satt. Jag kom att tanka pa det nar du (Nyqvist) skrev att du grat nar ni brakade, du och din man. Ibland kan det bli sa att man grater for att man kanner sig hjalplos i en situation, typ nar man ar i en fajt, och gor det pa ett satt for att smita undan den direkta konfrontationen. Det ar aven vanligt bland kvinnor (och sakert man ocksa) att inte kunna uttrycka sin ilska utan omvandla vanlig hederlig ilska till ledsenhet fast det inte ar det det handlar om egentligen. I stallet for att sta upp for sin standpunkt sa gor man sig mindre och mindre hotfull...

Asch, jag kan visste inte forklara sa som jag skulle vilja. Jag har i alla fall borjat kolla pa hur jag egentligen kanner, om jag kanske ar arg och frustrerad istallet for ledsen. Om det ar sa, forsoker jag nu i sa fall uttrycka DET istallet for att kanna mig hjalplos.

zebran: Tycker det lät väldigt intressant det du skriver. Vet inte om det stämmer in på mig eller inte. Kanske har jag aldrig analyserat djupare vad det är jag verkligen känner när vi bråkar. Jag ska tänka på det nästa gång tårkanalerna börjar ladda för att öppnas. Kanske kan jag hålla tillbaka tårarna lite då och får fram vad det egentligen är jag vill i diskussionen