Ställer vi för stora krav?

Jag har skrivit förut om detta, undrar bara, en kille på 11½ år, ska han inte kunna åka buss själv, byta 1 ggr på stan? Mamman vill inte skriva på papper för att han ska få gratis busskort, då hon "inte tycker om det", "han har haft ont i magen en gång", (han skulle då byta till annan buss, men det hade vi gått igenom med honom kvällen innan och det var helt klart). På morgonen hade han ont i magen..
Jag förstår att han är orolig då han inte är van att klara sig själv, men hur göra för att stötta honom mera? Hans mamma har ju redan talat om för honom att man är inte trafik mogen förräns man är 12 år....( bra stöd för honom..)

Han är van att kunna avstyra saker han tycker är obehagliga för att undvika att ställas inför det, istället för att bli peppad och utföra saker och ting, så går mamman med på det för att han ska slippa..Hur blir det då han blir vuxen då, upptäcker att det finns många jobbiga saker i livet man måste ta tag i.. man kan ju inte ta genväg jämt..
Jag funderar på också om hon inte ser lite makt i det också.. att hon kan styra och ställa lite så det inte funkar när han är hos oss..
Tyvärr har hon betett sig illa så många ggr så man tror ju bara det värsta...
Det funkar ju inte att skjutsa honom 6.20 varje morgon, dessutom vill hon ju inte att han ska komma hem till henne då på morgonen, om inte min kille meddelat flera veckor innan...

Går det att driva på nånstans för att få henne att skriva under?

Ev ska hon gå med på att min kille får halva barnbidraget, "men det var det bara han som förlorade på, han skulle bara veta hur mkt hon lägger ner på barnet"
suck... ja köper dyra märkeskläder, så det inte räcker till ombyte när han är här.. och de kläder vi köper ibland de försvinner hem till henne och kommer inte tillbaka...
Ja nu har jag klagat av mig lite, tack för att ni orkat läsa så långt!!