Var går gränsen för barnmisshandel?

Jag är av åsikten att ingen människa har rätt att slå en annan människa allra minst ett barn. Men jag förstår att man ibland kanske inte tänker sig för. Men att utsuderat straffa barnet genom att slå eller ruska..Nje..gillar ju inte jag.

Visst kan barnen driva en så till vansinne att man ibland skulle vilja ta den ene o slå den andre med, men jag skulle aldrig slå dem i alla fall.

Därmed inte sagt att mina barn får göra vad de vill. Vi har regler hemma som gäller och dem får man rätta sig efter. Jag kan bli tokförbannad och visst höjer jag rösten o till omed kan skrika på barnen ibland. ( Ingen är perfekt)

Det gäller att vara konsekvent i alla lägen och ha ett tålamod utan dess like, men det är värt varje sekund o förhoppningsvis växer mina barn upp till sunda individer med bra värderingar...(trots att jag skriker på dem ibland)

Detta är ett svårt ämne...
Smisk ska ju inte behvöas... Men jag fick en dask på rumpan när jag var ltien efter att ha slängt mig på golvet och villa ha nåt.. Kommer inte i håg vad.. Efter det gjorde jag det aldrig. Men denna dasken var inte hård, mer som en markering.

Det viktigaste är ju att vara konsikvent. Nej betyder nej även fast barnet fortsätter att vilja ha. Nu är mina barn så små så det har inte kommit påa tt man kan ligga på golvet och tjura tills mamma ger med sig. Men har yngre syskon. 7,9 år. När vi gör saker så vet dom att har jag sagt nej så är det nej... Inget snack. Sen de var små så har de vetat om det.

Det viktigaste är att aldrig säga en sak och göra en annan. Då förlorar ju barnen respekt för en... Sen ska man inte komma med dumma hot till barnen som man hör vissa föräldrar ta till. Har tex hört en pappa säga att om du inte slutar att sparka på mig sparkar jag benen utav dig.. Säger man så? Barnet vet att pappan aldrig skulle sparka av benen på honom.

Men smisk.. Nej det behövs inte tycker jag.

Jag la mig på golvet i en affär och skrek en gång. Då lämnade mina föräldrar mig där och fortsatte sitt handlande, utan såklart att ge mig det jag ville ha! Tror nog det är en ganska bra sak att göra.
Att ta tag i sitt barn måste man nog göra ibland. Men respekt kan man få utan att slå.
Det gäller att vara konsekvent. Gapiga ungar i affärer får jag allergiska utslag av.

Den ENDA gången jag tycker det går att rättfärdiga att göra illa sitt barn som ex att ta ta i sitt barns arm (hårt alltså) är när barnet hamnat i en situation där det kan rädda barnets liv. Ex på detta är ju om barnet håller på att springa rakt ut framför en bil och man måste på något sätt stoppa barnet.

Annars, NEJ. Det finns bättre sätt att få sina barn att respektera sin föräldrar.
Skulle man ex acceptera att ens barn nöp en i armen, drog en i håret etc etc?? Varför då acceptera att föräldern gör det mot barnet?

Kraaamar//jennie

Kan man inte förklara varför det är NEJ istället för att hota sitt barn? Eller till och med gå så långt så att man kränker barnet genom fysisk bestraffning? Nyp, luggningar, smisk m.m. -skulle aldrig falla mig in att göra så mot mitt eget barn!!!

Gud vad jag blir illa till mods när jag läser om föräldrar som smiskar sina barn, eller som skulle vilja göra det. Jag blir fysiskt illamående. Det är en sak att man i stundens hetta, när man bråkat och tjaffsat med sitt barn hur länge som helst, att då ta tag i barnets arm och säga till ordentligt. Men att smiska sitt barn i rumpan, DET är maktmissbruk. Den stunden det tar att ta upp banet och lägga det på mage har man hunnit tänka, och sansa sig, och slår man då vet man faktiskt vad man gör.

Jag vet att barn kan driva en till fullkomligt vannsinne, det har hänt att jag slagit med handen i golvet för att jag blir så arg när min treåring trotsar, men jag skulle ju ALDRIG slå henne.

Det handlar inte om att ett barn ska få styra hela familjen och att allt ska ske på barnets villkor med mutor osv, men har det gått så långt har man ju misslyckats någonstans som förälder, och man borde inte ta ut sin frustration över hur barnet är att man slår det. Att säga att "de lär sig av det", och "jag lärde mig av det" är ju som att gå tillbaka 100 år i utvecklingen.

Jag tycker att det var BRA av den där treåringen att han visste att man inte får slå barn! Föräldrar ska sätta gränser, bestämma regler som barnet får rätta sig efter, barn behöver regler för att kunna greppa omvärlden och kunna utvecklas. Men barn behöver ALDRIG smisk. ALDRIG ALDRIG ALDRIG är det okej att smiska sitt barn eller slå på fingrarna. När jag ser min underbara dotter som jag vill skydda från allt ont i världen förstår jag inte hur NÅGON förälder kan slå sitt barn, någonsin.

Jag har fått smisk på rumpan två gånger i hela mitt liv, och minns det med förskräckelse än! Det var otroligt kränkande, även för ett litet barn, och det gjorde mig bara ledsen och osäker. Och att jag var ett "snällt" barn kan aldrig ha något att göra med det...
Alla barn testar gränser, och om det visar sig att det lönar sig så är det ju klart att de gör det igen! Därför måste man som förälder vara konsekvent, och om mamma säger nej så betyder det nej. Det behövs inte våld för att ett barn ska förstå.

När mina barn skrek att dom skulle ha saker i affärer när man hade förklarat för dom att man kan inte köpa ngt till dom varje gång, så fortsatte jag med mina inköp och brydde mig inte om dom. Dom får skrika hur mycket dom vill, har jag sagt nej så står jag fast vid det. Visst kollar folk och tänker "vilken dum mamma" men det bryr jag mig inte om för det är mina barn och jag som uppfostrar dom. Dom slutade rätt fort med att skrika i affärer =)

Skulle dock ALDRIG slå dom, då har man gått över gränsen, ta tag i armen tycker jag att man kan göra när dom har gjort ngt riktigt dumt eller farligt för att markera att nu är det allvarligt.

Min pappa slogs förr. Han slog min mamma och min storebror(slet sönder varenda tröja han hade) och drogs oss i håret jämt. Han brukade låsa dörren så att mamma inte kude komma in och försvara. Även om han "bara" drog mig och min syster i håret så kände man ändå sån fruktansvärd smärta över att våran mor/bror blev slagna och inte vi. Jag var fruktansvärt konstig när jag var liten, tyst, sur och innåtbunden tack vare familjens hemlighet, men en dag ställde jag mig vrålade rakt ut när han slog min bror SLUUUTA !!!

SLÅ ALDRIG OCH INTE SMISKA HELLER !! DET FÖRSTÖR BARNETS SJÄLVFÖRTROENDE OCH INTEGRITET !!

Svårt ämne.

Jag lovade att aldrig slå mitt barn när det låg i magen.
Själv uppvuxen med slag smisk osv av läderremmar mattpiskare träslevar gummitofflor o jag vet inte vad...inte har det gjort mig till en bättre människa - eller det kanske det har?

Lillan var oxå förfärlig i affärer när hon var runt 2-3 år...jag sa nej 3 gånger räckte inte det tog jag henne under armen o gick ut ur affären utan att handla nått.
Det hjälpte men fy så jobbigt det var.

Det värsta jag har gjort mot henne är att ta henne hårt i armen (inga blåmärken) när det är riktigt allvar - det kan hända idag oxå då hon snart är tonåring med massa hormoner o fult språk emellanåt.

Men jag tror att det inte har hänt mer än 4 gånger som jag har tatt henne i armen.
Tycker inte att det är så farligt att göra det - men vill inte göra det ändå för det är inte hur ont det gör som sårar utan själva känslan av övergrepp.

Sen tror jag helt klart på detta (har sett exempel i andra familjer o det verka stämma).
Att ju mera du kramar o gosar o ger ditt barn riktigt uppmärksamhet desto mindre konflikter blir det - ju mindre konflikter desto mindre risk för att slag o annat ligger i luften.

Så *kramas* mera!

*kramas*
dutten

Måste bara säga vad jag tycker...NEJ! Det är aldrig rätt att ge sina barn smisk..inte av NÅGON anledning eller i NÅGON form!!!

OCH på Sofias dagis säger dom så här "Om inte ni tror på allt som barnen säger om oss, så ska inte vi tro på allt som dom säger om er". Och nu menar jag INTE!!! att man inte ska tro på vad barn säger, utan bara att om man har en bra dialog med "sin" dagispersonal o andra människor o är lyhörd så har man nog undvikit en del av problemet som vännerna där hade med sitt barn. Lättare sagt än gjort kanske, men det verkar inte sunt att låta barnet styra hela familjen...

Bara en tanke...