Vi ska separera...han vill ha delad vårdnad från födseln.

Kan inte tänka mig det. Kram!

ingen aning hur lagen säger, men jag förstå honom och dig, klart ni båda vill vara med ert lilla barn.

i en vårdnadstvist om det handlar om ett sånt litet barn är jag nästan helt säker på att han inte kommer att få igenom ett växelvist boende. barnet behöver sina mamma otroligt mycket det första året. ja tror också det är så att han försöker gå genom barnet för att komma åt dig då vet han att du inte flyttar.
jag tycker du ska vända dig till en advokat för att få lite tips...och låt han inte hindra dig i ditt beslut då kommer du må ännu dåligare...bara stanna hos honom för att du måste...nä, säg till han att han är välkommen att träffa sitt nyfödda barn när han vill..eller nåt..
men ja är nästan helt säker på att du har lagen på din sida...när det handlar om så små barn...
om han skulle bli våldsam eller hota dig så kan du ju alltid flytta långt bort innan barnet är fött(för sen har ni gemensam vårdnad å då går det inte att flytta var som helst utan pappas samtycke)-då fungerar inte växelvist boende...kan verka dumt men,,,det beror ju på hur fadern är mot dig och dina nuvarande barn..

Han kan inte få Växelvis boende när barnet ärså litet, eftersom barnet har rätt att ammas. Det kommer att röra sig om ett par timmar kanske tre dagar/vecka.

Flytta, och behåll din ensamma vårdnad. Skriv inte på för gemensam vårdnad innan du känner dig säker på att det kommer att fungera. Gemensam vårdnad innebär INTE att man har barnet lika mycket tid, det innebär att båda föräldrarna ska skriva på de papper som rörbarnet, alla juridiska beslut. T ex skola, dagis, namn,pass mm.Men GVbehöver inte innebära att man har barnet hos sig halva tiden.

Ring familjerätten och hör dig för där,de hittar du hos socialtjänsten i din kommun.

Tack för råden. Jag tänkte ringa socialförvaltningen på måndag och fråga hur man ska gå tillväga i en sådan här situation. jag vill ju inte gärna dra i gång en vårdnadstvist, men jag vill att barnet ska få en bra start i livet utan konflikter. Förmig är amningen närhet och trygghet. Han får givetvis träffa sitt barn varje dag om han så vill och jag har erbjudit honom att bo särbo och att han är välkommen att sova över hos mig när han är barnledig och jag hos honom ibland med barnet. Men vi får väl se vad som händer. Just nu undviker han mig för att slippa ta diskussioner.

Om det skulle bli så att det blir en tvist, så kommer domstolen i första hand att förordna samarbetssamtal, då ni får gå och prata med en familjeterapeut under några månaders tid, för att försöka hitta en lösning på problemen.
Det är ganska långt steg till en tvist med utredningar och sådant,och det tar lång tid, Jag lämnade in stämningmotmitt ex i februari i år, och det ska bli utredning,som kanske kommer i gång i mars.... det tar en väldig tid.
Men det är bra om du skriver dagbok och påandra sätt dokumenterar vad somhänder, vad han säger, hur han beter sig mm, det kan vara bra att ha OM det skulle bli så att ni hamnar i en domstol.

Jag tycker inte att du ska skriva på om gemensam vårdnad förrän barnet är runt året annars har du bara rätt till ett halvårs föräldrapenning!! Och andra halvåret måste han då skriva över dagar på dig...och vill han inte det så står du där och kan inte jobba för att barnet är förlitet för dagis och inte ta ut f-penning pga att det är upp till honnom.
Det bästa för barnet är inte att plötsligt flytta till pappan efter sex månader för att han ska vara föräldraledig och det är vad som är bäst för barnet som ska vara i fokus!

Vad gäller umgänge så finns det INGEN som kommer att tilldömma honnom växelvis boende eller ens varannan helg när barnet är litet...BARNET har dessutom amningsrätt, alltså om du ammar är det barnets rättighet att få fortsätta amma. Om han går till domstol med detta kommer de tilldömma honnom fyra timmar varje söndag eller dyl inte mer..och sedan skall det utökas gradvis.
Det bästa för honnom är alltså att inte dra detta till domstol utan att ni kommer överens själva då får han mer umgänge!

Anonym nr 7:

4 timmar varje söndag? Som du skriver så ska ju barnets bästa vara i fokus och att träffa sin pappa så pass lite kan ju INTE vara till barnets bästa. Det bästa för barnet är att träffa den andre föräldern några timmar/några dagar i veckan!

Ett litet barn ska ha umgänge ofta för att inte glömma den andre föräldern.

TS: Jag tycker det du skriver i din tilläggskommentar låter alldeles utmärkt. Hoppas pappan kan tycka detsamma som du.

Delad vårdnad och växelvist boende är inte samma sak. Ni kan ha delad vårdnad fast barnet endast bor hos dig. Idag är det oerhört svårt att få enskild vårdnad mot den andra förälderns vilja, däremot är det EXTREMT ovanligt med vv boende innan barnet blivit äldre. Små barn mår inte bra av den typen av boende.

Alderia: Finns inget som heter delad vårdnad.

Gutegirl har skrivit ihop bra info i denna tråd: www.familjeliv.se/Forum-4-117/m14671894.html

septbebis: Alldeles rätt, GEMENSAM vårdnad menade jag naturligtvis!

Hade oxå problem med en pappa som trodde han visste vad som var bäst. Han ville ha växelvis boende redan när hon var 3 mån. Jag sa nej och det sa famrätten oxå. Man har rätt att amma sitt barn så läge man vill och under den tiden får pappan träffa barnet när det går mellan måltiderna. Växelvis boende tex är INGET famrätten rekomenderar om man inte har väldigt bra kontakt med varandra och kan samarbeta. Och helst då inte förän barnet är 4 år. Vi började när lillan var 1 ½. Kände att jag var mer tvingad till det eftersom han inte ställde upp och hjälpte till alls. Mina föräldrar dagar var slut redan innan hon var 1 år och fick inga av honom...allt för att jävlas.
Lycka till och hoppas att det löser sig ...till det bästa.

septbebis

Precis det jag menade, hon vill att han ska få träffa barnet mycket och alltså är det bara dumt att göra en rättssak av detta för DE anser inte att han behöver träffa barnet mer än typ fyra timmar per vecka...
Jag håller med om att det är bättre för barnet att träffa båda föräldrar oftare!

Personligen hade jag dock fortfarande inte gått med på gemensamvårdnad med en pappa som inte vill samarbeta alls, det är inte i barnets bästa intresse. Vad gäller umgänge däremot tycker jag absolut att han ska få träffa barnet så mycket som möjligt. Och då är det bättre för honnom att komma överens med modern i detta fall!

Anonym: Det är inte upp till mamman att "gå med på" gemensam vårdnad. Om pappan vill ha gemensam och inte är uppenbart olämplig som förälder (missbrukare, psyksjuk etc) så spelar det ingen roll om mamman upplever att han har svårt att samarbeta - domstolarna kommer inte att tilldela henne enskild vårdnad enbart för att de inte kommer överens. I så fall skulle ju pappan lika gärna kunna få enskild vårdnad (efter ev. amningsperiod).

Jo samarbetsproblem är en av andledningarna att man inte tilldömmer föräldrar gemensamvårdnad!
Har en killkompis som råkat ut för just detta, fast där är det mamman som vägrar sammarbeta och inte vill att han ska ha gemensam vårdnad och rätten har därför tilldömt henne enskilldvårdnad tillsvidare eftersom hon ammar och därmed ansåg bäst lämpad att ha vårdnaden. De har oxå sagt åt honnom att han inte har en chans att få gemensamvårdnad så länge de inte kan samarbeta. Umgänge däremot har han såklart rätt till.

Skriver inte mamman på om gemensamvårdnad och hävdar att de inte kan samarbeta så kan hon få enskild vårdnad. Att man är misbrukare mm behöver däremot inte påvärka vårdnads frågan speciellt utan det är främst umgängesfrågan som påvärkas av sådant.
Och nej har man tilldömt den ena enskild vårdnad ska det MYCKET till för att vårdnaden skall läggas över på den andra...det är inte ens helt lätt att få till gemensam vårdnad då om inte den andra är med på det.

Anonym: Då har du väldigt annorlunda erfarenheter av systemet än jag... Mer kan jag nog inte säga.

Anonym: Jag håller med Alderia, det ska mycket till för att rätten inte ska döma till gemensam vårdnad. Har rätten dömt till enskild en gång så är det inte lika lätt att få till gemensam, är de det du menar?

TS: Jag misstänker att han bara vill hota dig just nu så att du stannar kvar och gör du slag i saken och flyttar så kanske han lugnar ner sig. Det är ganska vanligt med sådana hot vid en separation när den ene inte vill. Någon rätt till det han kräver har han inte.