• Anonym

    Bipolär och orkar inte mer....

    Har för ca en månad sedan fått veta att jag har Bipolär sjukdom, tyckte då att mycket klarnade i varför jag gjorde och kände på annorlunda vis än andra vissa perioder.

    Har alltid kännt att jag varit antingen"för mycket" eller "för lite".

    Idag bara rasade allt, kan börja med att säga att jag är sjukskriven för tillfället, jobbat förr men inte klarat det, endå har jag tyckt om mitt jobb, pluggat på Komvux 3 gånger i ämnen jag varit intresserad av, har fått mycket bra betyg i mina maniska perioder för att till sist inte ens klarat av att gå ur sängen och till komvux.

    jag har beskyllts för att vara lat, det har gjort ONT, jag är inte lat, men kunde inte heller förklara varför jag vissa perioder klarade "allt" vissa inget.

    Idag har varit en DÅLIG dag, skulle till FK för att söka sjukpenning, något som tagit mig en hel vecka att förbereda mig mentalt på, allting känns så motigt just nu bara att veta att jag skall duscha på kvällen gör mig oroad en hel dag om hur omständigt det kommer att bli, endå vet jag ju att duschar GÖR man bara...en skitsak.

    På FK vill de ha ännu mer papper och intyg än vad de sa innan vilket fick mig att börja storgråta på FK (SMIDIGT)

    Skulle även ta prover på VC, men efter en helvtimme hade mitt barn fått nog av att vänta så jag väste irriterad "Fan" och gick, varpå 3 morsor med barnvagn tittade på mig som om de var säkra på att jag skulle misshandla mitt barn när jag kom hem.

    Väl hemma ringer min mamma och börjar tjata om vilka jobb jag ska söka, blir jätteledsen och gråter igen, är just sjukskriven för att motivationen och orken inte finns, har även ett barn på 1,5 år som all ork går till även fast jag inte alltid orkar det heller...

    Mina kompisar säger att jag är lat, jag orkar ju såååå mycket ibland, jag är bara en värdelös bidragstagare, helt utan mening, jag blir sur på mitt barn när han river halva lägenheten och vägrar sova, jag orkar knappt ta en dusch ens...

    Vad fan är jag för en människa, jag känner mig bara lat, ful, äcklig och misslyckad...Har även en massa mediciner som skall provas ut, när ska jag få må bra igen?

    Var ute i helgen (barnledig) och råkade bli väldigt på lyset, har jätteångest och vill helt inte gå ut mer, vill inte ens ta bussen, vill inte träffa folk....

    vad ska jag göra, orkar inte mer, det är ingen som förstår...eller så är jag som alla säger bara LAT...

  • Svar på tråden Bipolär och orkar inte mer....
  • Delyssima

    TS! Låter mkt jobbigt! Har du fått medicin och samtalsterapi?

    Det du behöver mest nu är att få stöd av din omgivning och inte en massa negativt ju. Har du avlastning för barnet av pappan?

    Mitt råd är att du försöker att få samtalsstöd och äv. att du pratar med vänner o familj om vad din sjukdom innebär för dig.

    Håller tummarna och sänder en massa kramar

  • Anonym

    Tack

    Ska börja samtalsterapi på måndag,läkaren visste inte vad vi skulle göra, han har gett mig Citalopram då jag hade en deppressiv period,dock skulle de kunna bli jobbiga i den maniska perioden då de varkar "uppåt"

    Skulle prova detta tills Dec, fungerade det inte skulle han gå vidare och kolla, för då skulle jag få mediciner han inte kunde skriva ut, första gången jag gick dit var jag i en manisk period och han trodde mig inte, var så himla glad och så.
    Så detta har tagit lång tid för mig att ens bli trodd, nu tror han på mig iaf.

    Pappan har barnet ca varannan helg inte annars, iaf lite hjälp.

    Har försökt prata med min familj men de förstår inte riktigt, vännerna är så uppe i sitt och jättemånga har fått jobb nu i höst så de har fullt upp, kan även känna mig så nere av det, vill också kunna ta ett jobb och klara av det, jag gör ju inte ens det.

    Stänger även in mig väldigt mycket hemma, vill inte bli sedd, kan tycka det är väldigt jobbigt när telefonen ringer eller någon vill mig något, så jag är nog inte den lättaste att få kontakt med heller....hopplös är jag, den enda jag umgås med är mitt barn i stort sett.

  • Delyssima

    Ok. Nej, dina vänner kanske inte alltid förstår dig, du får stå på dig. Ang jobb så kommer du att hitta ett bra jobb och klara av det, ge dig tid att må bra. Bra att du ska börja samtalsterapi och har medicin.

    Du är inte hopplös, men bipolär sjukdom är ju jobbig har jag förstått. Så länge du gör så gott du kan o du lägger ner tid på att fungerar ok och tar hand om ditt barn så är det ok. Ingalunda är du lat eller oduglig nej inte alls. Du mår ju inte bra just nu....

    Finns det nån mer hjälp du kan få för att få din vardag att bli lättare att hanteras? I många landsting finns sk mobila team där man från psykiatrin åker ut och hjälper till i hemmet med olika saker.

    Jag tror på dig och vet att du kommer att fixa det bra. kram

  • Anonym

    Vet inte om det egentligen är så att jag egentligen har en mansik period nu så jag mår sämre, för jag kan verkligen inte sortera något alls i huvudet, allt är bara kaos, så brykar det inte vara, utan jag är superskärpt under den tiden, nu kan jag undra hur jag skall skura golvet och om jag ska ta moppen eller hinken först? dammsuga? hur gör man...samtidigt som jag kräks av stress för alltihopa...Ibland önskar jag att någon var här och bara sa till mig HUR man gör, och ATT jag ska göra det.Konstig tanke kanske men det är så det känns, för jag VILL så himla mycket och inget blir gjort...är jag depressiv så vill jag inget och inget blir hellre gjort, detta som är nu känner jag inte alls igen.

    Tack för att du tror på mig och för att jag kan skriva av mig här iaf...

  • Anonym (bipolär)

    Men hallååå! Vad är det för läkare som ger dig enbart Citalopram om du är bipolär??? Precis som du sa, så kan SSRI-preparat trigga maniska perioder och just Citalopram (tycker jag) är ganska värdelösa vid depressioner också. Själv gick jag på en coctail av Efexor och Lamictal. Lamictal är en stämningsstabiliserare som också förebygger depressioner. Många klarar sig på enbart Lamictal. En annan stämningsstabiliserare jag provat är Ergenyl men den tyckte jag kapade av både toppar och dalar för mycket. Enda gången Citalopram funkat för mig var mellan och under mina graviditeter. Funkar fortfarande ganska bra. Jag hoppas att jag förändrat mitt liv så pass mycket att jag slipper andra mediciner. Med förändring menar jag att jag följer mitt mat-, sov- och träningsschema slaviskt, som en annan Skalman OCH har lärt alla mina närstående tidiga tecken på depressioner och manier fall i fall jag inte själv skulle märka att ngt är på gång.

    Din läkare, är han inte specialist? Eller varför skulle han inte kunna skriva ut andra mediciner till dig? Han kanske syftar på Litium? Tror att läkaren behöver en speciell licens för det...

    Hur som helst, så är du INTE lat!!! Det är nog jobbigare för omgivningen att förstå bipolär sjukdom än om man "bara" är deprimerad. Man är ju som två olika personer i samma skal. Kanske kan du ge dom nån litteratur att läsa så att de kan förstå bättre??? Stå på dig! Och om du är sjukskriven så ska du absolut inte söka jobb (om du inte känner att du klarar det) för det gör nog ångesten mycket värre.

    Det ÄR en lång väg att få diagnosen bipolär sjukdom eftersom läkaren som ställer diagnosen måste ha sett minst ett maniskt skov. Och vem fan går till doktorn när man mår tipptopp?! Skönt att din läkare tror på dig nu!

    Lycka till! Och stå på dig! Kramar

  • Anonym (bipolär)

    Nu hann du skriva ett inlägg som inte jag läste innan jag skrev... men har du hört talas om blandtillstånd? Man kan alltså både ha tecken på depression och mani samtidigt. Detta brukar sägas vara farligt eftersom självmordsbenägenheten blir större då man är deprimerad men har handlingskraften som vid en mani. Kan du inte vända dig till akutmottagningen? Det verkar väldigt lång tid att vänta om du mår som du gör... *en tanke bara*

  • Pallas

    Hejsan! Har du hittat till detta forum? bipolar.forum24.se/bipolar-about33.html

    Jag är biploär II och känner att det forumet är ett andningshål för mig. Där kan jag ventilera med andra som vet EXAKT hur det känns, det är mycket värdefullt. Man kan också prata om mediciner osv. Kika in om du inte redan är medlem där!

  • Pallas

    Glömde säga att jag känner igen mig EXAKT i det du skriver. Vill ge en kram och säga att det GÅR att leva ett fullvärdigt liv även fast man är sjuk på det här sättet. Jag hoppas att du hänger kvar så att du också får uppleva det med rätt hjälp.

  • Delyssima

    TS! Du har fått en bra länk ovan som du kan använda dig av. Önskar dig allt gott och håller på dig. Lycka till!

Svar på tråden Bipolär och orkar inte mer....