Arg efter möte med surkärring/besserwisser!!
Träffade en av min mammas bekanta häromdagen, och hon hade hört av mamma att jag var gravid. Sen så frågade hon om inte jag var lite väl ung? Jag är 20!! I alla fall, jag sa att jag inte tyckte det, och då kom det värsta harangen om allt jag missar och vilken hemsk mamma jag kommer bli. Detta kommer jag tydligen att missa enligt henne:
Festa
Resa utomlands
Ha flera pojkvänner
Kn*lla runt (hon uttryckte det inte så, men det var det hon menade)
Bo själv utan barn
Göra ungdomliga saker
Jobba
Plugga
Jag stod där helt förstummad, men så blev jag arg och tänkte svara henne, så då förklarade jag för henne hur mitt liv såg ut och vad jag hade gjort, dvs:
Festa - tröttnade jag på något år innan jag blev gravid. har festat sedan jag var 15, och är trött på det.
Resa - har varit i alla länder i Europa utom Portugal och Irland
Ha flera pojkvänner - Har haft flera pojkvänner, varav ett förhållande varade i 2 år
Kn*lla runt - Tro mig, det har jag gjort
Bo själv utan barn - Har bott i egen lägenhet i ett och ett halvt år snart.
Göra ungdomliga saker - Har gjort massa sånt, t.ex. festivaler, fester, tågluff, resor etc.
Jobba- Har jobbat nästan ett år på bank.
Plugga - studerar just nu, och har inga intentioner att sluta.
Då såg hon roat på mig, och sa: Ja ja, nu överdriver du väl lite kanske, du är ju bara 20, du kan omöjligt ha hunnit med allt det där redan!
Aaargghh!! Fick nästan psykbryt på henne. Jag har alltid varit äldre mentalt än mina jämnåriga, det har min mamma märkt, och därigenom har jag fått göra saker tidigare än vad andra kanske har fått. Kärringen står alltså och beskyller mig för att ljuga!! Jag blev så arg att jag gick därifrån, men försäkrade henne om att jag inte kommer bli någon dålig mamma, snarare tvärt om. Precis innan jag gick sa hon då; ja, men du vet att man måste uppfostra barnen också, inte bara leka.
Nähä? Det hade vi ingen aning om. Vi har bara diskuterat uppfostringsmetoder, sätt att uppfostra våra barn till individer -inte kön, tänkt ut regler etc för att vi tycker det är kul...
Nu menar inte jag att jag är den enda 20-åringen som har "rätt" att få barn, alla vill inte resa etc. Men för mig var det viktigt att jag fick "leka av mig" innan vi skaffade barn, men tydligen sticker det i ögonen hos vissa att andra är mogna för barn redan vid 20-års ålder. (vilket jag inte tycker är så tidigt)
Pust, det här blev långt, men jag var tvungen att skriva av mig.
Någon mer som stött på besserwissrar, gammal som ung?