Vill inte berätta något om mig själv!

Man ska inte behöva berätta mer än man själv vill, men det verkar kanske lite överdrivet att inte kunna säga mer om sin Spanien-resa än att den var bra... Såå himla personligt är det väl inte att berätta lite om vädret och kanske nån bra restaurang eller så?

Det blir tyvärr rätt trist i längden att umgås med nån som bara svarar helt kort...

Jag är likadan...

Det tar väldigt lång tid innan jag tycker att jag kan slappna av med andra människor, bjuda på mig själv och berätta personliga saker. Tycker ofta att det många tjatar om i personalrummet på jobbet etc är så otroligt ointressant att jag inte ens bemödar mig att försöka vara delaktig. Baksidan med att vara tystlåten är ju att känns som att få lyssnar på en när man väl vill säga nåt. Har absolut inte några problem med att stå och föreläsa för flera personer genom mitt jobb, men i en grupp med fel konstellation av människor blir jag genast knäpptyst.

Skönt att man inte är ensam!

Det är väl upp till var och en hur mycket man vill berätta om sig själv, men jag håller nog med silverkatten att en person som inte bjuder på sig själv blir ganska trist att umgås med efter ett tag.

Jag är precis lika dan! Läskigt att läsa dina ord som om det vore mina. Men jag har aldrig sett det som ett problem faktiskt, det är bara så jag är.

Men det är mera det att jag inte tror att någon är intresserad av min resa t ex. Alla har väl varit i Spanien typ? Och det tråkigaste som finns är ju att sitta och lyssna på andras resor, vad de såg och åt osv.

Men nu är jag ju inte tyst så att jag inte säger nåt alls, jag kan diskutera i princip vad som helst utom mitt privatliv och vad som rör sig inom mig och min familj.

Tycker det låter som om du missar mycket i livet om du inte delar det med människor i din närhet. Det är skillnad på att hålla sitt näsmsta privatliv för sig själv men nått helt annat att inte dela med sig av sig själv i relationer. Hoppas du inte blir ensam pga din rädsla att öppna dig.....

Kul att det finns fler än jag. Jag har inte heller sett det som ett problem tills jag började få kommentarer om hur trist jag är ungefär som inte berättar mina innersta hemligheter. Det var otroligt sårande det personerna sa.

Men kan man inte bjuda på sig själv genom att göra andra saker än prata om sig själv? Förstår inte sambandet.

Men att bjuda lite på sig själv är väl inte samma sak som att berätta sina innersta hemligheter?

Håller med silverkatten. I ditt inlägg låter det som om du inte berättar nått om vem du är, vad du tycker och tänker, vad du gör, inte ens vad du ska äta till middag! Kanske har missuppfattat. Jag skyltar inte heller med mitt privatliv för vem som hellst men jag delar gärna med mig av mig själv på andra punkter. Det ena utesluter liksom inte det andra....

Silverkatten, nej jag frågar er? Vad menar ni med att bjuda på sig själv? Jag kan diskutera senaste Bond och en massa saker men jag tänker inte berätta om jag är misshandlad t ex eller om min man är otrogen, vad vi gör eller inte, hur mycket pengar vi har. (de två första ex är inte sanna förstås)

Höstlängtan, dina ord går rakt in i mig.
Men varför skulle jag bli ensam? Hur då? Och borde jag berätta till exet som är en god vän om det var så att jag hade äktenskapliga problem t ex? Varför isf? Vad är det som säger att inte han skulle gå iväg och gotta sig åt att jag inte är så jävla lyckad trots allt utan honom? Eller sprida det vidare? Eller... jag vet inte.