Katt med urinsten, DÖD! kan det gå så fort?

Vill bara beklaga att er stackars kisse gått bort.

Har ingen erfarenhet av katter (mer än att vi hade en katt en gång i tiden) men däremot av sjuka människor. Är blod som man kräks upp brunt, koagulerat så kommer det ur magen där magsyran bidrar till att det blir sådär brunt (lite som kaffesump). Så det låter som om han blivit uttorkat av att han blödde (en längre tid/mycket?) i magen. Urinen blev därmed "tjock" o kanske trasslade till det i njurarna o blåsan.
Bara en gissning som sagt...

Spolades urinvägarna på lilla kissen också? Det var inga stenar eller så också? Fick han dropp vid tidigare vet. besök? Usch- jag beklagar verkligen att er kisse gick bort, men jag vet att det kan gå väldigt fort tyvärr. Dock har jag aldrig varit med om det själv. *kram*

Jag beklagar sorgen, vännen.. vet hur det är att förlora en kär katt. Dock inte på det sätt du har förlorat din kisse, vilket måste kännas oerhört smärtsamt... har inga bra svar att ge, min Nona klarade sig från kritisk och akut urinsten men det var nära där...jättevarma kramar till dig, TS...

beklagar sorgen på din katt. min mammas katt hade urinsten den blev spolad fyra gånger fick äta special foder men han blev aldrig bra han hade jätte ont när han skulle kissa  så sista spolningen var det sådant stopp så de fick avliva han. din kisse har det bra nu han slipper ha fruktansvärt ont.

Hej!
Börjar med att beklaga sorgen! Du har råkat ut för det som jag bävar för att min katt snart ska drappas av, eftersom han har haft urinsten 4 ggr nu. Jag vet att det kan vara svårt att upptäcka det första gången. Katter är bra på att dölja att det är något fel på dem. Katten kan alltså ha gått med det en tag innan du såg det och sedan kan det gå snabbt. På 72 timmar kan katten drabbas av sådan urinförgiftning att den avlider p g a att njurarna slutar fungera. Vad har veterinären sagt om det som hände?

Usch vad tråkigt. Jag beklagar sorgen. Tyvärr kan det ju gå otroligt fort så att man knappt hinner fatta att det händer. Det är som zorozzo säger.

 Skickar lite kramar.

Beklagar sorgen, måste verkligen kännas fruktansvärt!

Min kisse fick urinsten men vår veterinär såg till att Sheeba fick stanna på sjukhuset två nätter. På torsdagkväll åkte vi först in med honom och han blev sövd, spolad & fick medicin samt specialfoder. På fredagen blev det inte bättre så vi åkte in igen & där fick han kateter (som han hade under hela vistelsen där), massa vätska, mediciner & stannade tills på söndag.

Tyckte bara det lät konstigt att de skickade din kisse hem hela tiden. Men det kan gå snabbt. Sheeba hade väl stopp i urinblåsan nästan ett helt dygn när vi åkte in med honom. Då vi inte var säkra på hur länge han inte hade varit på toa så vägrade vi avvakta utan rusade dit. Och precis som jag hade misstänkt så skulle han inte levt om vi hade väntat tills nästa morgon.

Det finns inget värre än när ens käresta blir så sjuk. Beklagar ännu en gång sorgen.

Fy vad trist..
Jag har varit med om samma sak med våran katt Mårris.
Han var först lite hängig, och vi trodde att han hade ätit något olämpligt (han gnagde alltid på saker som plastpåsar, blommor o sånt) men då han bara blev sämre (gick rätt snabbt) så tog vi honom till vererinären. Han var då nästan medvetlös, helt okontaktbar. Vet. röntgade och fann urinstenar. Mårris sövdes och spolades, men under narkosen så orkade inte hans lilla kropp längre och han somnade in.
Då urinstenarna stoppar till så dom inte kan kissa gör urinen så att det blir blodförgiftning, och det var troligvis det han dog av.