Kan bett från en innekatt vara farligt för babyn?

jag vet inte helt säkert men visst låter det troligt att bett från en katt kan vara skadligt speciellt för barn som inte har något bra imunförsvar..
jag tror oxå rivmärken av katter kan vara skadligt om det blir en infektion..

min ena katt river min son så fort hon får tillfälle ensam får hon aldrig vara med honom men hon hoppade på honom härromdagen när jag och sonen sov i sängen jag vaknade av att han grät så dem kommer få nya hem eller avlivas tyvärr för min sons säkerhet måste vara högre än min kärlek till kattorna

kram J

Jag vet inte om det ar farligt men det ar ju sakert inte bra...
Nu ar jag inte nagon katt-person, sa hade jag varit dig sa hade jag nog adopterat bort katten. Varfor utmana det och aldrig kunna slappna av 'for det kan handa'
Det ar just av den anledningen som jag inte tycker om katter, de ar lite svara att 'lasa' vad de gor osv. ok jag haller med, hundar kan vara likadana.....

Men iallafall om hon har varit avundsjuk pa dig, sa lar hon bli det pa bebbarna ocksa och da kanske det ar lugnare att inte ha katt....

hoppas det loser sig och gar bra

Trollis

Djurbett är alltid farliga iom att de innebär risk för stelkramp.

jag vet inte men jag tror att bett från innekatt är mindre farliga än från utekatt eftersom en innekatt är renare...
men jag tycker du ska höra med sjukvårdsupplysning eller veterinär hur vida ett kattbett kan vara skadligt för bebisar/småbarn

det är inte svaret på din fråga, men jag vill ändå säga att jag tror att risken för bett o liknande har minskat nu eftersom att hon är kastrerad! P-piller hos katt han ha biverkningen av ett mer aggressivt beteende, men se till att sin sambo även efter förlossningen, ägnar mycket tid till katten

Ville bara tillagga att om sjalva bettet kanske inte ar farligt.... om det vill sig illa sa kanske en av bebisarna far arr for livet.... om katten biter tillrackligt hart....

Hej där!

Tack för svaren! Blir mer och mer inne på att vi måste omplacera katten innan tvillingarna kommer, vill verkligen inte ta några som helst risker. Visst, Stefan är hemma i början men sedan då? Jag vägrar att ta på mig ansvaret för att det inte händer tvillingarna något, skulle inte stå ut med det. Idén om att ringa veterinären låter bra, ska göra det.

Många kramar

Ulrika

Bakterien som ger stelkramp finns i katters normalflora av bakterier, så därför tror inte jag att det spelar så jättestor roll om det är inne-/utekatter det handlar om.
Utekatter kan å andra sidan bära på många fler bakterier, men man ska alltid vara försiktig när det gäller bett från djur (särskilt innan barnet hunnit få fullgott skydd från vaccinationer).

Hoppas att ni hittar ett bra hem åt katten om ni bestämmer er för det!

jag blev biten av min innekatt och fick en allvarlig blodförgiftning. i katters saliv finns en naturlig bakterieflora som kan ge blodförgiftning. eftersom min katt bitit mig, avlivade vi henne när vi fick barn. vi kände oss inte trygga med att ha henne kvar.

Bohusläntös, Kommer låta hårt, men AVLIVA den innan du får dina barn, om den nu är svartsjuk på dig vad ska den då inte blir på 2 små barn som tar ALL din sambos tid!?

Katter har grymma bakterier i munnen, både inne- och utekatter! Därför ska alla bett som tränger igenom huden kollas noga.

Rivmärken är inte alls lika farliga, för det mesta helt ofarliga.

Vår katt visar otroligt mycket tålamod med vår 6-månaders dotter, han förstår att hon är liten och inte kan förväntas uppträda som vi vuxna i familjen gör.

Det finns ofta hos människor utan katt väldiga fördomar om att man inte kan ha katt och bebis i samma familj. Sanningen är att oftast fungerar det utmärkt.

Om du bestämmer dig för att ni måste göra er av med katten hoppas jag att du försöker omplacera den till ett bra hem innan du tar några avlivningsbeslut. (Ingen skulle ju uppmuntra dig att avliva en hund lika lättvindligt...)

Soraya, jo det skulle jag visst det, var det en hund som attakerar för att den är svartsjuk o man väntar barn, då skulle jag ABSOLUT ge rådet att avliva!

Avliva INTE katten!

OM jag och min man någon gång lyckas bli föräldrar , så kommer våra 3 katter (som inte ses som barn, men väl som familjemedlemmar!) självklart fortfarande att tillhöra familjen.
OM det visar sig att någon av våra katter inte fungerar ihop med barnet så är det omplacering som gäller. En frisk katt avlivar vi inte, även om det skulle innebära att jag och min man måste bo särbos ett tag för att hålla katt och barn isär.
Det är mycket ovanligt att en katt biter så hårt att det går hål i huden hos en människa och med lagom underhållsklippta klor (vi har innekatter där yttersta spetsen på klorna måste klippas ) så är risken för djupa rivsår nästan obefintlig.
Jag tror att det allra bästa för ett barn är att få växa upp med djur i huset! Forskning visar att barn som växer upp med djur blir mindre allergiska (medfödda anlag ger undantag) och att umgänget med djuret utvecklar barnets förmåga att känna empati.

Mitt råd är alltså:
Gör er inte av med katten i onödan. Det kan gå jättebra! (katten är ju kastrerad nu!)
Risken att något ska hända minskar ifall ni övervakar barnet och kattens första möten och håller ett öga på situationen.
OM det inte fungerar med barn och katt, så rekommenderar jag omplacering av katten, inte avlivning.

Katter kan ju ha bakterier vare sig de är inne eller ute! Se till att göra rent om olyckan är framme och håll koll så det inte blir infekterat! Min svärmor lever enbart genom ett under efter att hennes hund slickat på ett sår på hennes hand! Så var noga med att hålla koll på sår!

Hej där!

Har nu pratat med veterinär som sa att det är ett, som hon uttryckte sig, "vågspel" att ha katten kvar. Hon tror inte att det kommer bli bättre när tvillingarna kommer, snarare sämre. Jag och sambon har funderat på att ta katten till kattpsykolog men veterinären trodde knappast det skulle vara lönt. Fick höra att katten är psykiskt instabil (hon uttryckte sig inte på det sättet exakt men betydelsen är det). Veterinären var inne på omplacering, eller om det är omöjligt, i VÄRSTA fall avlivning, själv tycker jag det är hemskt att avliva ett djur som för övrigt är friskt.

Nu återstår det svåraste av allt, nämligen berätta detta för sambon. Eftersom katten flugit på mig innan och slutat när jag inte längre klappar henne så har jag ju inte något band till henne på det viset som sambon har, för honom är hon en liten kelgris. HUR ska man berätta detta, har ni några råd, tips och/eller idéer så vore jag jättetacksam. Ska jag personligen berätta detta för honom eller kanske gå genom hans mamma som på något sätt har det lättare att ta sånt här svårt med honom? Min första tanke är att detta måste jag sköta själv men vad skulle just du göra? Please, help me!! Det känns som om jag tvingar min sambo att välja mellan å ena sidan mig och tvillingarna och å andra sidan sitt keliga husdjur, mår såå dåligt över detta. *ledsen*

Hälsningar en mycket förtvivlad Ulrika

*puff*

Jag hade inte ett dugg dåligt samvete för mitt beslut att avliva vår katt. Hon var 8 år och en omplacering i hennes ålder tycker jag är minst lika grymt som avlivning. Att tänka på sitt barn i första hand och husdjur (oavsett vilket) i andra hand tycker jag är fullkomligt naturligt. Att till varje pris omplacera och behålla ett djur är inte rätt.

Jag tycker att ni ska ta katten till en katt psykolog & se vad som händer, den lilla kissen kanske behöver hjälp om den inte mår bra !!!!