Maxböckerna

Jag älskar dom också och alla mina fyra barn har gjort det! Nej, jag läser småbarnsmeningarna!

Jo, småbarnsmeningarna rules!

har du någon gång stött på en brun "Maxbok" som heter nåt typ "Max död".
Mina kompisar tror att jag drömt, men jag har ett bestämt minne av att jag hittat en Maxbok som jag antar var ställd i barnhyllan av misstag

Den beskrev Max liv, hur han gifter sig och skiljer sig. Blir en gammal sur gubbe och sedan dör. Jag tyckte att det var humor på något sätt, även om den var alldeles för brutal för att vara en barnbok...

Eller.... har jag drömt...?

Max är så bra! Fast jag läser inte det som står.. utan hittar på lite.

Vi brukar läsa "Max lampa".. flera gånger varje kväll.. och sonen läser den för mig sen med mina ord

Sonen är så fascinerad av när Max klättrar upp på bordet o ramlar ner.. den sidan läser han själv varje gång.

Jag har läst en som heter Max död. Taxen dör och dras runt på nåt som liknar en skateboard. Lite halv bisarr....

Sånglärkan: Titta, Max grav heter boken du menar! Den är inte skriven för barn utan mer som ett "skämt" för vuxna!

Bara jag som har svårt för MAX böckerna...

Fyrabarnsmor
Tack! Vad BRA att boken finns, och det stämmer ju med Titta Max grav.
Jag läste den verkligen med skräckblandad förtjusning eftersom den är bisarrt rolig, men som jag skrev; heeeelt fel att ha i barnhyllan. Det måste ha varit någon extraknäckande biblotekarie som stoppat den dit

mirris Jo, den om lampan är vår favorit också. Pottan har inte varit så aktuell för våra barn för när de varit intresserade av pottan har de velat läsa andra böcker.

Vilka mer finns det då?

smz, nädå jag har med svårt för språket i dem
men bilderna och "handlingen" är ju helt ok
så då kan man hitta på egen text ist!
gäller bara att man säger samma varje gång..hehe

smz, jag håller med dig! Har väldigt svårt för "bebisspråk" - visst pratar barn så medan de lär sig språket, men jag skulle aldrig använda mig av det. Finns väl ingen anledning? Böckerna är söta, men språket förstör dem. Synd!

Vi älskar max-böckerna. Köpte en del av dem till mina stora tjejer och nu när vi fick lillan så inhandlade vi de sista tre. Min man skrattar högt varje gång han läser Max balja med lillan (när hunden och max trillar i baljan).

Lillan älskar alla men jag tror hennes favorit är max napp (när Ankan tar nappen).

Jag läste barnspråket i början men nu är hon så stor och pratar så mkt (14 månader) så det blir vanlig text istället.

Max kaka har varit en favorit också!

Här är absoluta favoriten max blöja Men alla är bra!

Vi varierar hur vi läser dem, är hon lugn och sitter stilla länge pratar vi mycket om varje sida, men om hon är rastlös får man vara glad om man hinner läsa "babytexten"

Vi läser inte bebisorden utan hittar på lite egen text...

favoriten är Max kaka, fast vi ahr inte läst så många.

Min mamma avskyr de böckerna, hon står inte ut med bebisspråket...men man måste ju inte läsa det...

Vi älskar MAX allihopa!
Aron (21 månader) har "Max blöja" och "Max kaka" som favoriter just nu. Allra roligast är när Max pinkar på golvet i "Max blöja" Och när mamma skäller på vovven i alla böcker. Han har börjat "Fyya" oss alla här hemma när vi gör saker fel!

Köpte "Titta Max grav!" till mig själv för ett par år sen. Har alltid gillat Max-böckerna å skrattade mycket när jag hittade denna. Kan inte fatta att den trycktes -91, tog mig alltså 15 år innan jag hittade den...

Läser böckerna lite olika -ibland med småbarnsmeningarna och ibland med fler ord.

Vilken bra idé!
Jag ska önska mig "Titta Max grav".
Går den att köpa fortfarande tro?

Tror jag absolut! Kolla på lite nätbokhandlar, så hittar du den säkert

Jag älskar dem! Och sonen också. Jag tycker att de har en så jäkla skön humor. "Max arg. Max smäller ankan. Ankan tappar nappen. Max glad. Ankan arg. Ha ha!"

Min son lärde sig att säga Max när han var drygt ett år, vilket är ett rätt bra bevis på hur mycket han älskar dem

Dessutom lär sig barn språket bättre om man talar enklare med dem, även om det är trist.

Max bil har varit favoriten här. När sonen var två kunde han den utantill, så vi behövde inte läsa utan bara vara med och lyssna