Förlossningsbrev?

Hos oss rekommenderade de att INTE skriva ett separat förlossningsbrev, för de hade alldeles för många dåliga erfarenheter av det. Många mammor är jätteambitiösa och skriver långa detaljerade brev som läggs in i journalen... men sedan är det ingen på förlossningen som orkar sätta sig in i en massa extramaterial, så att säga. Mycket besvikelse och missuppfattningar.

De rekommenderade oss att så att säga tänka igenom vad vi ville ha sagt och sedan låta bm skriva det i den "riktiga" journalen. På "rätt" språk och i ett sammanhang som alla du kommer i kontakt med på förlossningen SKA ha läst.

Xara: Oj, där ser man. Ska kolla med min BM nästa vecka hur man ska göra här då.

Vi skrev ett i samband med att vi gick en profylax kurs (profylaxgruppen=super) men den kom inte ens med till bb tror jag......

Jag var nog i vecka 35 när vi skrev det om jsg minns rätt.

Tycker absolut att du ska börja nu, det kan som du säger vara perfekt terapi.

Vi skrev tex hur vi ville ha det om det blev snitt osv, att pappan skulle vara med barnet hela tiden mm.

Har för mig att det finns jätte bra mallar på nätet, där man liksom kan svara på frågor om hur man vill ha det under förlossningen.

Lycka till

Man kan väl skriva sitt brev om man vill (jag gjorde det inte) men samtidigt ska man ju veta att vad som helst kan hända, och att det sällan blir som man tänkt sig.

De få önskemål jag hade nämnde jag bara för min BM, som skrev in dem i journalen.

Jag skrev inget brev med första. Men nu vet jag vad som väntar och vad som jag verkligen vill undvika! Synd bara att man inte har den erfarenheten med första.

Jag har varit jätte ambitiös och skrivit en hel A4 sida, kanske inte så bra då..?
Därimot sa min syster som gick på samma mödravård som jag och hon sa att de hade förtryckta "brev" som man bara fyllde i och sen gav tillbaka till barnmorksan som hon skrev in, det tycker jag låter som en plan faktiskt!

Jag skrev inget till min första... och min förlossning var UNDERBAR... De lyssnade verkligen på mig ändå..

Så kommer inte att skriva något denna gången heller...

Jag har bara plitat ner tre punkter och hoppas att de tar sig tid att läsa dem.

Jag skrev aldrig något, och det var inget jag saknade! Tror det vikigaste är att man i alla fall har tänkt igenom det, men sen blir det ju aldrig som man har tänkt sig. Ärligt talat tycker jag det är rätt löjligt med de förlossningsbrev som skriver ex att man vill lyssna på opera under förlossningen, att barnmorskan ska berätta för en vad som händer, att man vill få upp barnet på magen direkt........

Min bm rekommenderade mig igår att skriva ner ett lite snabbt, med punkter på vilket smärtlindring jag kan tänka mig osv...

Mitt vart kort, men punktligt.

Jag skrev vilka smärtlindring jag kan tänkam ig och vilka jag INTE vill ha.
Sen skrev jag upp att jag är lite "sjukhusrädd", så jag vill att antingen jag eller sambon får bra förklarat vad som sker steg för steg.

Sen nämnde jag att jag inte vill ha studenter som ska få undersöka osv, vill inte ens ha dom i rummet tack!

jag skrev förlossningsbrev förra graviditeten och har redan gjort det denna gång också, är bara i v 14. Känns skönt att ha sina önskemål på papper om man inte skulle orka framföra de.

Framförallt så känner jag att ett förlossningsbrev kan vara bra för mig då det trots allt är första förlossningen och jag har ingen aning om hur det går till. Sen så hoppas jag att BM tar sig tid att läsa det, för jag är tveksam på att jag dels kommer kunna säga allt jag vill och framförallt komma ihåg det när man har värkar.

Jag skrev först ner allt i punkt form och nedanför utvecklade jag de. De uppskattades av bm:orna på min förlossning, först kunde dem snabbt läsa vad jag kände och tyckte och kunde senare när dem hade en stund över läsa mer ingående. På så sätt fick dem iaf en översikt över hur vi tyckte och tänkte innan dem kom in å presentera sig.
Det är inte alltid de går som man tänker men jag tycker det är viktigt att iaf försöka förmedla vad man tänkte, känner och tycker..

Lycka till!
Kram Bembu

Jag skrev ett förlossningsbrev (ligger i min blogg) och det tyckte jag var bra. Barnmorskan läste det och visste vad jag ville.

Jag har skrivit om mitt förlossningsbrev 100 gånger , från början var det långt och ambitiöst. NU är det kort och koncist. Det är viktigt att bm hinner läsa och att hon förstår vad man menar, därför tror jag inte på en massa långa utläggningar.
du är välkommen att läsa mitt förlossningsbrev, det ligger i min blogg..

Jag har inte skrivit något sådant inför någon av mina förlossningar, det har inte känts nödvändigt.

Under första graviditeten hade vi däremot ett samtal med BM, jag och min man, på BM's initiativ. Kring vecka 36 träffades vi och pratade om förväntningar och tankar kring förlossningen. Smärtlindring o.s.v och om det var något specifikt som jag absolut INTE ville göra, någon smärtlindring som var absolut no-no för min del o.s.v

Sedan gjorde BM några korta anteckningar i journalen.
Jag tror att det är såpass fullt upp på de flesta förlossningsavdelningar att det inte finns tid att läsa långa förlossningsbrev. Dessutom är man ju där, så man kan ju kommunicera muntligt med personalen under förlossningens gång.

Däremot kan det säkert vara väldigt nyttigt att skriva ner en del saker för sin EGEN skull, för att försöka bearbeta tankarna kring förlossning på förhand.

jag har aldrig skrivit en rad.det har funkat fint endå.ska få nr7 nu till våren,tänker inte skriva nått då heller.man ska inte "tro" så mycket före.man får se hur det artar sig tycker jag.omöjligt att veta före om man tex behöver bedövning el så.sen hoppas jag att gubben min har mål i mun om det skulle vara nått särskilt.