Kremera.

Jag tycker det är helt okej. Jag har själv aldrig gjort det utan begravt mina djur okremerade men jag kan absolut förstå dom som vill kremera sina djur.

Men jag måste nog säga att jag tycker det är lite konstigt att man behåller urnan hemma under en längre tid utan att begrava den eller sprida askan för vinden. Jag vet att det finns många som har kvar urnan och jag lägger mig inte i deras göromål men visst, jag förstår faktiskt inte varför.

fick ta bort en älskad hund i våras, vi gjorde en separat kremering och spridde sen askan på en fin plats i skogen som han gillade att vara på. en fin minnesplats att gå till.

Min svärmor har askan sen hennes katt hemma i en urna...
Jag tycker det är helt okej att göra så.

När min mormors hund dog som jag älskade så visste inte vi att man kune välja att kremera dem separat... Då hade vi grävt ner askan i mormors blom land som hunden alltid log och solade sig i på sommaren...

Uncia

Det låter jättefint. Det är ju bra att sprida askan eller begrava den på ett ställe man kan återvända till och som man vet att ens djur tyckte om.

Jag har gjort alla alternativen. Tagit hem kroppen o begravt själv, kändes bra. Låtit dem ta hand om kroppen o lagt på djurkyrkogården (mitt i vintern, fanns inget alternativ då.) Kändes inte helt ok, hon saknas på något sätt.
Kremerat o tagit hem askan o grävt ner på favvo stället. Bra men jobbigt att få tillbaks askan efter långt tid. Kremerat o låtit dem lägga askan på djurkyrkogården. Rätt o bra för henne o oss.

När min tant dör kommer jag att kremera henne, kosta vad det vill. vad jag gör med urnan sen har jag inte funderat ännu på.

Kremera spearat vad betyder det? finns det annan kremering oxå el?

Jag kremerade min hund som dog för snart 11 år sedan. Nu finns han i en urna i mammas bokhylla eftersom jag fortfarande inte orkar sätta ner honom i jorden.
Mamma "pratar" med honom flera ggr i veckan, så hon är lika tokig som jag är.

Tack för era svar!

Anledningen till att jag fråga var för att min älskade Goldie dog 10/11.
Hon blev 14 år.
Jag sa till pappa att han får fixa så dom kremerar henne, för jag vill ha askan, eftersom att hon funnits i hela mitt liv.
fick henne när jag var 3, och jag kommer inte ihåg något innan vi skaffade henne, så hon var ju som en syster eller vad man ska säga.
Hursomhelst.
mamma och pappa fixade så vi fick askan, hämtade askan igår.
För någon vecka sen fick jag och pappa reda på av mamma att hon inte ville ha någon aska, och var därför jättearg pga dethär.
Vi visste ingenting innan, utan fick reda på det efteråt.
Och jag känner att det faktiskt var JAG som ville ha askan, inte mamma eller pappa.

Vi har även en katt, som Goldie tog som sitt barn.
Hon skulle absolut dia kattungen, men märkte senare attdet inte gick.
Vet inte om hon kom fram till att det faktiskt inte var en hund, men hon tog den somsitt barn och fortsatte med det.
Katten är nu 11 år, och har levt med henne i hela sitt liv.
Dom hörde ihop.

Mamma ville att vi skulle ta bort katten på en gång, eftersom han inte klarade sig särskilt bra när vi var ute och gick med goldie.
Han satt och skrek och hade sig. Undrade vart Goldie tagit vägen.

Jag sa till mamma att jag inte ville att katten skulle bort samma dag, jag tyckte att han skulle få en ärlig chans, för djur är inte dumma. Dom förstår när det är allvar.
Och jag tror att han förstod att tiden var inne för Goldie, för han har inte sagt ett ljud sen hon lämnade hemmet.
Jag tror att han faktiskt förstod vad som var på gång!
Och han har klarat sig själv, hur fint som helst..
Men mamma, hon är arg.
Hon tyckte att han skulle bort, för dom hörde faktiskt ihop.
VISST, jag går med på att dom hörde ihop, men alla förtjänar en ärlig chans. ÄVEN fast det är djur.
För, om pappa dör, ska vi avliva mamma då för att dom hör ihop?

Och nu blev det ett långt inlägg.
Ber om ursäkt, och jag förstår om ni tycker att jag är dum i huvudet :)
Jag anser bara att alla måste få en chans.

Jag har min hund separatkremerad i en urna hemma hos mamma!
Vi bodde inne istan när vi tog bort honom och hade därför ingenstans att negrava 30 kg hund hel.
Jag har dock hans pappa hemma nu som inte kommer att leva allt för många år och den dagen det är dags för honom att gå i graven kommer hans son att få följa med!

Jag har kremerat min vovve som dog i somras. Vi ska flytta till hus 50 mil bort i vår, och nu står urnan i fönstret i vardagsrummet i väntan på lämpligare ställe. För mig kändes det enormt mycket bättre när jag väl fick hem urnan...innan dess mådde jag jättedåligt och fick för mig att de glömt att separatkremera.

Ska absolut kremera våra då den dagen kommer.. Kremerade hästen när hon fick avlivas.. 3500kr för 6 år sedan..

Visste inte att man kunde kremera hästar :-O
Annars hade jag lätt kremerat mina två älsklingar.

Jodå.. Kallades visst trotjänaravlivning eller nått..taskigt minne.. Dom kommer o ovlivar på plats o tar sedan med sig kroppen för kremering. Slipper man köra iväg med hästen eller låta den åka iväg o blir nervös..lugn o ro hemma på gården!

synd att jag inte visste det.
men då vet jag till nästa gång iaf.

Har kremerat familjens hund (30 kg hund är rätt stor att begrava i liten villaträdgård) och nu senast min/vår katt (hon skulle absolut hem igen och maken tyckte det kändes jobbigt att lägga henne "hel å hållen" i graven). Då stod urnan på ett skåp några månader i väntan på att tjälen skulle gå ur jorden, kändes bättre när hon väl kommit på plats.

Skillnaden mellan separat och annan kremering är väl att bara vid den separata får du hem djuret igen. Allt annat går nog som destruktion av biologiskt avfall, osorterat. Separata kostar ju lite mer oxå. Bra alternativ om man tex bor i lägenhet, eller i tättbebyggt villaområde. Man får nog eg. inte gräva ner djur hur som helst i trädgården även om nog många gjort/gör det (vi med).

Mina bortgångna djur har kremerats och så har djursjukhuset fått strö dem i sin minneslund. Jag vill inte ha hem någon urna.