kan man någonsin bli lyklig igen efter en otrohet?

Min sambo har varit otrogen mot mig... i början av vår relation och jösses vad jag har fått jobba med mig själv.

Det har varit ett tufft år, men äntligen börjar jag återhämta mig och hitta tilliten till vårt förhållande för det är a och o. Utan tillit så finns inget förhållande.

Det är nu upp till honom att bevisa att han är att lita på. Det är han som ska vara övertydlig och absolut till 100:a procent vara ärlig mot dig!

Jag har krävt att min sambo visar mig telefonen när det kommer sms, att han berättar vem som ringer etc... och nu efter 1 år så behöver jag inte längre se sms:n och jag struntar i vem han pratar i telefon. Jag har också förklarat för honom att ett endaste snedsteg igen, så kan han ta sitt pick och pack och dra dit pepparn växer och han vet att jag är ärlig.

Han skäms som en hund och han vill helst inte prata om det, men jag tvingade honom...

Bra att ni går på rådgivning, men glöm inte att förlåta är en storhet och du kan göra det... jag har lyckats och jag trodde ALDRIG att jag skulle göra det!

Älskar du honom så fixar du det här...

Finns här om du vill skriva mer!

Kramar!!!

har upplevd det samma, och känner igen tanken "kan jag bli lycklig igen". Och ja- jag har insett att livet är mer än min otrogne make. Jag jobbar på att uppskatta allt annat som är bra, men något inom mig är trasigt. Vi kämpar på,men han har också humörsvängningar och är ibland så trött pga mycket jobb, och då hamnar jag i "kan jag bli lycklig igen"- tänket. I alla år trodde jag han älskade mig, trots bråk om att han alltid var ute och reste/jobbade eller sov i soffan de få timmarna han var hemma. I hans värld hade vi så jobbigt att när jag upptäckte otroheten, så var det en ursäkt för hans beteende.
nej,jag är inte lycklig just nu- och det hela började med att jag upptäckte otroheten.
Ni (TS) har iallafall pratat och din man ångrar det som har hänt, om du älskar honom kommer du nog att må bra och känna lycka igen med honom.

Mitt ex var otrogen ett antal gånger och jag intalade mig själv hela tiden att han kommer ändra sig han lovade och lovade. Det lyckan jag kände innan jag fick reda på att han var otrogen kände jag aldrig igen och jag litade aldrig på honom igen. Fattar inte varför jag intalade mig själv att han kommer ändra sig.

I mitt fall måste jag tyvärr svara nej.

Men jag hoppas för din skull att om du fortfarande vill ha honom att du kan bli lycklig igen kram !

Jag har precis som anonym(alltgår) skriver varit med om att min pojkvän varit otrogen precis i början av förhållandet. nu har det gått ett tag och det blir lättare och lättare för varje dag som går.. men det e det klart att det tar tid och att han måste bevisa att du kan lita på honom igen.

Om man kan bli lycklig igen är ju omöjligt att svara på. Känner du att han kan vinna din tillit igen så är ju chansen stor. Dock får man nog "glömma" det som hänt och inte älta det hela tiden. I alla fall inte kasta det i ansiktet med jämna mellanrum. Är detta möjligt så kan nog livet gå vidare, annars så får du nog bryta upp.

Självklart som dus kriver Sofiesen så måste den man lever ihop med bevisa att han är att lita på.

Det är över 1 ½ år sedan nu och det är väldigt sällan som jag tänker på det.

Det jag dessutom tror är viktigt är att man inte drar upp det så fort det blir bråk... det äter hål på en relation om något.

OM man bestämmer sig för att fortsätta så måste man också lova varandra att man lägger den tiden bakom sig och inte ältar det... Red ut det och gå vidare!

Lycka till allihopa!

Själv lever jag mer än lyckligt idag!

Ska man få stopp på otrohet måste man vara bestämd:

video.google.com/videoplay

Lever på samma vis som du... Jag o min kille lever ihop idag men då när allt det här hände ( i sommras) så gjorde vi inte det... Jag träffade min nuvarande när jag levde ihop med en annan, en kille ja levt me i 10år. Lämnade mitt hem, min trygghet, mitt allt för min nuvarande.. En kväll i sommras va han ute me vänner, vi messa hela hela kvällen me varann, överöste varann me smicker.. Vid kl o1 bestämde han sej för o dra sej hemåt.. Vid 4 på natten vakna ja o skcika ett mess till han i hopp om att han va vaken, jo då visst va han de! Han undra va tusan ja gjorde uppe! Han sa att han försökte sova... ja skcika förlåt o godnatt, igen. Han skicka desamma o att ja va ljuset i hans liv, slockna aldrig... Morgonen där på ringde ja han vid 11, han va helt slut sa han, hade inte somnat förrens halv 7 på morgonen, haft svårt o sova... En halvtimme senare står hans dåvarande bästa vän med knytnäben i högsta högg o ska slå skiten ur han!? Varför undra ja givetvis???? Fick höra på omvägar ( eftersom han sa att han inte hade nån aning on varför) att han, som var min! o jag som var hans ljus!, hade åkt hem till bästa vännens ex( som e mamma till hans bästa väns barn) o knullat... Fitta. But hey, Thats life... Vi bor ihop idag o väntar vårat första barn. Ja ska absolut inte spy galla över han, har själv inte varit bättre... Har messat me en av hans närmsta vänner o träffat han bakom min killes rygg, dock aldrig gått längre än en kyss, men på tok fel!! Det pågick i ett halvår... Nu när vi väntar barn o bor ihop så e de självklart över me det, men jag har sårat honom, riktigt hårt. phuu, undra om någon ens orkar läsa detta?? eller ens förstår nåt av de ja skrivit... nåja..