Matmissbrukare/överätare/vad ni nu vill kalla er

Äntligen! Har längtat efter en sådan här tråd, men har inte riktigt vågat starta den själv.

Jag har börjat inse att jag nog hetsäter lite, kanske mer tröstätning. Låter helst bli mat alls och lever på godis och fikabröd. Inte alls onormalt för mej att äta 5 bullar eller 800 g godis varje dag.

Jag kämpar och kämpar med att hålla mej till 3 mål mat och mellanmål, men det är så svårt! Misstänker att mina kilon kommer att rasa bara jag lär mej hålla mej till hur man bör äta.

Skönt att veta att jag inte är ensam.

//Godismonstret

Så alla med ngn form av ätstörning är välkommen att skriva och bli peppad här? Har jag förstått dig rätt då? Det gäller alltså inte bara de som äter för mkt, utan även de som äter för lite... lr inget alls?

hej!

här kan jag ju definitivt anmäla mig! *ler*

jag har haft olika former av matmissbruk under stora delar av mitt liv, och börjar nu så sakterliga få ordning på dem!
än så länge är det " bara" i min egen hjärna jag ändrat inställning (och inte så mkt rent praktiskt) men jag erkänner det som varande ett stort steg på vägen, och kommer vad det lider att få annan, yttre hjälp oxå. det tar bara tid, som allt annat inom vården just nu... *suckar*

finns iaf här om ngn vill prata, dela erfarenheter och annat!

kram!
Jess

Här passar nog jag in oxå!

Jag glömmer ofta bort att äta när jag går hemma själv och sedan blir jag bindgalen och går inte att ha bland folk när jag blir hungrig. Det är bara det att jag känner inte att jag är hungrig förräns det är för sent....

Gick med oupptäckt celiaki ( glutenintolerans ) i 27 år vilket gjorde att jag kunde äta hur mycket onttigheter som hellst utan att gå upp ett gram, snarare så rasade jag i vikt när jag åt mycket chips/godis. Spydde ofta när jag klämt i mig för mycket, behöver bara gapa över toalettstolen så kommer det. Beror troligtvis oxå på celiakin.

Nu helt plötsligt fungerar min kropp, nästan, som alla andras och jag går upp i vikt av att äta.... Men jag vet inte hur man ska äta, eller jag vet men det är så svårt att tänka i rätt banor.

Jobbar med mig själv och försöker komma ihåg att äta något mitt på dagen och att inte klämma i mig godsaker tills jag mår illa på kvällen framför tvn. Men det är bara feta flottiga saker jag vill ha, försöker att ta en frukt men är jag sugen så smakar det inte bra alls.
tur det finns popcorn, i alla fall bättre än chips...

Här är en till. Jag äter enormt mycket i perioder. Jag går upp i vikt när jag mår dåligt och tvärt om när jag mår bra. Det är skönt att se att det finns fler som jag. I vanliga fall hör man bara talas om extremfallen, de som svälter eller äter sig till döds.

Väldigt sällan hör man talas om ätstörningar som inte syns så tydligt på utsidan. De flesta skulle förknippa ordet ätstörning med anorexi eller bulimi. Men det behöver som sagt inte vara så extremt.

Häpp...

jag tänker inte hindra någon från att skriva här, däremot tycker jag att det är skönt om det bland annat är sådana med samma problematik som jag. Just för att man, som ni sagt, nästan aldrig hör om andra ätstörningar än renodlad anorexi och bulimi. För mig är det också så himla svårt att förstå hur man kan LÅTA BLI att äta, även om jag själv skulle vilja göra det. :)

ja visst känner man igen sig, suck. Fast jag är nog mer att jag glömmer att äta o sen kompenserar med att äta 4-dubbelt och helst det fetaste/onyttigaste då.

Jag är alltså inte helt ensam om att inte äta på 3-4 dagar förutom kanske godis eller läsk ev varmkorv på macken och sen på dag 4-5 vräka i mej mat. Eller som att börja dagen med ostbågar... Jag har aldrig sett det som matmissbruk förut men det kanske det är!

vifsla : hehe definitivt inte ensam, som idag har jag druckit en halvliter cola, ingen frukost....men känner jag mig rätt kommer det snart ett par dagar med STORfrossa

Nu har jag ätit riktigt dåligt några dagar, inte alls hållt mina löften om att skärpa mej.

I förrgår åt jag:
08:00 Massor av vörtlimpsmackor
10:00 Stoor tårtbit, sockerkaksbit
12:00 Lite yoghurt, mixad frukt, flertalet mackor
14:00 Äppelkaka m vaniljvisp, saffransbulle, läsk
17:00 det mesta av 500 g lösgodis
18:30 potatisbullar
19:00 resten av godiset
21:00 flertalet vörtlimpsmackor, läsk

Igår åt jag:
10:30 Risgrynsgröt, mackor
13:30 Stor hamburgemeny m extra dipsås
17:00 Potatisgratäng och kassler
under kvällen: massvis med frysta (!) saffransbullar
några chokladbitar

Idag
08:00 90 g mjölkchoklad

Vägde mej idag, väger 109,1 i måndags vägde jag 108,1. I måndags fick jag hemläxa av min psykolog - att inte äta vid datorn. Jo tjena, så himla bra det går då. Chokladpappret ligger här brevid nu. Är så trött på mej själv.

Nä, nu ska jag försöka vara duktig och värma lite risgrynsgröt.

//Godismonstret

Hmmm, vet att jag passar in här, men man vill ju inte göra det...
Har försökt skriva här ett par dagar nu, ungefär sedan jag först såg tråden när den var utan svar...

Jag erkänner för alla att jag har en (eller flera) ätstörning(ar)...
Jag är pinnsmal, men vad jag än äter eller hur jag än äter så går jag inte upp i vikt...
Detta har ju gjort att jag äter o äter o äter och helst onyttiga saker...
För vadåddå??? jag går ju inte upp i vikt av dem...

Att hjärtat och blodkärl inte mår bra, det är sådant jag förtränger...

Överallt får man frågan om man har anorexi, hmmm, nä men "falsk bullemi" brukar jag säga då...
Jag äter o äter o äter, men spyr aldrig...
Är jag trött o grinig osv så hetsäter jag allt onyttigt jag kan hitta...

Jag har under många år inte känt när jag blir hungrig, jag ignorerar dessa känslor för oftast när jag blir det så är jag inte hemma... Och jag gillar inte att äta ute pga att jag vet att är jag hungrig så frossar jag i ALLT jag kan hitta och inte vill jag väl att världen ska se vilket äckel jag är som sitter o vräker i mig som jag vet inte vad... Sedan så känns det som om alla tittar på mig och bara väntar på att jag ska springa iväg till toaletten och spy...
För jag äter tills jag mår så illa så jag inte kan röra på mig längre...
Men spy, nej det kan jag inte...

Jag försöker så gott jag kan se till så att jag äter regelbundet, frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat... Men jag har 2 små barn och ibland så hinns det inte med eller så glöms det av... Barnen går först, jag kommer sedan...
Så sitter man där sen på kvällen och kommer på att man inte hunnit äta på hela dagen och så kommer suget... Det enorma suget efter ALLT man kan hitta i skåpen som går snabbt att knöka in i munnen o tugga o svälja... Helst ska det glida ner innan man hunnit tugga...

Nä usch, nu ska jag gå o fixa iordning min frukost här så det inte hinner bli lunch...

Är också så här knäpp med maten. Visst vet jag hur och vad jag ska ät, men det är så jävla svårt!!! Nu när jag är gravid fasnar inte kilona på samma sätt som i vanliga fall heller, även om jag kommer gå upp mer den här graviditeten än dne förra för snart 9 år sedan. Har ju blivit lite äldre också, det lär väl göra sitt till förbränningne. Dessutom är min rygg, bäcken och höfter åt skogen av foglossning och ryggskada så nu rör jag mig inte alls för det är omöjligt, men tröstäta går ju bra... Suck, blir så trött på mig själv. Vet ju att jag om några nånader när bebben är ute och amning och livet börjat landa igen måste ta tag i mig själv och min vikt.

Fick komma till överviktsenheten i våras två veckor efter att jag blivit gravid, så nu sk ajag gå på deras föreläsningar och så i vår istället. Om de går med på att jag har lillprinsen med mig förståss.

Sen har jag PCO och fick tips av en tjej ha rpå FL om en medicin som stoppar matsuget just vid insulinsjukdomar och tillstånd. Det ska jag försöka testa på när jag slutat amma om ett år eller så.

Men visst är det helt sanslöst att det ska vara så svårt att göra det man vet är rätt? Och att det i perioder upptar en så stor del av min tankeverksamhet och tid. Skrämmande, jag som me dandra saker är så stark och duktig men med det här med mat och saker att stoppa i munnen är totalt värdelös! BLÄ!!!

Jättebra med en tråd här att hålla i handen.

Ellinor

Anonym: jag är också inne i en period där jag äter och äter och jag FATTAR inte hur jag ska kunna skärpa mig. Jag har knappt några pengar, men de jag får går genast till mat. Att skriva ner vad man äter tror jag är rätt bra, jag ska försöka göra det igen.

Det var ändå skönt att se att det finns fler som jag... det verkar finnas fler än jag tror som är ungefär som jag. Och att maten är en så himla stor del av ens tankevärld! I alla fall i min. Jag tänker på NÄR jag ska äta, VAD jag ska äta, OM jag ska gå till affären och köpa allt jag vill... ja ni känner kanske igen er.

På något sätt känns det som att man är kvar i ett barns förhållande till mat; i alla fall som jag var när jag var barn. Godis var ju nästan den högsta lyckan.

Jag önskar att jag hade någon som lagade och serverade mat åt mig och att jag inte KUNDE komma åt någon mat utöver det hur jag än försökte. Men det går ju tyvärr inte... bara man själv som kan ändra beteendet.