Utvecklingssamtal på dagis - på gott och ont?

Det kanske hanteras olika på olika förskolor?
Jag har hittills fått ett bra bemötande av personalen, fått veta vad som hände under dagen mm Jag ringer även ibland för att höra om en viss sak, som jag kanske inte ville ta upp inför barnen el. andra föräldrar.
De problem som vi upplever med barnet hemma berättar jag om till personalen och fråger hur dessa situationer hanteras där eller om de kanske inte uppstår.
Under dotterns tid på förskolan var det bara EN personal som jag inte var nöjd med som under utvecklingssamtalen bara sa "duktig, kan så mycket, bra" men inte ett ord om de områden vår dotter HAR problem med. Jag tog upp det med andra i teamet för att få en rätt bild och bedömning.

Jag överlåter gärna en del av arbetet kring barnet till personalen, alltså det som omfattar pedagogisk verksamhet. Sedan träffar jag en barnpsykolog ändå pga olika problem, men som sagt så är det alltid en dialog mellan mig o personalen, känner jag att jag inte får veta allt så fråger jag.
Jag tycker det är i allas intresse att personalen o föräldrarna pratar med varandra.
För mig känns det tryggt att få lämna dottern till personal som har en pedagogisk utbildning, vilket inte jag har, så i vissa avseenden litar jag "blind" på dem, menifrågasätter det jag inte håller med om eller inte förstår, fråger barnpsykologen också ifall något är skumt.

Hoppas du hittar ett sätt att reda ut det med personalen, inte så kul att lämna barnet med folk man inte litar på.

Tack för stödet mammisBJ.

Jag blev ju mest förskräckt.

För det första anser jag att de borde talat om det här omedelbart , det är ju väldigt allvarligt om det stämmer som de antyder.

För det andra anser jag att man ska ha något konkret att komma med för att uttrycka sig så om ett litet barn som inte ens kan tala för sig.

Desvärre har jag fram till mötet haft hundra procent förtroende för personalen, men nu känns det tvärtom och inte alls roligt. Jag är inte rädd för att få veta vilka problem mitt barn har, men personalen måste kunna vara mer specifika än så här.

Tack och lov har jag många kontakter inom sjukvården så jag kan snabbt få ordentlig, kompetent hjälp och utvärdering av mitt barn.
Jag har själv god kunskap om vilka symptom och beteenden som man ska vara observant på. Kanske är det också därför jag känner att detta var för inkompetent, för klumpigt och snudd på tjänstefel av en person med pedagogisk bakgrund och ingen medicinsk eller psykologisk utbildning.

1. Är utvecklingssamtal bra eller dåligt eller både och?

Utvecklingssamtal är en jättebra möjlighet till samtal om barnet tillsammans med personalen. Samtal om sånt som det tar en stund extra att prata om.

Det ger en möjlighet att, om det finns problem, prata om hur man ska kunna lösa dem. Tex berätta hur man gör hemma/hur de gör på förskolan, vad som kan behöva göras ytterligare.

Ser det som enbart positivt!

2. Är en förskolelärare förmögen att bedöma ditt barns utveckling som ordet utvecklingssamtal antyder?

Ett utvecklingssamtal handlar inte om att förskolläraren bedömer hela barnets utveckling. Däremot berättar förskolläraren om barnets utveckling på förskolan och har kompetensen  att göra det!

Självklart kan en förskollärare bedöma barnets utveckling på förskolan. Dessutom handlar det om vad som görs/kan göras för att stödja barnets fortsatta utveckling.

3. Vad får personalen säga och inte säga och vilka grunder ska de ha för sina uttalanden?

Personalen kan berätta om sina observationer och sådant de upplevt med barnet. Om de säger att de upplevt att de inte får kontakt med barnet och vill gå vidare med det så tycker jag att du ska vara glad för att de säger det som det är och inte börja gorma om att det är fel på uttalandet, personalen, tidpunkten, kompetensen e.t.c

4. Kan det anses professionellt att komma med "observationer" omkring ditt barn som du inte alls kan känna igen dig i hemifrån efter ett halvår och då släppa en bomb några dagar före jul?

Ja! Läs ovanstående svar..

Du verkar ha väldigt dålig koll på vad man gör på "dagis", vad man ska göra och vad man bör göra.

Tycker du att det vore bättre att de gick bakom ryggen på dig och pratade med den psykolog de har tillgång till?

Vore det bättre att de tog upp det när de bara har sett det någon gång och inte vet om det är något som återkommer och då oroa dig innan de själva börjat undra över beteendet?

Är det bättre att de tar upp saker med dig vid hämtning/lämning när de har 17 andra barn att ta hand om?

Oprofessionellt hade det varit om de hade sagt "vi får inte kontakt med honom vissa dagar, vi tycker att han verkar lite autistisk" eller nåt i stil med att "Vi får ingen kontakt med honom, det kan ju vara ADHD"

TS:
Vill bara säga att jag håller med dig om att det är väldigt underligt skött, att inte ha fått veta såna saker innan ett utvecklingssamtal låter väldigt konstigt. Visst, personalen har många att ta hand om men är det problem av sorten de beskrev för dig så är det deras skldighet att ta sig några minuter för att prata om det med föräldrarna. Om det nu inte är så att de har kallat till ett extra utvecklingssamtal för att prata om det?
Kan ju vara svårt att ta saker i tamburen så fort något händer eftersom det är svårt lägga fram på ett sätt, så att det inte leder till ett långt samtal och är ju ofta svårt för peronalen hinna med, men jag tycker som sagt iaf de skulle ha tagit upp det på något sätt tidigare!

När det gäller de sk. (vet inte om jag säger rätt) men "skattningpusslen" så är jag helt emot det och har mina barn på två olika friskolor där man inte använder sig av det!

Hoppas iaf att det löser sig till det bästa för er och att ni får rätt hjälp OM det nu skulle visa sig vara något problem!
//M

Jag förstår om du är upprörd, ledsen och besviken på din förskola och dess personal men jag blir då fly förbannat arg på din inställning till dem. Det känns inte som ngn inställning du skapat dig nu utan en grundläggande inställning.

På en förskola, eller dagis som du vill kalla det, jobbar förskolelärare, och även barnskötare. Förskolelärare är LÄRARE, precis på samma sätt som låg, mellan och högstadielärare och alla förskolor har en läroplan.

Så att sitta här och skriva att förskolan är ngn typ av barnpassning gör mig skitarg, förskolan är en pedagogisk verksamhet och förskolelärarna har det pedagogiska ansvaret. De är högskoleutbildade.

Att BVC skulle ha utvecklings samtalen känns ju befängt, min dotter har inte träffat sin BVC sköterska på typ 1 år, vad sjutton vet hon om Julia?

Däremot tycker jag de inte har skött det hela på ett snyggt sätt, men det är ju ngt du kan ta upp med förskole chefen.

Tack för stöder maddis72.

(OK)
Som sagt jag vill såklart veta om något är på tok, men det vill jag INTE veta efter ett halvår! Det är ju en evighet för ett litet barn. Nog borde de ha tagit upp det här tidigare. Och ja, jag vill hellre veta det i tamburen och sedan ta ett ordentligt snack med dem direkt eller avtala en tid senare. Och tro mig jag vet vad de "gör" och "ska göra" på dagis, jag har full koll och det vet jag.

Jag är ytterst tacksam för all information jag kan få om mitt barn och har som sagt haft fullt förtroende för vårt dagis tidigare. Men det här var inte bara oväntat men dessutom mycket dåligt skött.

Jag håller med om att de här samtalen fyller en viss funktion. Men jag anser att med ett sk utvecklingssamtal följer ett mycket stort ansvar, för barn är ju väldigt olika.
Och jag tror inte det är många föräldrar som inte tar åt sig minsta lilla observation som görs av personalen på dagis. Det är inte något som man nonchalerar direkt.

Därför kräver det stor fingertoppskänsla att förklara om något verkar galet vilket helt saknas om man lägger fram något utan konkreta exempel och helt utan förvarning efter en lång tid.

Fram för löpande dialog på dagis och inte såna här idiotiska samtal.

Anna Sol:
Ja jag vet att förskolelärare är högskoleutbildade och jag vet att det inte är detsamma som barnskötare och allt det där, men jag kallar det ändå dagis men det hör inte hit. Jag vet också att det finns en läroplan, jag har läst den och är inte dum. Det var inte det tråden handlade om. Mina närmaste vänner och flera i släkten är förskolelärare och barnsjuksköterskor - de och deras yrke är inte något problem för mig.

Min grundläggande inställning är faktiskt den här:
Dagis är jättebra, mitt barn har älskat sitt dagis från början och jag har trivts jättebra med personalen. Själv gick jag inte på dagis som barn och det kändes ytterst viktigt för mig att mina barn fick gå på dagis för att lära sig umgås med andra barn, utvecklas och allt annat roligt och underbart som man upplever och lär sig på dagis. Naturligtvis är det en pedagogisk verksamhet och tur är väl det. Så tro inte jag är negativt inställd till förskoleverksamheten - tvärtom.

Men jag kan ändå inte bortse från att dagis är barnpassning genom att jag lämnar honom när jag jobbar och hämtar honom efter jobbet. Det är ju ett faktum att dagis tar hand om honom, det finns ju andra motiv att lämna sitt barn på dagis än pedagogik, t ex "barnpassning" om man gillar det eller ej.

Kan ju bara säga att tyvärr var det förskolechefen jag talade med... men hon har spontant bett om ursäkt för hon förstod visst efter samtalet att hon hanterade det dåligt och att jag blev fruktansvärt orolig.
Vi kommer naturligtvis att lösa det här och jag bryr mig mycket om mitt barn, precis som dagispersonalen.

Anna Sol

Ja vad vet BVC? Tyvärr träffar vi ju inte BVC allt för ofta efter 18 månader. Jag tycker man borde träffa BVC mycket oftare faktiskt.

Tyvärr är det ju en resursfråga. Men i en perfekt värld anser jag att man borde ha utvecklingsbedömning på BVC mycket oftare, nu träffar man ju aldrig BVC och de har en helt annan referensram än dagis. de har dessutom möjlighet att remittera till sjukvården direkt. Jag tror man hade fått en bättre helhetsbild av barnets utveckling om man träffat BVC oftare (gärna med läkare ibland) och regelbundet och att dagis hade ansvar för den löpande dialogen typ "hur går det på dagis?" i kombination med vidare samtal om man anser att det finns behov.

Kära ts: förstår att du blir orolig och reagerar med ilska. Men jag jåller inte alls med dig om att det borde vara bvc som håller i utvecklingssamtalen - som förskollärare har jag den kompetens som behövs för att beskriva barnets utveckling på förskolan. Det är en svår övervägning när och hur man ska berätta om sin oro för föräldrar. På ett sätt är et halvår lång tid, men på ett annat sätt inte - de måste ju lära känna ditt barn innan de kan uttala sig om det som de kommenterat nu eller hur. Det är svårt att säga något lite i tamburen - inte hade du väl nöjt dig med några minuters samtal om att de oroade sig över något - då hade du väl velat veta vad det var - eller hur?

De säger ju inte att det är något fel på ditt barn - de säger att han förbryllar DEM och att DE inte får komtakt med honm. DE behöver hjälp - det tycker jag är proffessionellt. Jag förstår att du som förälder blir ledsen och orolig - men även om de kanske inte framförde sitt budskap på bästa sätt så gjorde de sitt jobb - och se det som positivt att de tar in hjälp om de behöver det!
Kram en förskollärare