Ni med brådmogna barn...

Ja, din dotter verkar ju väldigt mogen för sin ålder, men jag tycker inte att du gjorde fel som lät henne vänta ett år på skolstarten.

Hon hade säkert klarat av det galant, men varför inte vänta ett år och få vara en av de bästa när hon börjar? Det är "alltid" förskollärarens och lärarens skyldighet att se och stimulera barnet på dess nivå. Mogna barn i förskolan behöver givetvis mer utmaningar och det har de rätt att få.Tala med fsk.läraren om detta.

Åldersintegrerad undervisning är idag relativt vanligt.Det betyder att barn i olika åldrar vanligtvis (år 0-3)på lågstadiet
"samverkar" under vissa tider på dagen.Hur mycket man samverkar skiftar mellan olika skolor/klasser. Fördelen är att mogna 6-åringar tidigare kan få lära sig läsa, skriva och räkna. Likaså kan ej skolmogna 7-8 åringar få gå in i förskoledelen en stund då och då.Lärarna är väldigt flexibla och utgår från barnens intresse,uthållighet och mognad.

(Det finns även åldersblandade klasser där man inte samverkar, dvs integrationen är enbart fysisk t.ex. på landsbygden där det är få barn).

Lärarens uppdrag är att tillgodose varje barns behov på rätt nivå, det kan du som förälder kräva av skolan / fsk. Har inte läraren skrivit ett "åtgärdsprogram" för din dotter? Det brukar man göra, särskilt om barnet ligger före eller efter i sin utveckling och behöver extra stimulans. /Magnoliaa

Tack för svar! Har ingen aning om hur de har det här i kommunen, ska kolla efter helgerna. Det där med att få gå några timmar i veckan med de större vore ju bra.

När min son gick i ettan blev vi erbjudna att "flytta upp" honom en klass men vi avböjde eftersom vi ansåg att det var viktigare att han fick fortsätta i samma klass som sina kompisar ( vi tänkte rätt långt framåt, hur kul är det att vara 14 när alla klasspolare fyller 15 och börjar köra moppe etc. ) Istället så fick han extra uppgifter av läraren, fick börja räkna i två:ans mattebok tex.
Ngn gång i trean/fyran kom klasskompisarna ikapp och vi är än idag tacksamma äver att vi lät honom gå kvar i den klassen han hade börjat.

I samma veva blev kompisens barn uppflyttad en årskurs, för henne gick det inte riktigt lika bra. Högstadiet blev en superjobbig tid för henne då klasskompisarna var ett år äldre, slutade med att hon gick om nian eftersom hon hade IG i åtta ämnen...

Jag tror att man ska skynda långsamt när det gäller barn, förhoppningsvis har barnet en bra lärare som kan se till att barnet får extra uppgifter och stimuleras på så sätt.

Mammann: tror inte att 5-åringar får gå i sexårsverksamhet, däremot kan en 6-åring börja i första klass direkt utan att gå i förskoleklass, så än är det ju inte för sent om ni verkligen vill att dottern ska börja "riktiga" skolan vid 6 års ålder. Jag började själv skolan ett år tidigare och var således alltid ett år yngre än mina klasskamrater. Det var på både gott och ont. Om man är väldigt "brådmogen" så är risken att man ändå är bäst i klassen även om man börjar ett år tidigare, så man blir ändå den som är klar först av alla och kanske får hjälpa de som inte är klara. Och så småningom så brukar de brådmogna barnen hamna på samma nivå som de andra, men man vet ju inte i förväg när.

I min dotters klass kom en specialpedagog och var med barnen och bedömde vilken nivå de låg på, så att barnen fick individuellt utprovade läseböcker som passade dem, så jag tycker nog att barnen får stimulans på sin egen nivå i dagens skola. Jag tycker det viktigaste du kan göra är att se till barnets umgänge, vilka barn finns i grannskapet som är jämngamla alternativt ett år äldre? Vilka leker hon med idag? Kommer hon bli tvungen att bryta upp från sina vanliga kompisar för att börja ett år tidigare?

Bra synpunkter ni kommer med. Det är ju sånt man ska tänka igenom!!

Är inget självändamål att hon ska gå ett år tidigare i skola, utan om hon bara får ex böcker på sin nivå etc så tycker jag det är kanonbra!! Det där med kompisarna var ju lite typiskt, för hennes bästakompisar var ju ett år äldre, och hade hon börjat förra året så hade hon ju fått gå med dom!! Nu har ju dock den klassen fått sina nya sociala konstellationer, och det är inte så kul att komma in i efterhand. Och min tjej har fått nya kompisar bland 5-åringarna som var kvar på dagis, men jag tror ingen av dom kommer att gå på samma skola. Runt om på gatan så finns det 2 st 6-åringar som går på den skola vi hör till, inga 5-åringar som vi vet om iallafall. Så ur det sociala perspektivet så hade det nog egentligen varit bra att börja tidigare...om man då inte ser det som försent.. hmmm hmmmm

TS, det verkar som om ni har en klok inställning till det hela så hur ni än kommer att göra är jag övertygad om att det kommer att vara det bästa för er dotter.

Vi har haft precis samma dilemma med vår dotter som är precis som du beskriver din, väldigt tidig i allt. Och med allt menar jag även det sociala och tillhörande utvecklingsperioder.

Vi blev lovade att hon skulle få börja 6-års ett år tidigare för att hon var så urless på dagis som inte gav henne någon utmaning. Hennes jämnåriga kamrater låg på en helt annan nivå och "tvingade" henne att sänka sig till en nivå där hon inte hörde hemma. Hon gjorde det för att anpassa sig till dem, men ingen anpassade sig till hennes nivå. Detta gjorde att hon näst intill blev deprimerad och inte ville gå till dagis.

Utmaningar, att få lära sig något nytt, är hennes drivkraft och glädje. Och min uppfattning är att så länge de tycker det är kul så ska de få vara på den nivån de befinner sig. Att begränsa ett sånt barn gör att de blir skoltrötta direkt och tappar glädjen i att lära sig.

Men det fanns ingen plats i förskoleklassen på skolan just då så vi lät det gå ett år till, men då blev vi lovade att hon skulle få börja direkt i första klass istället, eftersom vi tagit reda på att behovsstyrd undervisning inte fungerar där som det är tänkt. Under tiden bad vi dagis om utmaningar men det blev tyvärr inte mycket av det.
När vi kom till skolan så blev vi lurade. Hon var inskriven i förskoleklassen och besvikelsen var enorm.
Hon gick där i några veckor men fick sedan flytta in till ettan där hon utvecklingsmässigt låg långt före de flesta av dem, men där vi ändå tror att hon kommer att passa in långsiktigt. Det kan ju hända att hon tappar en nivå och då behöver hon inte känna sig sämst OCH yngst.
Att hon hamnade i rätt klass nu direkt gör det enklast för alla. De slipper anpassa undervisningen till henne i förskoleklassen och hon slipper vara udda i en klass. Hon smälter in.

Här bidrog också att de flesta av hennes kompisar går i den klassen, men det avgörande var ändå att hon ska få gå på den nivån där hon hör hemma. Skulle det mot förmodan inte fungera längre upp i årskurserna så får vi väl ta det då.

Kärnhuset: Vad skönt att din tjej hittat rätt! Kaninte påstå att min tjej är utled på dagis. Nu går hon ju bara 15timmar eftersomjag är föräldraledig också. Honär något av en ledartjej där nu, så hon trivs nog rätt bra med att få styra och ställa. .. Men kanske är det inte så kul för de andra barnen, vad vet jag. Sen så vet jag ju att min tjej kan bli lite otålig på dom. Suckar ifall de får tok-trotsbryt. Eller blir förvånad när de inte kunnat koncentrerar sig nog för att lyssna på fröken och bara hon verkar ha fattat hur något skulle göras.

detta har hänt...
Har pratat med dagis om vad de tyckte om hon var redo för att börja direkt på ettan. Och tjejen vi pratade med har jag mycket respekt för, vi klickar , ohc jag tycker hon är bra med barn och säger bra saker. Hon hade förvisso aldrig tyckt att någon 5-åring var redo att hoppa över ett år, och hon tyckte det inte nu heller. Anledningen var att hon kanske skulle få det jobbigt att ta för sig på skolgården. Hon är för artig liksom! Om det blir konflikt med något barn i egen ålder eller äldre så backar hon, eller går undan och gör det hon själv vill istället själv. Hon pressar inte på och försöker få igenom sin vilja. Är barnen yngre så vågar hon däremot. Så hon tycker att hon behöver nollan på sig att träna på umgänget med jämngamla, få självförtroende att stå på sig lite mer. Just nu är hon ju drottningen på dagis, men så är hon ju i princip äldst också.
Detta räckte för att få mig att i princip ändra uppfattning helt, hon har ju helt annan erfarenhet av barn än vad jag har. Hoppas nu mer på integrerad utbildningstid istället. vi får väl se. Så jag ska ringa och kolla.
Samtidigt så är det ju bra att hon är artig..., så det är lite svårt att träna det här hemma när hon bara har yngre syskon, med vilka hon inte alls behöver ge sig så ofta, utan är van vid att bestämma en del.

Min äldsat är precis som du beskriver ditt barn, men hon är äldre (11). I sin förra skola sa hon aldrig att det var tråkigt och att hon tyckte det var jobbigt att vara först, men här vill hon inte gå till skolan och säger att det spelar ingen roll om jag bara går två dagar i skolan för jag blir ändå först färdig.
Jag vet nte, men antingen är min dotter superintelligent( då borde lärarna märkt det tidigare) eller så är de andra barnen i nya skolan omåttligt tröga (inte troligt) eller så är det slappt i skolan och vissa uttnyttjar det till att slöa.
De har tom ansvarstid på fredagar som de ska jobba ikapp på om de varit sjuka eller lite lata i skolan!!!
Min dotter kollar på film då och hon tycker det är värdelöst!
Nå, ska nog flytta nu iaf och jag hoppas på att det bättrar sig då.
Vet inte om du skulle ha låtit henne börja, men håll koll så hon inte blir skoltrött på en gång.
I ettan fick jag hitta på svårare mattetal åt dottern för hon tyckte de som de hade var urlöjliga. "Det vet väl alla att 7+5 är 12".
Hoppas det ordnar sig.