Samtal hos Auroramottagning - hur gick det till?

I "mitt" landsting finns inte Aurora, men något liknande. Jag var också rädd för förlossningen och fick en remiss av min BM. Jag gick hos en erfaren psykolog och pratade om min rädsla, var den kom ifrån, vad det handlade om osv - vände ut och in på den helt enkelt, det var jättebra. När jag började var jag helt inställd på att jag MÅSTE ha ett snitt, men till slut så ville jag föda vaginalt. Den andra delen besod i att få en kontakt på förlossningen. Där träffade jag en specialutbildad BM som gav mig och min sambo en privat visning av förlossningsavdelningen och BB, samt att vi satt och pratade om själva förlossnignen och vad som hände före och efter.

Jag tycker verkligen att du ska gå på Aurora om du har den möjligheten.

Jag skrev även ett långt brev till förlossningspersonalen där jag beskrev hur jag kände och min rädsla. Tack vara samtalen kunde jag sätta ord på rädslan och förklara vad det var, inte bara skriva att jag var rädd.

Att föda barn är alltid en risk. Men i dagens Sverige så är riskerna betydligt färre och mindre tack vara god fosterdiagnostik och UL med mera. Om du känner oro för att ditt barn inte ligger i "rätt" läge ska du be om ett UL. Att bli snittad innebär att man utsätts för en stor bukoperation och att bli opererad är en risk. Det är alltid bättre att föda vaginalt om man har den möjligheten.

Hej
Fick tid hos auroramottagningen för samtal nu i januari och jag hoppas verkligen att det kan få mig lugnare inför förlossningen!
Känns hoppfullt att höra att du blev hjälpt av
samtal (visserligen inte aurora men det låter som samma typ av stöd - enligt den infon. jag fick av BM).

Känner igen det du skriver om att inte riktigt kunna sätta ord på rädslan - den finns bara där väldigt starkt. När jag försöker prata med sambon om vad det är jag egentligen är rädd för blir det svårare....

Tror inte att jag egentligen är så rädd för att barnet inte ska ligga i "rätt läge", har mer en oro över att personalen på förlossningen inte ska lyssna på mig/inte kommer att tala om vad som händer under själva förlossningen.
Eftersom det är något jag inte varit med om tidigare (1:a barnet) känner man sig väldigt utlämnad till alla andra (VET innerst inne att det här är duktiga människor som arbetar med att förlösa barn varje dag... men hjälper inte så mycket). Kanske kan ett brev då fungera.

Känner spontant att jag gärna vill föda vaginalt, känner ju till att riskerna för både barn och mamma är större vid ett snitt. Dock tror jag inte heller att det är bra att påbörja en förlossning med den rädslan jag nu har - hur ska man orka kämpa när man är helt vettskrämd samtidigt?

STORT tack för ditt svar!!!

Jag har varit hos en Aurorabarnmorska 2 gånger nu pga av rädsla efter en väldigt jobbig förlossning med min dotter. Vi har suttit i 1 h ungefär varje gång och pratat. Dels om hur och varför min förra förlossning blev som den var, dels vad jag är rädd för och hur jag vill ha det nu. Det har varit jättebra att prata med en erfaren barnmorska, men jag kan inte säga att jag blivit ett dugg mindre rädd efter dessa 2 samtal. Ingen kan ta bort mina upplevelser från förra gången...visst försöker hon att övertyga mig om att det går (nästan) alltid lättare andra gången osv...men ingen kan ju lova något.

Jag kan tänka mig att det blir ett helt annat läge när man är förlossningrädd pga en verkligt upplevd händelse... jag som aldrig varit med om en förlossning är ju rädd för det jag föreställer mig ska kunna hända.
Var du rädd innan din tidigare förlossning också, eller kommer rädslan endast från erfarenheten av den förlossningen?
Har du övervägt/försökt få planerat snitt pga den här rädslan? Och i så fall, hur ställer sig BM på auroramottagningen till det?

Jag var skräckslagen!
Jag fick också komma på aurora samtal och mig hjälpte det otroligt mycket! Besöken ägde rum på BB på det sjukhus jag skulle föda på. Jag pratade med en BM som var väl införstådd i detta med förl. rädsla och hon kunde lugna mig betydligt!

Jag fick även sen gå runt på BB i lugn och ro, titta på och ta på alla olika saker som finns i rummet!

Sist så skrev vi ett förlossningsbrev tillsammans där alla mina önskemål togs upp plus att även vetskapen om att jag varit på aurora fanns med så att personalen som skulle ha hand om min förlossning var medvetna om detta!

Maggis Nervis

Hur kände du när förlossningen väl "satte igång"? Kändes det fortfarande Ok då?
Kan nämligen tänka mig att jag går på samtal hos auror-BM och att det då tar udden av rädslan - att det känns ok, men att den "tryggheten" samtalen gett mig är som bortblåst
när det väl "gäller".

Även lite rädd för att ovan scenario ska inträffa och att jag kommer på i sista minuten att "det här går bara inte" (vad f*n gör man då liksom??)

Jag hann med dottern bara gå en gång till Aurora BM, min BM skickade remiss och så fick jag en kallelse.

Vi pratade igenom VAD jag var rädd för och vad som inte kändes bra. Sen skrev vi ihop det till ett förlossningsbrev som är det första som BM läser när man kommer in för att föda.

Sen kikade vi runt på förlossningen, och inne på ett rum kunde vi "känna och klämma" på alla saker och samtidigt fråga allt vi undrade över.

Dagen efter satt förlossningen igång.
Kände då hemma att jag började få panik när det gjorde ondare och ondare, och inte blev det bättre när vi kom in.
BM jag fick då var inge bra, men så efter drygt 1 timme så var det skiftbyte och Aurora BM kom in och tog över.
Då släppte allt och det gick ju bra tillslut.
Dottern föddes fram och mådde bra, dessvärre kom inte moderkakan ut så jag fick sövas och opereras.

Det var då så skönt att vi hunnit prata om detta dagen innan, så våga fråga allt du undrar över och försök berätta så utförligt som möjligt om dina rädslor så tror jag du får ut något av besöket.

TS>> BAra det att jag varit på BB i lugn och ro, utan att ha ont gjorde ofantligt mycket för mig! Sen föddes Adele på 5,5 timma var öppen 8 cm när jag kom in så det gick rätt snabbt...

Men när Aurora-BM gick på sitt skift på morgonen o kom in efter att hon läst min journal o sa att hon var jättestolt över mig, så kände jag mig sååå stolt Som en sjuåring som kan skriva sitt namn!

Det mesta blev faktiskt bättre än vad jag har föreställt mig..
Denna gången tar jag steget längre och ska försöka föda utan bedövning! (fast med lustgas inom räckhåll fall i fall )

Jag insåg inte vilken fantastisk kropp jag har som faktiskt fixar det här! JAg tror att allt grundade sig i att jag var osäker på om jag verkligen skulle fixa det här!

Tack för alla era svar!!!

Ska definitivt gå på samtalet hos auroramottagningen och
förhoppningsvis känns det bättre efter det!

Jag vill ju spendera resten av graviditeten med att se fram emot
den lilla som kommer.... inte ha ångest över kommande förlossning.

Lycka till TS! Det här kommer att gå superbra!!! Du får gärna skriva till mig om du känner dig orolig mm...

Jag gick på Aurora-samtal före min andra förlossning, pga skräck efter min första (fick tex aldrig smärtstillande). Det kändes lite bättre efter varje samtal, men det viktigaste var att få prata med förlossningsläkaren och noga gå igenom förlossningen och smärtstillande metoder och skriva ett förlossningskontrakt. I kontraktet fanns också skrivet att jag när som helst kunde avbryta förlossningen och få ett snitt om jag kände att jag inte klarade mer (förutsatt att det inte redan gått för långt förstås).

När förlossningen satte igång var jag faktiskt inte särskilt rädd, mest nervös och förväntansfull inför barnet. Min andra förlossning var totalt annorlunda än den första, och nu skulle jag kunna föda barn igen om det bara hängde på det. Jag tror att det bla var en kombination av andra förväntningar, epidural och en underbar barnmorska, som verkligen visste hur lustgasen skulle användas, som gjorde underverk.

Efter min första förlossning var jag helt inställd på snitt nästa gång, men ändrade mig under samtalens gång, och nu är jag så nöjd att jag inte gjorde snitt!

Jag har varit på mitt första samtal idag. Kändes skönt att få prata igenom min förra förlossning med ett proffs. Fick svar på flera saker som jag funderat mycket över. Har ett samtal till bokat och då ska vi prata om hur jag vill att det ska bli denna gång, och se till att vissa viktiga saker finns uppskivna. Är fortfarande rädd, men kändes verkligen skönt att få prata med någon som faktiskt har många svar, inte bara spekulationer.

Lycka till.

Nu hoppar jag in med lite frågor, hoppas det är OK?!
Jag har lite konstiga funderingar på hur man blir bemött? Vad händer när jag sätter mig där, i vilken ände ska man börja? Tänk ifall man inte lyckas sätta ord på rädslan, och därmed inte bli tagen på allvar? Hade ni också sådana tankar innan ni kom dit?
Kan jag vänta mig att aurorabarnmorskan tar initiativ till att styra samtalet, om jag kommer av mig helt? HJÄLP!

Vi satt och pratade ett tag, hon förklarade lite för mig, svarade på mina frågor, sen ville jag gärna kika in på förlossningen i nåt av rummen. Det var skönt att se hur det skulle vara. Kunde gå på fler samtal om jag ville, men kännde att ett räckte. Som tur var så var det samma barnmorska den dag vi kom in, hon var inte där länge men var skönt att det var hon.

2rok: Oroa dig inte för det, jag vet, man försöker gå hemma och låtsas öva på hur man ska säga, det löser sig, lovar. Hon är så erfaren och det är bara att säga som det är, att du inte vet i vilken ände du ska börja. Hon hjälper dig på traven, sen flyter nog det mesta på. Lycka till! Kram!

Ja!! Ligger vaken på nätterna och försöker dikta upp hela samtalet...visst är man knäpp, hihi! Tack!

Idag var jag på mitt första aurorasamtal. Det kändes superskönt!!
Kan inte säga att jag inte är rädd för förlossningen fortfarande, men det känns som om jag har kommit en liten bit på vägen.
Vi har redan bokat in ytterligare en tid om två veckor när vi ska kika på förlossningen och börja fila på förlossningsplan.
Tror att jag genom de här samtalen faktiskt kommer att kunna hantera rädslan när det väl gäller och det var ju faktiskt det som var grundtanken med besöket!

Barnmorskan var hur lugn som helst och man märkte att hon hade vanan inne när det gäller att prata med dem som är förlossningsrädda. Uppskattade dessutom enormt mycket att hon verkligen var ärlig. Ingen hymlande kring att det faktiskt kommer att vara smärtsamt, att det finns vissa risker, att ingen kan garantera att förlossningen kommer ha det upplägg som vi nu "planerar" för (det kan bli akut snitt, det kan bli frågan om en annan smärtlindring än den vi nu talat om osv). 

Som sagt, det känns superskönt att ha gått dit och det är tryggare nu när jag vet att jag kommer gå på ytterligare besök och få hjälp att sätta upp förlossningsplan mm

Mej hjälpte det inte alls faktiskt....
Det gick till som de flesta skriver,att man får privat visning runt i förlossningssalarna,men då kräktes jag.....denna gång kommer jag vägra totalt då jag vet att det inte kommer hjälpa mej.
Jag hoppas verkligen att det kommer gå bra för dej o att du får träffa ngn som verkligen lyssnar och som verkar förstå vad du pratar om.
LYCKA TILL TS!