Fler som blivit vettskrämda efter 1:a förlossningen - hur har det gått sedan?

Låter precis som mig! Var inte ett dugg rädd inför första förlossningen.. När det var dags för andra förlossningen 2,5 år senare så var jag livrädd..
Men när det väl var dags visade det sig att jag var mer förberedd än jag trodde, jag förstod mer vad som hände och det blev en mycket lättare förlossning!

Nu är det dags för nummer tre, fem år efter den senaste förlossningen och jag är rädd igen..tänker på den första förlossningen, men jag har försökt analysera den, vad som gick fel och vad jag ska ändra på. Om två veckor är det dags :-S

Jag var inte rädd inför min första förlossning, läste knappt något heller utan tänkte ta det som det kommer och barnmorskan finns där till hjälp.

Nu fanns inte barnmorskan där till hjälp, hon var ensam och vi var 3 förstföderskor och de andra två skrek som två stuckna grisar. Men jag hade dödsångest, trodde allvarligt att jag skulle dö av smärta, det var så fruktansvärt.

Jag var rädd inför min andra förlossning men hade ändå tanken att denna gången så skulle jag vara på bb i tid och få smärtlindring, allt som kunde fås men visst var jag rädd i alla fall och såg verkligen inte fram emot den utan ville ibland nästan slå på mig själv som var så dum att jag utsatte mig för samma sak igen.

Men det gick så snabbt att jag inte hann med, jag hade krystvärkar på väg in till bb och väl inne så tog de hål på hinnan så att krystvärkarna blev starkare och sen satt jag med en liten flicka i armarna. Det var väl inget vidare skönt men det var en smärta som jag glömde på mindre än en vecka medans min första förlossning är någon som sitter etsad i min hjärna som något fruktansvärt.

jag känner igen mej i det du skriver. inte ett dugg nervös första gången men när jag väntade min dotter nu så fick jag panikångest bara jag tänkte på förlossningen, i v35 tog jag kontakt med spec.mvc och fick träffa läkare, vi bestämmde att jag skulle få "planerad förlossning" asså igångsättning. i v 37+0 födde jag min dotter och jag hade en super förlossning, jag är otroligt glad att jag blev igångsatt men jag ångrar att jag inte tog kontakt med spec.mvc tidigare och gick på samtal.  

Jag blev illa berörd av hur förlossningsläkaren uttryckte sig(du kan läsa det i min förlossningsblogg).

Nu inför nr.2 BF23/5-07,så känns det både bra och lite oroligt, jag åker absolut INTE tillbax till samma Sjukhus.

Tack för alla svar! Känns bra att det finns hopp att det kan gå bättre andra gången.

jag sitter i samma fundering som dig, och jag är i vecka 28.. iaf, jag har tyvärr inget råd att dela med mig av som kan hjälpa dig, då jag sitter i samma sits

Önskar dig iaf ett stort lycka till. Den här förlossningen går säkert bättre!

Jag har inte upplevt någon förlossning ännu, men är ändå paniskt rädd för det och har varit sedan jag var mycket liten. Vet inte varför, för min mamma hade jättelätta förlossningar.

Det jag undrar är, lillafruluva skriver att andra förlossningen kändes bättre. Vad var det som gjorde att du upplevde den mer positiv tror du? Hur hade du förberett dig då jämfört med första gången? Och hur kunde du under förlossningen använda dig av det?

H o p e- Jag tror att jag spände mig mindre, drack mer, gick på toaletten, lyssnade på kroppen. Andra gången gick mycket fortare och jag visste på ett ungefär vad som skulle hända.

Var inte lika förberedd eller påläst första gången, tänkte att det är naturligt att föda barn och det har kvinnor gjort i alla tider typ..

Har fött två barn tidigare,men efter den andra är ja ruskigt rädd.Det är nu elva år sen ja fick min andra,fattar inte hur ja ska klara det en gång till.Går på samtal,känns bra när vi sitter o pratar men när ja kommer hem känns allt bara jobbigt.Jaja ut ska den på nått sätt..

Någon mer?