8 års trots?

Oja Visst har dom trots. Har en dotter på 8 år. Åldern runt 6- 9 år typ brukar man kalla för lilla tonåren - alltså mkt trots

Skönt att höra, för min 8åring är som en liten tonåring just nu... det är så att jag bävar för tonårstiden redan nu ibland haha

Har en tjurskallig 8 åring hemma.
Passar det inte lilla herren blir han super sur, stänger in sig på rummet.
Börjar ta ton också och kan vara spydig.
Han har alltid varit så snäll o oskyldig förut men börjas väl nu =).

Min 8-åriga dotter trotsar mig allt för många gånger och hon är definitivt i tidig tonårs syndrom.

Puffar upp den här tråden lite. Jag har en tjej som snart är 8 och hon är faktiskt helt hopplös emellanåt. Ena dagen som en tjurig fjortis, och nästa dag ligger hon på golvet och vrider sig som en treåring.
Svårt att vara bra mamma...

Har en tjej på 8år som jag älskar otrolig mycket men hon är en riktig grin sill vad vi en gör så är det alltid fel.När vi hämtar henne från skolan så börjar hon direkt att gnälla och grina jag håller på att bli tokig och känner mig misslyckad som mamma.Ibland tänker jag vad har vi gjort för fel eller är det så här barn är allt jag vet är att jag känner mig så trött på allt bråk gnäll och tjat som hela tiden blir i vår familj.Vi har också en 11årig grabb som också är sur och säger massa fula ord till oss och bråkar för det mesta med sin syrra.Tycker att vi har varit bra och ställer alltid upp för våra barn men vad får man tillbaka bara en massa skit hur skall man orka?Jag bävar när dom blir tonåringar om dom redan nu är som dom är.

Jag har oxa en 8-aring, snart 9 som e likadan. Jattejobbigt tycker jag med nar de alltid ska tjura eller gnalla och talamodet tryter ju som sagt....Vet inte riktigt vad man kan gora for det ska bli "battre", e det bara o vanta ut kanske?

Åååå vilken underbar tråd, tack för att jag hittade den och er


Är en mamma till en pojke som precis blivit 9 år och så har vi en tös på 2 år.

Jag orkar snart inte vara mamma längre, just nu är jag sjuk i den hemska influensan + att tösen oxå är det även om vi är på bättringsvägen men detta gör ju inte direkt att man har mera tålamod till den store sonen.

Han började vid 7 års ålder att vara surig, grinig, säger emot, svarar surigt och störigt, frustar när något är jobbigt och höjer även rösten ibland och framför allt så går mycket ilska ut över lillasyster verbalt med många fula och dumma ord i höga tonarter
Han är nu 9 år och fortfarande likadan tyvärr, phuu orkar snart inte mera.

För 3 nätter sedan började han att grina mer eller mindre i sömnen om att han hade ont i halsen (han har varit hemma med feber, men ingen feber denna natten) så vi tyckte inte att det var konstigt att han hade ont.
Natten efter var det samma visa men flera resor längre och värre grin om ont i halsen.
I går kväll när han kom hem från en kompis hade han så ont i ena örat så han grinade, sa att det var som lock för örat och att han inte hörde så bra...
Låg och grinade i sin säng tills vi gick och lade oss och då kom han in och sov hos oss.
Samma visa spelades upp igen om att han grinade, vi väckte honom och han fortsätter grina och vet inte varför han grinar.
Denna natt var värre än den förra.

Detta händer på förkvällen fram till 02 tiden sedan sover han utan att grina (tror vi för vi sover utmattade )

Vi tror att det kan vara nattskräck men kan man ha det när man är så gammal som 9 år?

va glad jag blev att läsa här
har en snart 8 åring ( till sommaren)
han är fruktansvärd att ha o göra med just nu.
Det stämmer verkligne vad TS sa att det är lilla tonåren

Blää!!!
Jag har ett 8-årigt monster!
Jag undrar vad som är normalt och när man kanske ska söka hjälp. Ungen ifråga är väldigt fysisk, och slagsmål med kompisarna är ett faktum nästan dagligen. Det värsta är att han är så mycket större och starkare så hans överläge är totalt. Vet inte hur jag ska få honom att fatta att man inte kan bete sej hur som helst, men när sinnet rinner över på honom så går allt vett ut. Det enda jag får till svar när jag pratat med honom är:"jag bryr mej inte".
Vad kan man göra??
När han inte är arg är han helt underbar, men tyvär försvinner det illa kvickt när ilskan stiger..
Det enda han verkligen sköter är skolan. Där bråkar han aldrig, märkligt nog. Hans fröknar blev helt ställda när jag berättade hur han är hemma. det stämde absolut inte med bilden dom hade av honom!

min pojke på 8 år är precis som era. Vad skönt att läsa om att andra är likadana. Han brukar vara ganska lätt att ha att göra med men sista tiden är det hopplöst. Jag försöker ha tålamod men det är som om han testar oss tills vi blir arga. Testar gränser. Jag läste att man ska vara förstående men man måste ju oxå visa att vissa saker är inte ok att säga eller göra. Han är en väldigt snäll och omtänksam kille men sista tiden vet jag inte var den sidan har tagit vägen. Vad ska man göra?

tittar in i tråden... har någon bra tips på vad som är bäst att göra med trotset?

jag har försökt att berömma honom så fort han gör något bra och att vara positiv. Då kan det funka bra men det är som att så fort han får chansen så bråkar han. Jag misstänker att han behöver få bråka med oss och testa gränserna. Det är väl så det är och så man utvecklar en känsla för vem man är och ett steg mot att bli lite mer självständig. Men jag trodde inte att det skulle komma nu och så tidigt. Mycket kärlek mellan tjafsen kanske är enda sättet. Vad tycker ni?

hehe såå skoj o läsa detta..har en son som fyller 8 på fredag, o han kan vara så stöddig att man tappar hakan. Börjat me ful ord, retar sin lillasyster till vansinne, blir tjurig om man gör nåt han INTE gillar. Riktigt tvär emellanåt..sen är det som att vända på en hand- en riktig filosof me en massa härligheter för sej. Det är en rolig o händelserik ålder måste ja säga.

Jag har en pojke på 8 år. Han e också så där upp o ner dagligen. O så lyssnar han inte på vad man säger. Ena sekunden en stor kille o den andra liten kille. Det är väl bara o bita ihop o se dem små liven växa upp.