Blev igångsatt med mitt tredje barn pga att jag samlade så fruktansvärt mycket vätska. Det var i vecka 38+5. Fick en tablett vaginalt på morgonen, sen en till mitt på dagen och så tyckte en bm att om jag ville kunde vi prova med lavemang för det brukar kunna sätta fart på värkarna. Hade värkar hela dagen, dock svaga. 1 till 1½ timme efter lavemanget satte det igång. Ringde mannen som inte hade hunnit till tvåans förlossning så att han inte skulle missa trean också
Hade värkar med ca 3 min mellanrum, gick och hämtade en bm för jag hade sagt till att jag vill ha smärtlindring så fort som möjligt, då det gått så snabbt tidigare att jag inte hunnit få nåt. Så vi gick till förlossningen och hon kollade hur mycket jag var öppen, var då 4 cm öppen, satte dropp färdigt innan hon ringde efter anestesiläkaren som skulle sätta en spinalbedövning. Fick andas lite lustgas under tiden, inga farliga värkar! Hann ju andas mellan dom, det har jag inte varit med om förr. Innan anestesiläkaren hann komma (ca 15 min efter att hon gjort en inreundersökning sist) kollade hon igen hur myckte jag var öppen, var då 6 cm. Fick min spinalbedövning och jösses, det kändes inget mer!!!! Satt och skrattade och pratade med mannen och bm, som dessutom var en väninna till mig, vi hade jättekul och mysigt, efter en stund kollade hon mig igen och jag var då öppen 10 cm så hon tog hål på hinnorna och la lite värkstimulerande dropp, sen tyckte hon att vi kan låta värkarna arbeta själva en stund med att trycka ner bebisen, så det gjorde vi och sen fick jag börja krysta, det var kanske det värsta för att jag inte hade några krystvärkar, men även det gick! Kändes ju inget
Efter 1 ½ timme efter att värkarna kom var vår dotter född. För mig var det en drömförlossning, den absolut bästa av dom alla 3! Och den ända som var igångsatt.
Det blev jättelångt och virrigt
Hoppas du förstod nåt iaf.