ja som rubriken lyder, är det någon som lyckats blir fri från sin panikångest /vanlig ångest även depression med hjälp av kognitivt beteendeterapi??
hur ställer ni er till att äta "anti-depp" mediciner om man lider av panikångest?
tacksam för svar!
Jag har hört att det ska vara den mest effektivaste behandlingen mot PÅ men jag har bara gått på 1 samtal hitills så jag vet inte än, men jag ska prova hypnos snart *tror verkligen det kan ge snabbare resultat*
Javisst blev jag "fri" från ångesten, det vill säga jag lärde mig att hantera dem. Min terapeut hjälpte mig att tänka annorlunda kring situationer vilket i förlängningen ledde till att hjärnan kunde "styra" mina känslor. Men det var inga lätta saker när jag var inne i det + att det blir små återfall ibland. Återfallen klarar jag av eftersom jag har fått verktyg av min terapeut. De kommer vid svårigheter i livet och är något jag får dras med resten av livet.
Depressionen däremot var annorlunda för mig. Den kom efter att jag hade haft ångest ett tag. Fick hjälp av anti-dep för att ta mig igenom.
Ibland är man "tvungen" att ta medicin för att kunna komma igenom det jobbigaste, annars blir det svårt med terapi. Jag fick jättebra hjälp av läkarna med att ta besluten. Svårt, då jag vet att många är emot medicin, men som sagt de hjälpte mig.
Mår du inte bra hoppas jag att du söker hjälp. Om du förklarar vad ditt problem är så tar de beslut om behandlingsprogram för dig. Får du inte hjälp så stå på dig och ta hjälp av familj - vänner tills du får hjälp.
Önskar dig alla välgång!
tack så mkt för att ni delar med er.
det är min sambo det gäller och han har ni bokat tid för KBT.
han har mått dåligt under en bra tid med upp och nergångar... var på vårdcentralen idag men de kunde inte hjälpa mer än att skriva ut mediciner (antidepp, vid behovs mediciner).
han gillar inte alls tabletter men går med på att ta vid behovs och skall testa kbt...
jag blir så trött på vc som bara skriver ut mediciner och säger "du mår inte tillräkligt dåligt för att få samtalsterapi"... 
men ni tror att detta kan vara nått då??
Japp, KBT tror jag på, men inte på mediciner utskrivna av vc. Tycker att ni ska ha kontakt med en psykiater om han ska ha medicin, de är specialister och vet vad som är bäst.
Lycka till!
Jag tycker absolut att han ska ta tabletterna. Varför inte? Fattar inte varför man ska ifrågasätta just medicin mot depression och ångest, men inte annan medicin? Får du sockersjuka tar du insulin, får du halsfluss tar du antibiotika, får du depression tar du antidepressiv medicin etc. Varför ska man gå runt och må dåligt när man inte behöver det?
Medicinen har gett mig ett HELT nytt liv kan jag säga! Det beror ju helt på vilken sorts obalans man har i hjärnan...jag har alltid haft både PMD (extrem pms) och PCO, vilket gett mig enormt djupa svackor.... Vissa perioder var så bedövande svarta att jag bara gick runt och existerade som en levande död....utan känslor, utan glädje, mål, önskningar....jag varken orkade något eller ville.....jag var djupt deprimerad länge tills det bröt ut i mycket djup depression 2003.
Jag vägrade så klart tabletter!! Jag drog mig igenom vardagen, gick i terapi, kämpade som ett djur....läste självhjälpsböcker....MEN det hjälpte inte. Ångesten tog sakta över mitt liv. Jag kunde sitta på bussen och bara börja skaka och svettas....fruktansvärt. Attackerna kom tätare och tätare och kampen att orka umgås med folk blev outhärdlig..... ALLT begränsades av denna skräck och ångest, allt!! Resor, umgänge, arbete....sömnen...
Depressionen nådde sin kulmen hösten 2003 då jag inte hade rest mig ur sängen på 6 månader av depression och ångest. Hade gått mycket i terapi innan, men det hjälpte inte så mkt mot paniken...mest generellt mot nedstämdheten. Fick även lära mig lite knep när en attack dyker upp...
Jag bad till sist läkaren om medicin...."bara en chans till" tänkte jag. (sjukskrivningen varade i 3 år, jag har gått i terapi hela tiden.)
Några månader senare började jag må bättre....sakta, sakta kunde jag börja fika med folk igen! Åka buss, tåg, stå i bankomatkön, träna på gymet.....ÅH, jag fick mitt liv tillbaka!!
Har aldrig trott att det fanns en möjlighet att må bättre! Men det finns! Jag är såååå lycklig att jag hittat en medicin som hjälper mig....ingen ångest, knappt någon depp och jag är STABILARE!Jag kan äntligen tänka logiskt!! Jag som alltid varit ett känslovrak...
Känns som att jag har fått en HUD som skyddar mig mot påfrestningar.... Syrgas, brukar jag också säga....
Det finns inga ord som kan beskriva den frihet man kan uppleva genom att bli av med sin TUNGA last som man släpat på hela livet: ångest och depression.
Summan av kardemumman: Testa BÅDA, dvs både terapi OCH medicin, så får du se vilket som passar dig bäst (eller om det gällde sambon)....
Samtalsterapi har ALLA rätt till inom varje landsting! Läkaren ska skicka er till en terapeut om ni upplever att ni behöver det!
På en remiss! Det är definitivt tillgängligt för alla som behöver det, men ligg på och säg att det är kris!!
kbt hjälpte mig otroligt mycket! som nummer 2 säger så ger det en redskap att klara av ångesten och komma vidare. idag kan jag fortfarande få början till ångest men jag känner igen symptomen och tack vare kbt har jag fått verktyg att ta hand om den tidigare och så kan jag gå vidare utan ångest. underbart!
jag tog dock medicin under tiden jag gick i terapi och en tid efteråt också, man ska inte sluta med två saker samtidigt, det klarar man inte av tror jag (och inte min läkare heller). medicinen hjälpte mig att orka med terapin och tiden runt den då jag mådde mycket dåligt, den höll mig levande och terapin hjälper mig att leva vidare kan man säga. så jag tycker absolut att han kan ta bägge samtidigt.
ang. vårdcentralen så kan man väl säga att många läkare som jobbar inom det kanske inte riktigt har kunskapen/tiden/engagemanget att hjälpa någon som mår psykiskt dåligt men det finns undantag. både jag och två kompisar har fått mycket bra hjälp av vårdcentralsläkare ang. psyk medicin.
en fråga bara till ts, hur fick han kbt behandling? alla jag känner har fått betala det privat, fick han det via landstinget? bor ni i en storstad eller? jag hoppas att kbt sprids och att fler blir erbjudna den formen av terapi eftersom den verkar vara bra på flera sjukdomar.
Hejsan!Jag vet att det går att få hjälp.Jag fick panikångest för ett antal år sedan & gick sedan KBT & det är en suverän terapiform just för den problematiken,det e oxå jobbigt emellanåt att gå i terapi men det gäller att fortsätta ändå & ej ge upp!Sen e det viktigt att man trivs med terapeuten..Sen så finns det en uppsjö av mediciner jag åt cipramil & det var skönt att få den hjälpen så jag pallade att gå utanför dörren överhuvudtaget,ibland behövs mediciner det är ett faktum & inget att skämmas över.Sen kan folk ha vilka åsikter de vill runtomkring men det ska man skita i!Välj rätt läkare tills ni får rätt hjälp!Ge aldrig upp och lycka till!
Vill bara säga en sak till & det är att viktigt att man känner att det är ens egna beslut att äta medicin.inte att folk försöker övertala en även om det ju självklart handlar om att man bara vill personens bästa.Men man måste själv känna sig mogen & redo för ett sådant beslut,annars gör ju ej medicinen nån nytta heller,om man ej tror på den..Sen så är ångest dämpande & antidepp mediciner inga mirakelkurer som verkar som lyckopiller utan det tar tid innan man märker effekt. & det kan ibland vara ytterst lite eller så märks ingen alls, så det kan vara ett litet trixande med det ibland..Sen tycker jag personligen att medicinering & terapi går hand i hand för då får man bäst slutresultat.Men allt är ju individuellt förstås!Oj vilken uppsats detta blev!Lycka till iallafall,Kram!
Blev helt av med min PÅ sedan tjugo år med bara ett par sessioner KBT. Efter att ha haft flera anfall om dagen i flera år så klingade det av, först till en gång i veckan, sedan en gång i månaden och sedan mer och mer sällan. Jag får fortfarande attacker ibland, men de stävjar jag på några sekunder med andningstekniken jag lärde mig.