Vill veta vad ni skulle ha gjort!!

Svårt att ge råd. Jag antar att du varit hos läkare. Är du sjukskriven när du är gravid så att du vilar?

Orkar du inte med fler missfall, och det förstår jag, kanske ni ska börja prata om andra alternativ för att få ett gemensamt barn.

Anna i skåne= Japp jag blir sjukskriven from första plusset, så jag har tagit det lugnt alla gånger.. Jag trodde ju att jag skulle klara mig denna gången fram tills serklaget är isatt men kom dock inte så lågnt.. Jag går hos en speciallist läkare.. Jag förstår att det är svårt att ge råd men tavk för svaret..

Vilhelmina= Vi har pratat om adoption, sommarföräldrar akut föräldrar, jag vill det mera än han men det är ju åxå den ekonomiska biten som vi pratar då, adoption kostade minst 150000 sist vi kollade upp det, så det handlar ju om mycket pengar...
Synd att det är förbjudet med surrogat mammor =0) Tack för svaret..

Hua, vilken mardrömshistoria du har bakom dig. Ingen borde behöva uppleva så mycket sorg och smärta som mf innebär. Jag är djupt imponerad att du orkat ta dig igenom så många försök och att tanken inte dykt upp förrän nu. Jag misstänker att jag är inne på mitt tredje och inatt så låg jag vaken och funderade om jag verkligen pallar mer. Ibland kanske det är meningen att man bara ska ha ett barn och att man kanske ska lägga ner all denna energi på att njuta av barnet istället för att energin går åt till sorg. Det är bara du som vet hur mycket du orkar och jag hoppas att ifall ni väljer att gå vidare med fler försök att ni ska få er efterlängtade bebis väldigt snart.

Linsen= Jag kommer inte att orka gå igenom flera försök, jag har ju varit sjukskriven i 3 år pga alla missfall, och det har gett mig panikångest och depressioner vill kunna bli av med dom nu snart!! Jag uppskattar min son mer och mer för varge gång det händer.. Tycker verkligen synd om dom som går igenom samma sak som inte har några barn... Ja, det är jobbigt att gå igenom det.. Tack för svaret..

Stor kram till dig ankaro. Kanske faller en sten från ditt bröst nu när du bestämt dig. Önskar dig en ljus och lycklig framtid och att ångesten nu får ge med sig.

Lisen= Tack så mycket!! Ja, vi får ju verkligen hoppas att det ger med sig tid nog!! Men lycka till med era försök och jag hoppas att det går bättre för er än vad det har gjort för oss... *styrke kramar till er*

Hej!
Det låter väldigt jobbigt! Känner med dig! Kanske att både du och din livmoder behöver en paus. Lägga ner barnverkstan ett tag och trivas med ditt barn och man. Lycka till Elin

Fy vad svårt. Vad säger din läkare? Har utredningen visat ngt?

Elin 70= Jo, vi ska göra det nu!! Tack för svaret..

ambica= Min läkare säger att vi ska fortsätta att försöka om jag vill men jag vill inte det nu nå mera, nu får det vara nog.. Jag har ju cervixinsufficiens fick den diagnosen när jag väntade robin -01 så det står att jag måste ha cerklage men jag fick inte det när jag väntade casper så det var därför som jag fick missfall i v.20+0 men efter det så har jag aldrig kommit så lågnt så att dom skulle kunna sätta ett serklage =( Vi har gjort alla utredningar, vi har kollat spermier, blod, kromosomer ja allt sånt utifall att vi kanske är sånna som absolut inte kan få barn ihop, men allt det var bra så det ska gå, men tydligen så går det inte ändå!! Tack så mycket för svaret..

Ok, jag antar att man inte brukar "snöra åt limodertappen"(eller vad det nu är man gör) förrän senare i grav, men att du inte hann ens när du gick 20 v. Fy så fruktansvärt!

Har alla MF varit sena och smärtsamma fysiskt eller är det ofta i början av grav som du drabbats? Det är ju svårt att leva som "ingenting" och bara vänta på att en grav ska gå bra. Den påverkar ju hela kroppen så mkt även om det är i början +alla hänsyn man vill ta med mat och dryck m.m. så jag förstår att det är slitsamt bara att vara gravid flera ggr!

Har ni diskuterat andra alternativ: adoption t.ex? Jag har själ alltid haft uppfattningen att jag skulle inte vilja slita ut bde kropp och relation om det inte funkar med grav på lång tid. Men man vet aldrig hur "seg" man är när det väl gäller...

ambica= Man är inte så seg när det väl gäller det är bara det att man tror och hoppas på någonting som inte man kan klara av tydligen, tror inte min kropp klarar en grav eftersom att jag har fått så många MF... Jag har bara haft missfall mellan v.6 - v.10 annars förutom i v.20 då!! Jo jag skulle egentligen ha haft ett serklage då i v.12 men läkaren som jag hade då skrev i journalen att jag skulle ha det isatt v.36 eftersom att robin är född i v.35+0.. Men men det finns ju alltid sånna dårar överallt tydligen inom sjukvården...*uscha* Det är ju jobbigt att lägga om hela livet för bara ett par "veckor" eller vad man ska säga..

Vill bara önska dig lycka till och sända styrkekramar.
Du verkar vara en stark kvinna! Min spontana känsla är att du ska fortsätta kämpa! Det måste ju finnas någon smart läkare/kunnig som kan hjälpa er...?

Kämpa vidare och lycka till!

Styrkekramar till dig och hoppas att lyckan väntar på er runt hörnet!

När vi fick vårt 2:a missfall sa vår läkare som för övrigt forskat och jobbat med just mf/ma i 25 år att det finns forskning som visar på att risken för mf är mycket större om man försöker direkt efter ett mf. Väntar man 1 mens, blir risken liite mindre, 2 menser, betydligt mindre risk och 3 menser så är man nere på "vanlig" risknivå. Vet inte om det är något ni redan visste/fått höra. Men det är värt att dela med sig av råd man fått.

Vi väntade 2 menser (om jag inte missminner mig) och nu är jag i v. 19. Hoppas och tror att allt går vägen denna gången.

All lycka önskar jag er!

xaxa= Jag tror nog inte att jag är riktigt så stark som jag verkligen vill vara =0) Vi har fått hjälp av en specialist läkare nu men åndå så gick det fel!! Men lägntan efter ett till barn är ju så stort så jag vet inte om jag bara kan sluta att kämpa heller ju!! Tack för svaret..

rulltårtan= Vi har fått hjälp av en specialist läkare i gävle nu som håller på med sånt och provrörsbefruktning och allt sånt så han är ju jätte duktig.. Litar verkligen på honom.. Sista missfallet jag fick var i maj -06 sen så har vi inte försökt förrän nu så min kropp har ju vilat i 6 månader men det funkade inte ändå, allt känns bara så hopplöst nu, man vill ena dan sen så vill man inte andra dagen.. Jag ska träffa läkaren ingen den 17/1-07 så vi får se vad han tycker och har att säga om allt detta, känns lite onödigt att ge upp när man äntligen har fått en bra hjälp!! Tack för svaret..

Jag förstår ankaro. Du är otroligt stark - önskar er all lycka till och hoppas att ni får bästa möjliga hjälp!

Rulltårtan= Tack ska du ha!!